OmTag. Elände, båtar och trappor.

Nyheterna domineras av krig, folkmord (inte ens SVT och våra ledande politiker kan helt blunda för vad som händer längre), politiska galenskaper och krigshets… Klimat- och miljö-frågorna har satts på paus i nyhetsrapporteringen, att vi håller på att göra planeten obeboelig har inte samma slagkraft i nyhetsrapporteringen. Det skall vara snabba ryck och rykande färskt, sådan som genererar inklick och tittare.

Man gör sitt bästa för att måla upp en hotbild som kanske inte ens finns? Gotland skall öva utrymning, militärer och andra krigshetsare gnuggar händerna. Jag känner igen retoriken eftersom jag är tillräckligt gammal för att minnas kalla kriget. Ryska ubåtar och spetsnazförband stod alltid beredda att kasta sig över Sverige, framför allt i tider när försvarsanslagen skulle förhandlas. Då fanns alltid en påläst journalistkår liksom politiker som kunde sansa debatten en smula, något sådan finns inte idag, skräck driver mer skräck när ingen tillåts ha ett annat ”narrativ”.

Nog om detta, inget jag kan göra. Man får hänga på sig kamera och ta en runda med hunden. Båtarna börjar läggas i för säsongen, det fanns några enstaka småbåtar vid Bergsunds Strand. På hemväg passerades trappan upp till Lidvallsplan, den är alltid ett fint motiv på natten. Jaja det blev ett par bilder och fler lär det bli. Krigshetsen och vansinnet i världen får någon annan ta hand om. Om någon nu tycker att detta är "ett politiskt inlägg som inte borde få finnas på fotosidan" får de tycka det.

OmTag. Natten ger ro och mystik.

Jag gillar natten som säkert de flesta förstått vid det här laget. Natten bär ett lugn som jag har svårt att finna på dagen. Speciellt när man bor i en stor stad är det både självklart och väldigt uppenbart.

Att komma bort från allt jäktande där många människor idag inte ens kan gå ut med sina barn i vagn i lugn och ro och bara dela upplevelsen med den lilla. Man skall antingen vara uppkopplad i sin smartphone eller så passar man på att skaffa springvagn så man kan sätta personligt rekord på löprundan samtidigt som den lilla sitter i sin ensamhet i vagnen och pekar på saker som ilar förbi i sitt tröstlösa sökande efter kontakt med mamma eller pappa.

På samma sätt när man är ”ute med hunden”. Det är inte hunden man är ute med utan man är ute och luftar sin smartphone och så råkar det visst finnas en hund också i det fullt utdragna flexikopplet… På natten slipper jag allt detta.

Att fotografera i nattens ljus är också ganska annorlunda. Det finns en mystik i nattljuset som sätter igång fantasin hos mig. Brassaï, den enligt mig bäste nattfotografen genom tiderna, uttryckte det fint: ”Natten visar inte, den föreslår.” Jag har använt citatet tidigare, men tycker att det fångar känslan för nattfotografering på kornet. 

OmTag. Betong.

Vi tog en promenad till Lilla Essingen sent i går kväll/natt Tobbe min hund och jag. Ett par bilder av Gamla Essinge Broväg och Essingeleden. Betong gör sig bra i svartvitt.

OmTag. Gammalt och nytt och AI

Det är drygt 20 år mellan bilderna, i den första håller de på och bygga den nya Årstabron som invigdes 2005. Sjövikskajen bestod av några industrilokaler där Vin & Sprit AB dominerade. Nu är det nästan en ny stadsdel.

Den gamla bilden är fotograferad med diafilm, närmare bestämt Fuji Velvia 50 och den senare bilden är plåtad här om dagen digitalt med min Nikon Zf. Den gamla bilden är inte lika skarp vilket inte är diafilmens fel, snarare objektivet på kameran.

Hur som helst är det ganska mycket diskussion om detta med analogt vs digitalt och om det är ok att efterlikna filmer med till exempel en plug in eller om det är fusk eller som en del till och med påstår att det inte ens går. Det är den gamla debatten mellan analogt och digitalt som snurrar vidare tror jag. För egen del är jag ganska klar över hur jag tycker, andra får tycka vad de vill.

Sedan kommer denna diskussion om AI upp, alltså att man via en prompt i datorn kan skapa bilder som aldrig funnits i verkligheten och att deras kvaliteter idag gör att de knappast går att skilja från ett fotografi. Det är också en teknik som är i början av sin utveckling.

