OmTag. Att blogga på fotosidan.

Förra gången jag bloggade på fotosidan innan uppehållet på flera år då jag bloggade på blogger skrev jag mycket mer om allt möjligt. Jag är en ganska samhällsengagerad person, så jag bloggade tidigare en hel del om hur jag såg på världen i stort.

Jag höll mig alltid inom de gränser som sätts av fotosidans regelverk, men valde av olika skäl att flytta mitt bloggande då det fanns ganska många som gav uttryck för att de inte gillade mitt sätt att skriva om saker utanför fotografin.

Efter återkomsten till fotosidan har jag bestämt mig för att försöka hålla mig mer till fotografi i mitt bloggande. Men jag tycker att det är ganska knepigt, personligen tycker jag inte att det finns så mycket att säga om fotografi, vi gillar det vi gillar liksom.

Det ligger då nära till hands att skriva om teknik, antingen i form av prylar eller bildbehandling.

En del skriver fina illustrerade resereportage, andra visar fina bilder på fåglar, natur osv. men om man likt mig varken reser eller är speciellt intresserad av fåglar och natur ur ett fotografiskt perspektiv så blir ämnena att skriva om begränsade. Ibland försöker jag lyfta någon fotograf jag gillar, men det känns som att jag även gjort det så att jag är mätt på det.

En tråkig nyhet från veckan var att Sebastião Salgado gått bort. Han var absolut en av de främsta dokumentärfotograferna i vår tid och en personlig favorit, jag rekommenderar verkligen att man tittar på hans arbeten om man inte redan gjort det. 

OmTag. Behovet av dramatik.

Världen är dramatisk så det räcker och blir över, i mina bilder däremot är det svårt att hitta någon dramatik eller ens något som är intressant.

Dramatiken till trots så undrar jag lite över varför vi så ofta känner behov att gå in och hugga på det mesta som skrivs eller sägs?

Jag kan ibland känna att vi lätt fastnar i vår egen bubbla, man låter hela världen cirkulera runt den enda fråga man själv tycker är viktigast. Man tillskriver en orsak allt elände, eller man bryr sig bara om det elände som förorsakas av den egna frågan, eller ännu hellre att man skyller det egna eländet på sådant som man bestämt sig för är orsak till allt elände.

Det kan ofta även finnas en form av ”rasism” i detta där man utser hela grupper till förövare bara för att de råkar tillhöra en speciell grupp. Motsatsen finns också givetvis, man ställer sig bakom vad som helst som utförs av en del människor för att de tillhör en speciell grupp som man ser som oantastbar, det började med att den andre slog tillbaka liksom.

Nog om detta. Om man inte hittar något intressant i sina bilder kan man ju alltid försöka fixa lite dramatik i efterhand. En helt fredlig man som öppnar en port i en helt kass bild tagen på avstånd i steget kan bli en inbrottstjuv om natten till exempel.

OmTag. Samma bild kan se ganska olika ut.

Jag propagerar ganska starkt för att fota i raw och att bildbehandla. Givetvis är allt jag skriver om detta ”mina sanningar” och förklarar bara hur jag ser på det för att få bilderna som jag vill ha dem. Jag plåtar aldrig svartvitt jpg i kameran av den enkla anledningen att det sällan ger bilder som jag vill ha dem.

Om någon annan får bilderna som han eller hon vill ha dem på det sättet är det inget jag har någon åsikt om. Men som sagt, för mig funkar det inte så.

När jag gick förbi skolfartyget på Söder Mälarstrand i går så såg jag en ganska ruffig lite spännande grafisk bild framför mig. Jag bildbehandlade alltså bilden för att hamna i närheten av det jag ”såg” när jag tog den. Som en jämförelse publicerar jag en bild där jag bara gjort autojustering och konverterat med en preset för Fuji Acros, alltså ganska likt om jag plåtat svartvitt jpg direkt i kameran.

OmTag. Överraskningar i natten.

De ljusa sommarnätterna är speciella på många sätt. När man som mig alltid går runt med kamera händer det då och då att man får syn på lite udda saker.

Här om natten/morgonen (klockan var vid 3:30) möttes jag av den här synen när hunden och jag gick över Reimersholmsbron. Först hoppade jag till lite innan hjärnan hann registrera att det faktiskt inte var en människa.

Men ibland undrar man vad som försiggår på nätterna? Hur hamnade ”den” där och varför.....?

OmTag. Välj rätt prylat/teknik annars blir det inge bra!

Funderat en hel del på detta med alla diskussioner om analogt, digitalt, kameror, objektiv….. det finns oändligt man kan snacka och tycka om. Jag tycker ju en hel del själv också och har mina åsikter om vilka prylar som är bäst för mig.

Jag är en fd elbasist och givetvis finns samma diskussioner i musiksvängen men det finns en väsentlig skillnad tycker jag. Oavsett vilka prylar man har så handlar det om att man faktiskt spelar på dem, ingen i musiksvängen inbillar sig att man blir en Hendrix bara för att man har en Fender Stratocaster. Inom fotosvängen tycker jag att det är lite annorlunda ibland, det verkar inte alltid handla om vilka bilder man tar och presenterar utan vilka prylar eller vilken teknik man använder.

På samma sätt som att jag inte blir någon Hendrix även om jag skaffar mig en aldrig så dyr och fin vintage Strata kommer jag inte heller automatiskt ta bra bilder oavsett vilken kamera jag använder. Kameran liksom gitarren är verktyg som i bästa fall resulterar i bra bilder eller bra musik. Oavsett om det gäller foto, musik, skrivande eller något annat handlar det om att ha något att säga och förmågan att få det sagt. Sedan väljer man de verktyg man behöver.

Det finns inget sådant som absoluta sanningar när det gäller vad som är ”bäst” och vad som är ”sämre”. Även om en Fender Stratocaster var rätt verktyg för Jimi Hendrix för att han skulle kunna uttrycka det han ville så skulle den knappast vara rätt verktyg för en jazzgitarrist som Joe Pass som valde en Gibson ES-175 för sitt spelande. På precis samma sätt är det med fotografi.

Bilderna tog jag på en promenad idag. Göta Lejon invigdes ursprungligen som SF-biograf 25 januari 1928 men är sedan länge mer känd som teater. Den svartvita bilden tog jag vid Söderhallen Biljard på Hornsgatan.