OmTag. En promenad, två bilder.

Var nyss ute en sväng med hunden, vi gick genom Tantolunden som vi ofta brukar göra. Det hade fallit ut lite frost som lagt sig och gjort gångbanorna vita.

Trump kommer med nya utspel varje dag, det är tullar och så skall han göra en playa av Gaza utan att ta minsta hänsyn till de dryga 2 miljoner som har sitt hem där . Jag undrar om Trump kommer att hinna starta upp det tredje världskriget innan han gjort sitt? Här hemma är spekulationerna om massmördaren i full gång. Nog om Trump och folkmord och masskjutningar, men det känns en smula dystert.

Tillbaks till det fotografiska. Den ”nya” kameran, Nikon Z f, funkar utmärkt och den är bättre än min Z6 II på två för mig viktiga punkter, dels är autofokusen betydligt säkrare i svagt ljus och dels är bildstabiliseringen bättre.

De här bilderna är tagan med den suveräna Nikon Z 50/1,8 s. Eftersom jag plåtat mest med och föredrar 50 mm så har jag också hunnit med att gå igenom ganska många och denna ligger helt klart i toppskiktet. Skarp redan på full öppning med en harmonisk bakgrundsoskärpa, distorsionen är inte heller något som märks osv. Ett väl korrigerat objektiv helt enkelt.

Det blir, som jag skrivit tidigare, ganska olika bilder när jag är ute. Min röda tråd är att den saknas om nu inte natt och mörker är en röd tråd i sig. Givetvis plåtar jag även på dagarna, men ofta blir det lite annorlunda bilder, det som passar att fota i mörker bygger mycket mer på grafik tycker jag. Brassaï, en stor inspiratör, uttryckte det bra: ”Natten visar inte, den föreslår.” Så är det! Så här kommer två ”förslag” 😉.

OmTag. Skannat lite gamla bilder.

Det har inte blivit mycket fotograferande det senaste dygnet, jag åkte på en magsjuka allternativ att jag käkat något olämpligt. Jag lyckades i alla fall få igång min gamla livstidslicens för VueScan så jag har ägnat mig åt att skanna lite.

Började med bilder från en bilresa runt Europa 1984 som jag gjorde tillsammans med syskonen Cecilia och Birger Tommos i Cecilias Volvo Amazon 64. Vi var ute precis en månad och då Birger är lite av historiker som dessutom rest mycket innan hanns många sevärdheter med. Blir inte så många resebilder här, jag nöjer mig med att visa två bilder från resan i detta inlägg.

Annars är jag föga berest, förutom denna resa har jag bara varit i Norge och på Åland några gånger. Resandet har aldrig varit min pryl, men denna resa var en upplevelse. Vi campade dessutom och låg 10 dagar i Algarve och slappade.

I den första bilden står vi på Franska sidan och skall bege oss in i Pyrenéerna som syns i bakgrunden där Andorra ligger. Den andra bilden föreställer Cecilia som numera är professor i biokemi och biofysik i USA. Det har hunnit rinna en del vatten under broarna sedan bilderna togs.

OmTag. En Leica-M berör.

Få kameror berör som en Leica M. Alla har någon åsikt, ganska många utan att ha någon egen erfarenhet.

Jag plåtade i ganska många år med Leica M, både den på bilden och en Leica MP. Anledningen till att jag körde med två var att det var olika sökare på dem där den på bilden har ”standardsökaren” 0,72 och min MP hade en 0,58 sökare som är lite mer vidvinkligt.

Då jag är vänsterögd och dessutom glasögonbärare så såg jag inte ramarna i sökaren ordentligt med vidvinkligare än normalen på 50 mm med standardsökaren så jag hade MP:n när jag plåtade med 35:an eller vidvinkligare. 75% av bilderna jag tog med Leicorna var antingen med 50 mm eller 35 mm. Jag hade även 15 mm, 25 mm, 28 mm, 75 mm och 90 mm under perioder.

Vad är då så speciellt med dessa kameror? Två saker: För det första att det är en mätsökarkamera vilket är helt annorlunda jämfört med en spegelreflex. Att titta i en mätsökare där man även ser vad som händer utanför ramarna som begränsar det som kommer med på bilden är mer som att titta genom ett fönster där spegelreflexen är mer som att titta i en kikare. Detta kan man gilla eller inte och hur väl det fungerar beror också till stor del på vilken typ av bilder man tar.

En Leica-M funkar kanske bäst som reportage och gatufotokamera. Man har ju till exempel ingen kontroll över sådant som skärpedjup i sökaren och man får lite parallaxfel beroende på att det du ser i sökaren inte ligger helt i linje eller nivå med det objektivet fångar vilket kan ha betydelse främst när man plåtar på nära håll eller om man vill ha kontroll över bakgrunden när man till exempel tar ett porträtt. Dessutom funkar sökaren bäst i spannet mellan 28 mm upp till 75 mm (en del tycker att 90 mm funkar bra) det är alltså inget man plåtar fåglar med teleobjektiv med.

