OmTag. Klavertrampen radar upp sig...

I natt gav jag mig ut med Hasselbladaren för att bland annat ta en bild på detta motiv.

Vi gick ut vid ett på natten och var hemma vid tre. Jag framkallade filmen och….. det visade sig att inget av negativen visade någon svärtning! Filmen var oexponerad alltså.

Jag var säker på att frammatnings fungerat som den skulle och att jag inte som vid förra fadäsen lämnat någon skyddsplåt kvar i magasinet. Jag funderade på vad som kunde gått snett: hade inte slutaren i objektivet öppnat? Men då borde jag ju märkt det när jag ställde in kameran. Kan det varit något som gjort att magasinet inte matade filmen? Det skulle jag ha känt när jag drog fram filmen och när jag spolade tillbaka den…..

När jag var ute med hunden för ett ta sedan slog det mig. Hade jag helt enkelt missat att sätta slutaren i B-läge!!?? När jag kom hem kollade jag, mycket riktigt slutaren stod på 1/250 sek!!! Klart det inte blir några nattbilder då!

På de flesta kameror skulle man givetvis märka detta direkt när man exponerade då det hörs och känns när slutaren öppnar och stänger. På Hasselblad funkar det lite annorlunda, dels använder jag ett speciellt reglage för att fälla upp spegeln och öppna ridån mot magasinet för att inte få vibrationer i kameran när man kör med långa tider och dels släpps inte spegeln ned och ridån mot magasinet stängs inte innan man släpper avtryckaren. Dessa ljud dränker också ljudet från centralslutaren när den stängs.

Alltså, där stod jag fällde upp spegel och öppnade hjälpridån, tryckte in trådutlösaren som öppnade centralslutaren 1/250 sek med ett tyst klick, allt lät som vanligt, väntade mina minuter som exponeringen skulle vara och öppnade trådutlösaren som följdes av ljudet när spegeln gick ned och hjälpslutaren stängdes. Allt lät alltså som det skulle. Hasselbladaren är också helt manuell så det finns inget man ser i sökaren som indikerar om man gör fel.

Jag har ju plåtat hundratals rullar med denna kamera och ofta på natten så hur jag lyckades göra en så grundläggande miss är nästan obegripligt. Förmodligen för att jag såg det som så självklart att jag ställt slutaren på B-läge att jag inte kollade innan jag började plåta. Jaja bara att skratta åt, motiven finns ju kvar och man lär så länge man lever. Förmodligen har plåtandet med moderna kameror fått mig att slappna av för mycket. 🤣

OmTag. Många bilder blir det.

Fasaden av "brohuset" som man ser den när man går över Årstabron.

Fönster vid en restaurang på Sjövikskajen.

Spanar ut över Marievik.

Surfare väntar på bussen vid Bergsunds Strand.

Om man fotar hela tiden blir det många bilder, varje promenad fyller på arkivet. Nu brukar ganska många kastas, men en hel del sparas.

Bilderna har lite olika syften för mig. Dels handlar det givetvis om bilder som jag tycker är bra som bilder och som håller att visas på till exempel en utställning, de utgör en liten bråkdel av alla bilder jag sparar.

Det stora flertalet bilder är i huvudsak är intressanta bara för mig själv eller kanske en liten grupp människor.

Det är kul att kunna gå in i Lightroom och titta vad jag gjorde för några år sedan, eller kolla när det egentligen var som jag gjorde den eller den prylen osv.

Som sagt, den absoluta majoriteten av mina bilder har inget konstnärligt syfte i sig. Nu kommer ju även guldkornen att finnas med i den stora mängden givetvis, men många bra bilder handlar som jag ser det om att råka vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Hur som helst, för mig är det ganska avgörande att jag håller på hela tiden. Ordspråket att ju mer du fiskar ju mer fisk kommer du få stämmer för mig även när det gäller bra bilder.

Bilderna från en promenad med hunden runt Marievik här i Stockholm nyss, fyra ganska olika bilder från en promenad.

OmTag. Mörkret är här.

Mörkret är här på många sätt tyvärr vilket knappast undgått någon som följt händelseutvecklingen de senaste åren. Till skillnad från natthimlen verkar inte mörkret lysas upp av så många stjärnor i världspolitiken. Men här har det varit stjärnklart några nätter. Plåtar man med film blir de extrema kontrasterna i de klara nätterna knepiga att hantera och tiderna ger stärnspår istället för punkter, men med digitalaren kan man ju bara skruva upp iso och förlita sig på bildstabiliseringen. Ett par bilder från den gångna natten.

OmTag. Hasselblad.

Den första Hasselblad i 500-serien 500C är en konstruktion från 50-talet som släpptes 1957, den egentligen senaste modellen 500CW släpptes 1996 även om det kom en variant 500CWD med digitalt bakstycke 2006.

Under åren är det endast mindre putsningar på grundkonstruktionen som gjorts, gamla backstycken till exempel fungerar på nyare kameror, nya mattskivor på gamla kameror osv. Ett helt mekaniskt mästerverk från tiden då Sverige stod på sin höjdpunkt när det gäller kvalitet och inovation. Den är också förhållandevis lätt att justera och fixa om det behövs, som en gammal Volvo ungefär.

Min modell 503CX introducerades 1988 och ersattes av 503CXi 1994, min kamera är alltså från det tidsspannet.

Hasselblad har använts till många av världens mest berömda bilder och av många av de största fotograferna genom tiden. Bland annat de första bilderna av människan på månen togs med en Hasselbladare, det lär finnas 12 kvarlämnade Hasselbladare på månen om någon vill åka och hämta en 😉 och det är den enda kameran, tror jag, som även finns som satellit då en tappades under en rymdpromenad.

Hasselblad 500 serien är kameror som andas kvalitét på en nivå man sällan träffar på idag, förmodligen inte då de gjordes heller. Att de dessutom är snygga gör ju inget, men framför allt är de riktigt bra kameror och det kvadratiska negativformatet gör dem ganska speciell att fotografera med.

Zeissobjektiven med centralslutare kompletterar detta mästerverk.

Marievik. Hasselblad 503Cx, Hasselblad CF50/4,0 FLE

OmTag. Ett nytt försök med bladaren.

Det har hänt mycket på det fotografiska området i helgen. Dels var det Planket och dels var det fotomaraton. Fotomaraton har väl aldrig varit min pryl, men kul för de som gillar det givetvis.

Planket brukar jag titta förbi, men i år stod jag över. Jag har inget att skylla på mer än att jag inte hade någon direkt lust att bege mig ut i vimlet.

Jag har i alla fall dammat av hasselbladaren i helgen som jag skrev om i förra inlägget. I går gjorde jag ett försök med det andra magasinet och fick bekräftat att såväl kamera som film funkar. Jag behöver skaffa nya tätningar till magasinen då de inte är helt ljustäta så det måste beställas.

Ganska kul att gå runt med bladaren och ljusmätaren, det var länge sedan nu. Det blev inga bilder att skriva hem om men det handlade framför allt om att fota en rulle för att se om det funkade.

Synd att film blivit så vansinnigt dyrt, annars hade jag kunna tänka mig att byta av digitalaren med det analoga mellanformatet lite då och då.