OmTag. En sväng med Leican och kanske världens bästa normal.

Idag dammade jag av Leican så den fick följa med på en promenad. Det var länge sedan nu, men eftersom jag har några rullar utgången film, Ilford FP4+, i kylen och just köpt framkallare och fix för att köra lite natt med Hasselbladaren tänkte jag att jag kunde köra igenom några rullar småbild också.

Leica är en trevlig kamera att jobba med, back to basic liksom. Dessutom har jag kanske världens bästa normal, Leica Summilux-M 50/1,4 ASPH. Det fanns andra normaler som presterar ungefär lika dant, men det unika med Summiluxen är att den presterar och samtidigt är liten och smidig.

Det svåra är att göra ett högpresterande objektiv litet och smidigt. Om man tittar på till exempel Zeiss Otus, Sigma ART eller Nikons Z 50/1,2 S så är de gigantiska i jämförelse. Jag har även haft Leicas Summicron-M 50/2,0 och den tidigare modellen av Summilux 50:an, trevliga gluggar på sina sätt men denna är bättre, inte bara marginellt bättre.

Jag har ingen längtan tillbaka till analogt småbild, däremot blir jag sugen på en digital Leica-M 11, en fantastisk kamera men tyvärr alldeles för dyr för min ekonomi. M6:an och Summiluxen kommer jag dock behålla, det finns så många minnen och känslor investerade i dem.

Några bilder tagna med prylarna jag skriver om:

En natt 2012, Leica M6, Summilux-M 50/1,4 ASPH på full öppning 1/30 sek, filmen var Ilford HP5+.

Mats A vid Stadsmuseet.

Bengan vid Stadsmuseet. 

OmTag. Mer natt i Gamla Stan.

Järntorget.

Prästgatan.

Stortorget.

Storkyrkobrinken vid Slottet.

Stortorget.

Västerlånggatan.

Göran Hälsinges gränd från Stor Nygatan.

Det har blivit en hel del gamla nattbilder den senaste tiden. Sedan den gamla skannern kastat in handduken och den nya skannern kom bestämde jag mig för att skanna in en hel del gamla mellanformatsbilder. En del hade jag skannar av sedan tidigare och en del inte.

Hur som helst, här kommer lite mer från Gamla Stan. De flesta har ni kanske sett tidigare då jag lade upp många av dem i samband med att jag tog dem 2012. En del har säkert förekommit i olika sammanhang även senare.

När det gäller det tekniska som kanske intresserar någon är bilderna plåtade med en Hasselblad 503 cx och dessa bilder är tagna med normalobjektivet Hasselblad CF 80/2,8 och filmen var Ilford Delta 100. Stativet var ett Gitzo 3541 XLS med en RRS BH-55 kulled med Optipodfäste.

Ljusmätaren är ett känsligt kapitel när det kommer till nattfotografering, de flesta mätare klarar inte att mäta så svagt ljus som krävs om man skall mäta skuggpartierna. Jag har en Quantum Calcu-Light XP som mäter ner till -7 EV (de flesta nya mätaare mäter bara ned till -2 EV eller däromkring).

Jag blev lite sugen när jag började skanna igen så jag skaffade framkallare och fix, några gamla utgångna rullar har jag i kylen, så jag tänkte mig ut med Bladaren för att se om de gamla filmerna fortfarande fungerar. Annars får jag köpa några nya trots att det blivit fasligt dyrt med film. På natten är jag också mer beroende av Tkorns film då den har betydligt mindre reciprocitetsavvikelse än filmer med traditionellt korn.

OmTag. Ett möte och gråskalor.

Träffade på Jan när jag var ute med hunden, han bor i samma område som mig men vi springer på varandra ganska sällan. Vi har nog ganska olika tider skulle jag tro, jag är ju en extrem nattmänniska men Jan är nog motsatsen.

Han är ju en ganska inbiten fågelfotograf så jag skojade till bilden lite och jag vet att det syns att det är fejk, det är meningen.

Annars sitter jag och skannar lite gamla negativ, hittade några från när jag besökte mina föräldrar i Värmland. Jag tar ju inte bara bilder i staden på nätterna utan även på landsbygden på dagarna när jag har chansen.

