OmTag. Is.

Ett par isbilder från förra vintern, den här vintern blev det inte så mycket is.

Jag har försökt få lite ordning på dygnsrytmen så det har inte blivit så många nattbilder de senaste dagarna. Känner att inspirationen inte heller varit på topp, jag påverkas för mycket av allt elände som sker i världen just nu.

Annars går jag mina promenader med hunden och det blir några bilder varje dag. Jag är nöjd med min ”nya” Nikon Zf och objektiven med Z fattning är fantastiska.

Ett objektiv som jag skulle vilja testa är Voigtländer 50/1,0 för Nikon Z, det är lite dyrt bara men det verkar ha liknande karaktär som Leicas legendariska Noctilux för Leica m som är en fantastisk och mycket speciell glugg. Men som sagt, det är för mycket pengar även om det handlar om betydligt mindre pengar är leicagluggen. 

OmTag. Att se sig omkring.

Jag går runt och tar mina bilder som jag ser dem. De kan variera ganska kraftigt både till motiv och hur jag presenterar dem.

Tidigare ägnade jag mig mer åt genrebunden fotografi. Bland annat plåtade jag en hel del gatufoto, men numera innehåller ganska få av mina bilder människor.

Bilderna blir lite av en spegel av det liv jag lever, jag knallar mest runt med hunden som sällskap, ofta på tider då man inte möter speciellt många, och tar bilder av sådant som jag tycker kan bli bra på bild helt enkelt.

Några ganska olika bilder från tidigare i vinter.

OmTag. Stämningsläget.

En narcissist som ledare för världens största ekonomi och krigsmakt som dessutom omger sig med personer som göder hans självbild i egna intressen. Vad kan gå fel? Nog om detta då jag skall försöka undvika att bli ”politisk” här.

Bilden tog jag en natt i februari vid den judiska begravningsplatsen i Kronobergsparken. Jag tycker den är en god representant för stämningsläget just nu. 

OmTag. Några bilder från en jobbig tid.

Sitter och skannar igenom en massa negativ och hittade en rulle med negativ svartvit ”färgfilm” där jag tagit en del bilder när jag tillsammans med pappa besökte min mamma på det särskilda boendet.

Pappa besökte henne varje dag så länge hon levde och jag var med många gånger eftersom jag tillbringade mycket tid tillsammans med pappa i Värmland efter det att jag drabbats av utmattningssyndrom 2001.

Mina föräldrar hade flyttat dit från Stockholm till min mammas föräldrahem när pappa gick i pension.

Mamma drabbades tidigt av en demenssjukdom, hon fick sin diagnos 1995 endast 60 år gammal. Pappa vårdade henne i hemmet fram till 2001 då det inte fungerade längre. De sista 4 åren låg hon och tittade i taket och visade få tecken på att hon var mentalt närvarande, hon gapade och tuggade när hon fick något att äta och det var i stort sett det hela.

Bilderna är tagna 2006, mamma gick bort 2007. Demenssjukdomar drabbar även alla nära, givetvis den sjuke själv värst, men att se sin nära försvinna framför sina ögon utan att kunna göra något ger en stark känsla av hopplöshet.

OmTag. Nostalgi.

Jag sitter och skannar en del gamla negativ som stått i en kasse på vinden. En hel del är tagna i Åmotfors i västra Värmland.

Min mamma kom från Åmotfors, som 17 åring flyttade hon till Stockholmstrakten där hon träffade pappa. i Det gula huset i första bilden var min mor uppväxt och där levde mina morföräldrar sina liv.

Efter att mormor gått bort 1984, morfar gick bort redan 1965, stod huset tomt förutom när vi var där på semester fram till 1994 då mina föräldrar flyttade dit efter pappas pensionering.

Jag har besökt Åmotfors och den lilla stugan så länge jag kan minnas, när pappa som var sist kvar gick bort 2010 så sålde vi, jag och mina brorsbarn, stugan. Det var för långt bort för att ha kvar och jag hade inte heller råd att lösa ut brorsbarnen.

I maj 2010 slog jag igen dörren för sista gången och åkte hem till Stockholm. Jag saknar ofta lugnet, naturen och de jordnära människorna.