När det kommer till AI är det, som jag ser det, en annan sak. Inte främst för trovärdigheten av fotografiet, det var länge sedan den försvann om den ens någonsin funnits. Däremot tycker jag att det handlar om bildskapande i sig. För mig kan ett fotografi fångat i ögonblicket av en fotograf innebära att just det fångade ögonblicket i sig utgör storheten. Men detta har inget med analogt eller digitalt att göra.

Om någon skapat en identisk bild framför sin dator i godan ro oavsett bildbehandling eller AI blir för mig en helt annan sak. Då är det inte ett fotografi längre som jag ser det. Sedan finns bilder som är skapade som någon form av kollage eller rent av genom AI som kan ha sitt eget värde givetvis.

Men när vi kommer till AI är det kanske en annan sak som bekymrar mig mer än bilder och det är när man använder tekniken för att producera texter utan att ange att texten är just AI genererad. Om vi börjar få en journalistik som är skapad efter AI företagens algoritmer finns alltid risken att makten över det skrivna ordet hamnar i händerna på dem som styr över AI företagen och därmed deras algoritmer.

I dag genererar tekniken så pass bra texter att de knappast går att skilja från något någon person skulle ha skrivit. Man laddar in en frågeställning eller något man vill replikera på och vipps så har man en AI genererad text.

Man skulle kunna tänka sig att jag till exempel här på fotosidan bestämde mig för att skapa ett inlägg och matade till exempel chatgpt med de parametrar jag vill att inlägget skall handla om. Jag får då en välskriven AI text som utgår från det jag matat prompter med.

Det som kan väcka misstankar om att texten är AI genererad är om texten framställs med ett lite annorlunda språkbruk och/eller har ett annat tonläge än det man normalt finner hos skribenten. Men detta kan bara skapa en misstanke, att bevisa att någon fuskar med tekniken är i stort sett omöjligt. Tekniken är dessutom ny och utvecklas mycket fort.

När det gäller bilder är det ännu så länge lite enklare då man kan analysera dessa och även jämföra med originalen om dessa finns. 

OmTag. Att välja sitt uttryck analogt och digitalt.

På den analoga tiden valde vi, de flesta av oss, film efter hur vi ville ha våra bilder. Oavsett svartvitt eller färg ger olika filmer olika tonalitet och kontrast.

När det gäller det svartvita provade jag en hel del olika filmer för att komma fram till de filmer som gav bilderna den gråskala och kontrast jag ville ha. Dels tecknar olika filmer in färgerna på olika sätt i gråskalan och dels varierar kontrasten i såväl mellantoner, hög och lågdagrar en hel del mellan olika filmer.

Färg funkar på ungefär samma sätt plus då förstås att de dessutom återger färger på lite olika sätt.

När det gäller det analoga svartvita (och även färg för de som känner sig manade) påverkar även framkallare och framkallning kontrasten. Men när det gäller det svartvita främst på ”global” nivå. Alltså kan man framkalla en film till högre eller lägre kontrast genom att till exempel förlänga eller förkorta framkallningstiden. Men det går aldrig att framkalla till exempel en Kodak TMAX 400 så att den ger bilder som en Ilford HP5+ eller tvärt om. Varje film har sin unika karaktär.

Något som dessutom kan påverka filmvalet är vilka motiv som fotograferas, fotograferar jag landskap kanske jag vill ha lite mjukare gråskala än om jag fotograferar gatuliv i staden till exempel. Plåtar jag i mörker vill jag ha bra lågdagerseparation men om jag plåtar skidåkning i solsken kanske högdagerseperationen är viktigare osv. osv. Filmvalen påverkas med andra ord dels av tycke och smak och dels av motivet. På den analoga tiden var detta självklarheter och inget man ifrågasatte.

I den digitala eran har jag möjlighet att göra samma val eller till och med helt egna för varje bild om jag vill. Jag utnyttjar det där jag tycker att jag behöver för att få fram ett resultat som är som jag vill att det skall vara.

På samma sätt som när jag plåtade nattbilder på staden med Fuji Velvia 50 som gav överdrivna färger och kontrast förstärker jag en bild digitalt idag om jag tycker att det är det uttrycket jag vill få fram.

Är det då ”rätt” om jag gör det analogt genom filmval och/eller framkallning men ”fusk” om jag gör samma sak digitalt? Ibland när jag hör debatten kan jag få för mig att det finns de som tycker så.

Filmval i DxO Filmpack 7: Fuji Velvia 50