OmTag. Nattens mörker(?) och en stark dokumentär.

Ett par bilder från den gångna natten, dessa nätter runt midsommar är speciella då de aldrig blir riktigt mörka. Jag passerade den häftiga roten när det var som mörkast men fick ändå göra bilden mörkare för att få fram stämningen jag ville ha i den.

Den andra bilden mot Långholmen är mer som ljuset såg ut, vilket passar för den typen av bilder. Jag känner någon form av ambivalens för dessa ljusa nätter. Jag gillar stämningen i den lugna ljusa natten samtidigt som jag saknar mörkret, speciellt för bilder.

Jo jag vet, man skall inte skriva om ”politik” på fotosidan tycker många, nu handlar inte detta om ”politik”som jag ser det utan om mänskligt lidande som borde vara universellt för alla med ett hjärta i kroppen. Rekommenderar alla att titta på denna kortdokumentär på svt, klicka på bilden för att komma till filmen.

OmTag. Färg eller svartvitt, den eviga frågan?

Så här i sommartider kan det vara knepigt detta med färg eller svartvitt. Jag var under ganska många år en utpräglad svartvit fotograf. På senare år har det blivit mycket färg. Delvis beror det på att jag numera mest går runt och dokumenterar min vardag, alltså tar vad man skulle kunna kalla ”semesterbilder” där syftet egentligen inte är något annat än att bilderna fungerar som någon form av dagbok.

När jag vill förtydliga någon form av budskap i bilder tycker jag fortfarande att svartvitt som regel fungerar bättre om nu inte färgen i sig utgör en aktiv komponent i det jag vill ”berätta”. Det är betydligt enklare att renodla och koncentrera en bild i svartvitt. Ganska få lyckas med färg i bilder som berättar något om samhälle eller människor tycker jag.

Ibland hittar jag dock för mig nya fotografer som behärskar detta med färg och reportage, som den fina fotografen Lys Arango som i det senaste numret av LFI visar ett reportage där hon fotograferat människor och miljöer i det Spanska kolgruveområdet Asturias i samband med att gruvorna läggs ned. Jag avundas dem som kan hantera färg på det sättet.

Jag tittade nyss på en intressant serie videos med foto- och bildbehandlings-konstnären Erik Johansson som jag rekommenderar, den finns på Moderskeppet, men jag tror att man måste vara medlem för att se den? Mycket bra där han beskriver sin kreativa process och hur han når fram till sina bilder.

Bilden tog jag idag, det är en gångväg vid Högalidsskolan här i Stockholm som jag ofta passerar. En bild som funkar i både färg och svartvitt tycker jag.

OmTag. Samla på elbasar.

Jag med min första egna bas, en Kasuga Jazz bass.

Musiken har följt mig genom livet. Vi började spela i en kompis garage i ungdomen. Att det blev elbas var mer en slump, pappa hade en jobbarkompis som lånade ut förstärkare, gitarr och bas.

Gitarren var en vanlig akustisk med mikrofon så det blev rundgång så fort man försökte dra på lite, dessutom lät den som en akustisk vilket inte var så populärt för en blivande rocker. Basen däremot var ett hembygge i glasfiber som vägde sina modiga kilon, men den lät som en bas och var snygg att se på så bas fick det bli.

Första lönen på första jobbet, Adlers Skruvfabrik på Igeldammsgatan, bar det iväg till Musik Börsen vid S:t Eriksplan där egen bas, förstärkare och högtalarlåda inhandlades på avbetalning.

Många basar har passerat genom åren, en som jag saknar idag är en röd Rickenbacker 4001 som jag spelade under ganska många år när det var som roligast. En del har försvunnit genom åren, som denna Rickenbacker, en Warwick Thumb bass och några till. Andra har tillkommit.

Numera spar jag på dem även om de mest hänger som prydnad på väggen, men kan man samla på kameror kan man väl samla på elbasar?

När det gäller kameror är jag dock ingen samlare, jag behåller de prylar jag använder och säljer av resten. Ett undantag dock, jag har behållit min Leica m6 ttl och den suveräna Summilux-m 50/1,4 asph trots att det var länge sedan det gick någon rulle genom kameran. 

Det analoga småbild är annars inget jag längtar tillbaka till. Jag behåller leican då det var den kamera som fick igång mitt fotande ordentligt och summiluxen behåller jag då den köptes för pengarna som blev kvar efter mina föräldrars bortgång.

PS. Jag har några fina AF-objektiv kvar till Nikon F om någon är intresserad?

Även om jag inte spelar så mycket är de fina att ha på väggen. 

OmTag. Gammalt eller nytt?

Jag och många andra har skrivit inlägg om nya slussen då den invigdes nyss.

För och emot det nya jämfört med det gamla är en diskussion som säkert kommer att leva länge. Den gamla var väldigt förfallen då man eftersatt underhållet under väldigt många år. Dessutom var den byggd för en trafikapparat som inte riktigt är relevant idag och oavsett så måste något göras för att öka möjligheten att tappa Mälaren på vatten om man inte vill se delar av Gamla Stan översvämmade med jämna mellanrum.

Jag tillhörde aldrig de så kallade ”slussenkramarna”, alltså de som tyckte att miljön skulle bevaras. Däremot var och är jag fortfarande rädd för att det kan bli en ganska steril plats med hyror i de nya lokalerna som riskerar att snäva utbudet kraftigt, alltså mer av samma som varit en sedan ganska länge pågående trend i innerstaden.

En sak står jag för, den gamla slussen hade unika miljöer för oss som gillar att fotografera och det kan bli tråkigt på många sätt när stadskärnorna stöps om i samma modernistiska stil. Visst var det sunkigt och behövdes fixas, men jag tycker att dagens arkitekturtänk ofta är ganska enkelriktat och i många fall till och med människofientligt. Det finns en anledning till att fler trivs med att flanera i Gamla Stan än runt City.

Bilderna är från ett Slussen som inte längre finns.

OmTag. En bild i gryningen.

Att gå ut i gryningen och för ett ögonblick släppa taget om alla åsikter, idéer och frustration över vad som händer i världen kan leda till åtminstone en liten stund av insikt.

Det är detta allt handlar om, det är detta vi sätter på spel när vi fastlåsta i våra egon och olika ideologier startar krig mot människor och miljön vi alla är beroende av.

Att vi definierar oss som unika individer tillhörande en grupp som står över allt och alla är grunden till lidandet på planeten. Att vi tar oss rätten att tillfoga andra lidande därför att vi ser oss som överlägsna den andre oavsett om detta beror av religion, andra ideologier eller ren egoism är grundorsaken till att världen idag ser ut som den gör.

Att gå ut i naturen i gryningen kan få oss att åtminstone för ett ögonblick släppa allt detta, att för en stund känna vad livet handlar om, inte bara för oss själva utan för alla levande varelser vi delar planeten med.