OmTag. Mer dimma.

Dimman vid Hjälmarbaden i ett tidigare inlägg triggade mig att plocka fram lite nyare dimbilder.

Dessa tog jag för några dagar sedan den 20:e januari. Jag har ju visat en massa nattbilder med dis och dimma tidigare och liksom de flesta, antar jag, tycker jag att dimma ofta ger en speciell känsla till bilder.

Men det är skillnad på dimma och dimma när man plåtar på nätterna. Ofta blir det vad jag brukar kalla ”sopsäcksdimma” alltså ett ganska trist ljus där dimman bara upplevs som en mörkgrå sopsäck. Jag tror det beror på att det inte finns några låga moln som reflekterar ned ljuset? Hur som helst blir det bara blurrigt och mörkt. En "bra” dimma ljusar upp som dimman den 20:e. Dimman funkar som en diffusor som reflekterar ljuset när den är som bäst.

Hur som helst, här är några dimbilder från den 20:e.

OmTag. Ny kamera, nya inställningar.

Vi går våra svängar som vanligt jag och min hund. Idag tog vi en runda på Södermalm. Skönt att slippa regnandet som varit ganska ihärdigt och ofta återkommande de senaste dagarna. Nu gick vi också rundan innan alla andra hade hunnit komma hem och lagt sig. Jag gillar den här årstiden, lite trist bara att det så sällan är snö på vintrarna numera på mina breddgrader.

Jag håller fortfarande på att köra in mig med den nya kameran, jag har också ändrat inställningarna lite vilket gör det mycket enklare att kontrollera hur bilderna blir exponerade.

Många har ställt in sina kameror så för länge sedan, men jag har av någon outgrundlig anledning inte köpt konceptet tidigare?? Alltså har jag lagt fokuseringen på AE-L/AF-L knappen och exponeringen låser jag genom att trycka ned avtryckaren halvvägs. Bilden tas sedan som vanligt när jag trycker ned avtryckaren helt. Jag har då kontroll över fokus, ljus och utsnitt var för sig vilket underlättar en hel del, speciellt när man som mig går runt och plåtar så mycket på kvällar och nätter i staden med ofta ganska kraftiga kontraster.

Inga nyheter, jag vet att många gjort likadant sedan länge som sagt, men för mig var det ett nytt sätt att plåta. Det tar dock lite tid att få in det i muskelminnet efter alla år med att göra annorlunda. Några bilder från dagens promenad:

OmTag. Hundar och dimbågar.

Som de flesta säkert förstått är hundar en viktig del av mitt liv. Jag har levt med hundar en stor del av livet och har svårt att tänka mig ett liv utan hund. Jag har också fått en hel del vänner genom hundarna.

Tobbes uppfödare som bor utanför Örebro är en av mina bästa vänner. Jag brukar hälsa på då och då och göra en del promenader i det fina området runt Hjälmarbaden.

Jag hade turen med en fantastisk dimma denna gång i slutet av september 2020 och fick dessutom se en fantastisk dimbåge, ett fenomen jag inte sett vare sig förr eller senare.

Det får bli en bild på min Tobbe och hans mamma Tova också, Tova får vara i färg då den är bäst så.

OmTag. Offentlig konst är viktig för mig.

Tvärs över vattnet från där jag bor vid Hornstull ligger Marievik. Jag går ofta där med hunden såväl på dagar som kvällar och nätter. Det finns en del fin konst i området där jag speciellt fastnat för denna underbara skulptur ”En berättelse om något vi glömt” av Lena Lervik. Bilden tog jag strax före kl 2 i natt.

OmTag. Pråmen.

På Söder Mälarstrand ligger ett unikt ställe. Den röda båten eller som vi gamla stammisar kallar den ”Pråmen”, ett vandrarhem med servering.

Jag började hänga där i slutet av 70-talet och det blev mer eller mindre mitt vardagsrum fram till början av 90-talet. Det var mångas vardagsrum, speciellt för motorcykelfolk och båtfolk. Jag hamnade där genom kompisar som körde motorcykel.

Tvärs över gatan i Mariahissen låg Ekens MC som jag senare, i slutet av 80-talet blev medlem i. Nu ligger Pråmen lite längre väster ut beroende på alla byggen som pågått vid kajen.

Jag kommer inte ihåg första gången jag var där, men förmodligen var det en annan hojkompis från Vallentuna där jag bodde då som tog med mig dit. Det var ett unikt ställe som sagt, om man var där tillräckligt ofta så träffade man den mest osannolika blandning av människor.

Arthur Rubinstein bodde där inkognito en gång när han var på sverigebesök, Björn Borg med fästmö dök upp en kväll, Viktor Gunnarsson som blev känd som 33 åringen bodde där när han var misstänkt och spanad på, den gamla prostituerade ”Trotto” från Norrland som drabbats av barnförlamning i sin ungdom och hamnade i Stockholm och på gatan med ett livsöde värt att lyssna på dök upp då och då, Harry Lundberger ”Professorn” kom förbi med sin moped (trodde vi men det var tydligen en 90 kubiks mc?) och berättade gamla stories osv. Dessutom skinnskallar, raggare, hojåkare och båtfolk i en salig blandning. Men det var aldrig något bråk vilket säkert berodde på att det var ett så stort stammisgäng som alltid hängde där. Alla var välkomna så länge de skötte sig.

Många av hojkompisarna var stora personligheter, kanske de flesta rent av. Många höll på med roadracing både som förare och fixare runt omkring. Janne som jobbade där men i realiteten drev stället blev en av mina bästa kompisar och vi har fortfarande kontakt.

Otaliga sena kvällar och nätter har vi suttit där och ventilerat livets stora frågor över såväl kaffe som öl. Det finns hur mycket som helst att berätta om allt som hände på Pråmen under perioden jag hängde där, det borde skrivas en bok om stället. Jag tror att de flesta av oss som ”var med” inser hur unikt detta ställe och stämningen var.