Beroende på hur och vad man fotograferar kan fördelarna väga tyngre än nackdelarna eller tvärt om. För mig spelade inte svagheterna någon roll som regel, däremot tyckte jag att fördelarna övervägde.

För det andra är objektiven väldigt bra och framför allt kompakta och smidiga. Kameran med objektiv blir förhållandevis liten och diskret vilket kan vara en stor fördel. Som sagt, antingen gillar man att plåta med en Leica M eller så föredrar man något annat.

Nu har ju de spegellösa utvecklats så att de på många sätt funkar bättre  än en slr och det ger ju även nya möjligheter att faktiskt direkt i sökaren se hur bilden kommer att bli. Men det finns fortfarande dem som föredrar en optisk sökare av olika anledningar, jag tillhörde dem som både föredrog mätsökare (som bara finns som optisk sökare) och optisk sökare på slr ganska länge.

Sedan har vi en vad jag tycker kvasidebatt som ofta dyker upp i sammanhanget som egentligen inte har något med Leica-M i sig att göra och det är den om analogt vs digitalt. Som sagt, det är en helt annan debatt där man också kan ha olika åsikter, men det har inget med Leica-M att göra. En digital Leica M11 till exempel funkar inte på något annat sätt som kamera jämfört med en analog Leica MP, förutom skillnaderna som ges av sensor vs film givetvis som att den är batteriberoende till exempel. 

Bengan plåtad med Leica M6 ttl och Summilux-M 50/1,4 ASPH

Torbjörn plåtad med Leica M6 ttl och Summilux-M 50/1,4 ASPH.

Joakim och Micke plåtade med Leica MP och Summicron-M 35/2,0 ASPH.

Farsan plåtad med Leica M6 ttl och Summicron-M 75/2,0 ASPH.

OmTag. Brassaï en stor förebild.

Min störste fotografiska förebild är Brassaï, eller Gyula Halász som han egentligen hette. Jag har ju alltid varit en nattmänniska och hade försökt mig på nattfoto innan jag hittade Brassaï.

När jag fick se hans bilder från natten i Paris på 30-talet insåg jag vad detta med nattfotografi kan vara. Boken Paris de Nuit eller Paris by Night är i mitt tycke den finaste bok med nattfotografier som gjorts (med reservation för att jag inte sett alla) och den påverkade mig starkt.

Brassaï var skildraren av natten men också skildraren av ett nattliv bland transsexuella, prostituerade, mixade par (alltså svarta och vita), avvikare, luffare, gangsters och udda personer. Detta gjorde han alltså för snart 100 år sedan och långt innan de som i modernare tider gjort sig sina namn på att fotografera ungefär samma grupper av människor.

Personligen gillar jag dock hans bilder av staden Paris på natten bäst, vilket man kanske förstår när man ser mina egna bilder.

Brassaï gick runt med sin Voigtländer Bergheil 6,5*9 cm kamera som laddades med bladfilm och stativet på natten, exponeringstiderna bestämde han ofta till tiden det tog att röka en Galouises, ofta hade han sällskap av kompisen Henry Miller.

Brassaï var även själv en duktig skribent som skrivit böcker om bland annat Miller och deras tid tillsammans, dessutom var han en duktig konstnär även utanför fotografin. Som konstnärerna på den tiden umgicks han i samma kretsar som alla de ”stora” i Paris och han har porträtterat många av dem. Miller kallade honom för ”The eye of Paris”.

Om ni inte gjort det så kolla upp Brassaï, en av fotohistoriens intressantaste personer anser jag. En bok jag rekommenderar är Paris Nocturne, går att få tag på begagnad. Min favorit är dock Paris by Night som jag har i ett fantastiskt tryck (fotogravyr) efter originalplåtarna.

Ett tidigare inlägg jag skrev om boken Paris Nocturne.  Nattbilderna tog jag själv under promenaden i går natt.

OmTag. De senaste två nätterna.

Som alltid går vi våra promenader hunden och jag. Det blir bilder varje dag och arkivet fylls utan att jag gör så mycket mer med bilderna än att visar några av dem här i bloggen och ytterligare en del på sociala medier.

Tänkte jag skulle sätta igång med att skanna mina dia-bilder, åtminstone dem jag tycker är värda att digitalisera. Jag plockade fram skannern bara för att upptäcka att min skannerproggramvara, Silverfast AI Studio, skulle behöva uppdateras för att funka. Uppdateringarna för mina två skannrar skulle kosta närmare 5000 kr, så jag får se hur jag gör med det.

Om jag skulle fotografera av mina dia istället så behöver jag ett bra macroobjektiv och utrustning för detta vilket skulle kosta ännu mera. Ett allternativ är att sparka liv i min vuescanprogramvara, men jag har aldrig kommit överens med det gränssnittet, jaja jag får fixa det på något sätt vad det lider.

Hur som helst plåtar jag digitalt nu så det problemet finns inte med mina nya bilder. Här är fyra bilder från de senaste två nätterna varav en i färg. Alla är bildbehandlade i varierande grad med Lightroom, DxO Filmpack 7 och Silver Efex, i färgbilden har jag lekt lite när jag valde preset och justerade kontrast och ljus.