OmTag. Josef Sudek och sommarens grönska.

Jag kommer att tänka på den tjeckiske fotografen Josef Sudek 1896-1976. Han var en mästare på att göra bild av det vardagliga, ofta fotograferade han den vildvuxna innergården vid sin egen studio.

Trots en skada under första världskriget där han tvingades amputera sin ena arm bar han runt sin storformatskamera och stativ och fotograferade Prags gator och omgivningar. En sann poet med kameran som verktyg.

Ju äldre jag bild ju mer uppskattar jag Sudeks stillsamma bilder. Bilden tog jag idag i Tantolunden här i Stockholm. Jag tycker att den har något lite Sudek över sig.

OmTag. Midsommar och närservice.

Midsommaraftonen förlöpte lugnt ungefär som den brukar nu för tiden, det var jag och hunden. Vi tog en långpromenad på dagen, jag käkade inlagd sill utan nubbe, tittade på lite TV och sedan tog vi en runda igen. Med andra ord tuffar det på ungefär som vanligt midsommar eller ej.

Läser att Kamerastore skall ta över Wibergs lokaler. Nu har jag aldrig handlat på Wibergs i och för sig, men det verkar som den går samma väg som Schönherrs tidigare även om man säger att ”det är tid att göra något annat”.

På Schönherrs handlade jag däremot mycket, alla mina Leica-prylar köpte jag där. Jag kommer ihåg hur de först flyttade till en mindre lokal intill den gamla för att senare upphöra helt.

Tiderna förändrades, på slutet var det mest folk som kom in för att titta och känna på prylarna för att sedan gå hem och jaga lägre priser på nätet enligt dem som jobbade där. Försäljningen sjönk mer och mer och till slut blev de tvungna att kasta in handduken. Det blir färre och färre som överlever med fysisk butik i den specialiserade detaljhandeln.

Jag tycker att det är en tråkig utveckling, andra får tycka vad de vill. Förr betalade många av oss lite extra för att vi insåg att om vi ville ha den närservice det innebär med en butik i närområdet får man vara beredd att betala lite för det. Nu är det andra tider och många jagar hellre lägstapris oavsett om det hittas på andra sidan jordklotet.

Kamerastore kan kanske fungera då de, vad jag förstår, inriktat sig på begagnatmarknaden. Jag har själv lite prylar som kanske hamnar där.

Hur som helst får ni alla ha en fin fortsättning på helgen.

OmTag. En sväng på stan.

Som jag skrev i förra inlägget där jag visade några bilder från nya Slussen så tog vi oss en promenad genom staden i onsdags kväll jag och min hund Tobbe. Det blev en runda på närmare milen, så givetvis blev det fler bilder än dem på Slussen.

Vi brukar gå långpromenader, tidigare gjorde vi en nästan varje dag, men Tobbe är 9 år nu så jag har har dragit ned på dem lite så det blir en sådan var annan eller var tredje dag numera. Vi går i och för sig närmare milen uppdelat på tre promenader även när vi inte går någon långpromenad, så vi får röra på oss.

I onsdags kväll gick vi rundan runt Riddarfjärden plus Gamla stan och en bit av Södermalm.

När vi kom till Stadshuset var det något event och jag tyckte att färgerna, ljuset och människorna samspelade fint så det fick bli en bild i färg.

I Gamla Stan hittade jag dessa fasader som jag tyckte gjorde sig bra i svartvitt. 

OmTag. Nya Slussen i Stockholm i kvällsljus.

Jag tog en sen promenad med hunden runt staden i gårkväll. Vi passerade nya slussen på hemvägen och som ofta med stadsmiljö gör den sig bättre i artificiellt ljus tycker jag. De öppnade upp nybygget från Södermalmstorg ned mot vattnet för några veckor sedan, så för mig var det första gången jag såg det i kvällsljus.

OmTag. Sådant som råkar dyka upp framför kameran.

Fotografi handlar om att se, resten är akademiskt sa Elliott Erwitt. Ett annat tips jag fick från en pressfotograf i min ungdom var att inte leta så mycket efter motiven utan istället försöka göra en bra bild av det man har framför kameran.

Jag vet inte om jag ser speciellt bra enligt Erwitt, eller om jag kan göra så speciellt intressanta bilder av sådant som råkar ”finnas framför kameran” som pressfotografen tipsade för en massa år sedan? Men jag tycker att det kan vara vettiga förhållningsregler att ha i bakhuvudet.

Ibland tror jag att det är lätt att vi överarbetar våra bilder i jakten på det ”perfekta”. Bilder som blir för ”perfekta” enligt regelboken kan lätt kännas ungefär som musik när man kört för mycket autotune och quantize (alltså fixat till alla små ”fel” i röster och rytmer) perfekt men livlöst. Ofta kan det vara de små inperfekta elementen i en bild liksom i musiken som gör dem intressanta och levande. Något att ha i bakhuvudet när det gäller alla olika ”regler”.

Det finns dem som gillar bilder som tycks vara skapade med regelbok, kalkylator, passare och linjal, jag gör det inte, för mig känns de som regel bara livlösa.

Bilderna i inlägget har inte så mycket med texten att göra, bara två bilder jag tog igår. Kanske handlar de lite om ”att se” och att göra bild av sådant man har framför kameran utan att leta så mycket.