OmTag. Fantastiskt månsken och att dela sitt bloggander.

Eftersom det är känsligt att skriva åsikter om annat än fotografi här så har jag bestämt mig för att skriva inlägg där jag tycker något utanför fotografin på min andra blogg Spånerier. Jag kommer dock att skicka med en länk till dessa bloggar här på fotosidan, men om ni vet att ni inte vill läsa om något som kan störa vardagslugnet så strunta i att klicka på dessa länkar: https://spanerier.blogspot.com/2025/01/spanerier-varldslaget-med-anledning-av.html

Hur som helst var det ett fantastiskt månljus i går natt och bilden är tagen i Årstaskogen vid Dianelunds koloniområde när jag gick en långsväng med hunden. Det var ca minus 7 grader och ett härligt vinterväder, nu är det plus 5 och grått. Dessa tvära kast är inte roliga och de bekymrar mig då det är mer eller mindre regel nuförtiden, så såg inte vintrarna ut i min ungdom. Milda vintrar fanns då också, men tvära kast mellan plus och minus var och varannan vecka var det sällan som jag minns det.

OmTag. Johanneshovsbron.

Ett par bilder av Johanneshovsbron tagna sent i går kväll. Johanneshovsbron invigdes 1984 och förbinder Söderledstunneln med Nynäsvägen och byggdes i samband med utbyggnaden av Söderledstunneln då den ”gamla” Skanstullsbron låg i förlängningen av Götgatan och inte träffade tunneln rätt. Många broar är det där, Johanneshovsbron, Skanstullsbron och Skansbron dessutom Fredriksdalsbron som tvärbanan går på.

Broar fascinerar många av oss med kameror tror jag, de är tacksamma motiv. Vi hade en internationellt känd fotograf som ägnade sig åt att ta mycket bilder på broar, så mycket att han kom att kallas Lennart bro-Olson. Han ingick i fotografkollektivet Tio fotografer där en stor del av våra främsta fotografer var verksamma när det begav sig. Det finns en fin bok, Svart på vitt om Tio fotografer av Per Lindström som jag varmt rekommenderar. Den finns att få tag på genom bokbörsen såg jag.

OmTag. Nattpromenad igen.

Vi går våra nattsvängar hunden och jag, i natt tog vi rundan runt Årstaviken igen. Bilderna fick bli lite "mörkare" den här gången, jag tycker att det stämmer bättre med läget i Världen just nu.

Som vanligt plåtat med Nikon Z6 II och jag valde Nikon Z 50/1,8 S denna gång.

OmTag. Bilder som inte skriker.

Det är inte alltid de bilder som jag själv gillar bäst som blir mest populära hos de flesta andra. Givetvis sammanfaller det ibland, men ofta gillar jag de mer lågmälda bilderna som inte ”skriker”.

Ofta gillar jag också lite mjukare kontraster och gråskalor än det hårda som går mer åt det grafiska hållet. Ibland tycker jag att man använder ”hård” bildbehandling/kopiering lite som ett maner för att göra bilder mer slagkraftiga än vad de kanske egentligen är. Det går att få vem som helst att se ut som ett monster om man överdriver i datorn eller mörkrummet som exempel och då detta ofta ger mycket respons kan det säkert vara lätt att falla i fällan att överdramatisera sina bilder tror jag. Detta är min personliga åsikt, men som sagt jag gillar oftast bilder som är lite mjukare och lugnare även om det finns undantag givetvis.

Jag vill ofta bara kunna sjunka in i en bild utan att bilden styr mig för mycket, den egna fantasin är viktig. Sune Jonsson och Kenneth Gustavsson tog bilder av en typ som inte skriker och som jag gillar, var och en på sitt unika sätt.

De bägge bilderna i inlägget är av den typ jag själv ofta föredrar. Den ena tagen på Långholmen en natt när det precis fallit ut lite snö och den andra är tagen på Reiemersholme en natt några år senare. Båda bilderna är plåtade med stativ och relativt långa slutartider. Det var också dis respektive dimma de aktuella nätterna vilket hjälper till med ett mjukare uttryck givetvis.

OmTag. En illustration från en god vän.

Vivianna och Bernt på Dalagatan, Stockholm 2022.

Jag har träffat en hel del goda vänner genom fotografin genom åren. En av dessa är Bernt Carlzon. Bernt är en fotograf med ett fantastiskt bildsinne och dessutom en mycket duktig illustratör och grafisk formgivare.

Vi håller kontakten även om vi inte träffas så ofta och ibland får man en uppmuntrande hälsning på posten. Som idag när denna illustration efter ett foto av mig som ung rocker kom i brevlådan.

Det är när man ser bilder på sig själv som ung man verkligen inser att tiden gått. Det lustiga är att man inombords känner sig ungefär likadan även om förpackningen ändrat form och blivit ganska kantstött och sliten. Bilden på Bernt och frugan Vivianna tog jag för ett par år sedan när jag träffade dem på Dalagatan där de bor.