Jag fastnade för de fina gråskalorna, jag gillar det mjuka följsamma speciellt från mellanformatsnegativen. Jag tycker att många gör sina svartvita bilder för hårda, men det kan ha en del med ålder att göra? Jag gillade nog det hårdare, alltså mer kontrast, mer när jag var yngre har jag för mig.

Fördelen när man kommer upp i större format är att man mer kan välja film efter hur de tecknar gråskalorna då kornet inte får så stor betydelse. De här bilderna är tagna med Ilford HP5+ vilket är en fantastiskt fin film, även i småbilsformat.

Ett tips är att underexponera den lite, jag kör den efter ei 640 (alltså ljusmätaren inställd på 640 asa) normalframkalla den i xtol 1+1 alltså med de tider som gäller för 400 asa. HP5+ håller ungefär 640 asa i xtol 1+1. Man får då bort lite av den hårda kontrasten och ruffigheten filmen annars kan ge och den blir väldigt lik Kodaks triX som den var förr, alltså innan 2003 då de gjorde om den med en ny emulsion som mer liknar den gamla Tmax 400.

OmTag. 100 meter och 12 år.

Det är ca 100 meter och 12 år mellan bilderna. Korsningen vid Rio här vid Hornstull är lite av ett favoritmotiv och det har blivit en hel del bilder av platsen genom åren. Jag har visat liknande bilder förr, men denna tog jag i natt.

Under Liljeholmsbron lite längre ned på gatan tog jag den andra bilden för ca 12 år sedan.

Den ena är tagen digitalt med FF på frihand och den andra är tagen med Hasselbladaren på stativ och flera minuters exponering. Hasselbladsbilden kan man med rätta kalla slow photography till skillnad från digitalbilden. Men rent bildmässigt kommer man långt med dagens kameror, det finns dock en annan aspekt som inte syns för utomstående i resultatet. Att plåta med större format på nätterna är lite av meditation och ibland kan det vara ett utmärkt sätt att komma ned i varv. 

OmTag. Andra tider.

Det är en hel del diskussioner om skärpa och fixering vid teknik när det gäller foto. En annan sak som kommer upp är att man tycker att man förlorat något med dagens snabbare digitala process jämfört med den långsammare analoga.

När det gäller teknikfixeringen tror jag inte att det är något nytt direkt, åtminstone så länge jag hållit på har man snackat om prestanda. Allt från hur många bilder de senaste motordrivna kamerorna kunde ta per sekund till hur ”skarpa” objektiven var, eller för den delen hur fint korn olika filmer har.

Det nya tror jag mer handlar om att vi idag är uppkopplade och att vi till stor del tillbringar vår tid framför skärmar. Vi finns till genom nätet i hög utsträckning. Och på nätet går allt fort, mycket fort, för att synas måste du skrika och alla vill synas.

Ta detta med bloggande som exempel. Jag, liksom andra, försöker blogga varje dag. Och på en fotosajt är det rimliga att jag samtidigt visar någon eller några bilder. Har jag något intressant att säga varje dag? Tar jag bilder som har ett intresse för någon annan än mig själv varje dag? Givetvis är svaret nej på bägge dessa frågor. Varför gör jag det då? Jo, för att jag vill finnas till och för att finnas måste du synas.

Analogt eller digitalt, skarpt eller mindre skarpt tror jag egentligen inte har något med saken att göra. Vi lever helt andra liv i dagens uppkopplade värld och vi är mer eller mindre beroende av de mikrokickar som ges av likes och kommentarer då de är bekräftelser på att vi finns.

När det kommer till detta med skärpa så väljer jag alla dagar i vecka ett objektiv som är skarpt på stora bländaröppningar och väl korrigerat framför ett som inte är det. Detta är ett personligt ställningstagande, men som jag ser det kan jag alltid softa bilden i efterhand om jag skulle vilja göra det. Om den är soft från början däremot är det inte mycket jag kan göra åt det.

Bilden i inlägget är inte skarp, men jag gillar stämningen, färgerna och ljuset i den, den är förövrigt inte oskarp beroende av brister i objektivet, det var ett Canon 35/1,4 L, oskärpan beror på att jag inte lyckades hålla kameran helt stilla när jag tog den före bildstabiliseringens intåg.