OmTag. Natt i Gamla Stan

Tyska Stallplan.

Prästgatan med Tyska kyrkan.

Stortorget.

Storkyrkan.

Det var en natt i april 2012 som jag och min dåvarande hund Sally knallade iväg till Gamla Stan för att ta några bilder. Jag hade 50 mm objektivet på Hasselbladare vilket motsvara något mellan 28 och 35 mm på en småbildskamera, eller FF som det benämns i den digitala eran. När man plåtar i trånga miljöer som Gamla Stan kan det vara en fördel med lite vidvinkligare objektiv.

Kameran var laddad med Fuji Acros, en 100 asa Tkorns film med extremt bra reciprocitetsegenskaper. Den klarar av exponeringstider på upp emot ett par minuter utan att man behöver kompensera vilket jag tror den är ensam om.

Vi gick hemifrån strax efter ett och var i Gamla Stan runt halv två på natten. Det är en speciell känsla att gå runt i gränderna ensam med hunden i natten, man kan verkligen känna historiens vingslag. Vi var hemma igen strax efter fem, då var det gott med lite varm choklad och några ostmackor.

För det mesta när jag nattfotograferar gör jag det från ungefär halv två fram till strax före fem på morgonen. Jag vill att det skall vara natt och inte bara mörkt, helst skall bara något enstaka fönster lysa. Jag tycker att det ger en annan känsla i bilderna än kvällsbilder, åtminstone känns det annorlunda att vara ute i tystnaden. 

OmTag. Om framkallning av svartvit film.

Det är ju populärt att ta upp det analoga fotandet nu vad jag förstått. Något som jag tror lönar sig att fördjupa sig i är val av film och framkallare. Självklart skall man framkalla sina svartvita filmer själv tycker jag. Kombinationen film och framkallare är av avgörande betydelse.

Olika filmer har olika karaktär och vissa filmer funkar dåligt med en del framkallare och/eller ger en ett väldigt ”speciellt” resultat. Den bästa framkallaren för vardagsbruk tycker jag är Kodak xtol, den ger ungefär samma typ av negativ som klassikern Kodak D76 men är en modernare framkallare som plockar ut lite högre känslighet ur filmerna, den funkar dessutom lika bra för traditionellt korn som Tkorn och hög liksom låg och mediumkänslig film.

Men ett tips generellt är att hitta ett par filmer, en 400 asa och en 100-125 asa till exempel och en framkallare som funkar med dessa. Att hoppa mellan olika filmer och framkallare är en dålig idé, åtminstone innan man har någorlunda kläm på vad man håller på med.

När man går upp i mellan eller storformat kan man laborera på ett lite annorlunda sätt med framkallare då inte kornet får lika stor betydelse. Hur som helst är detta ett område som man kan grotta ned sig i ordentligt och det är värt mödan om man skall få ut det man vill ur det analoga.

Två böcker jag rekommenderar som tar upp det mesta när det gäller framkallning.

När det kommer till nattfotografering blir det lite speciellt. Reciprocitetseffekten vilken innebär att känsligheten sjunker när exponeringstiderna blir långa gör att man kan vara tvungen att överexponera ganska kraftigt för att få teckning i skuggpartier. Detta medför i praktiken att kontrasten skenar då de ljusa partierna i bilden som inte påverkas så mycket av reciprocitetseffekten blir överexponerade.

Man måste då försöka få ned kontrasten vid framkallningen. Personligen kör jag ofta med väldigt utspädd rodinal (1+100) och efter den initiala minuten agitering sparsam agitering, några vändningar av framkallningsdosan var annan eller var tredje minut.

Något som verkar vara populärt och förordas av en del är så kallad stand-framkallning, alltså att man agiterar inledningsvis men sedan bara låter filmen stå i dosan med framkallare utan att röra den i lång tid, mellan 30 och 60 minuter är vanligt. Detta skall ge en kompenserande effekt och även lyfta lågdagrarna enligt en del.

Jag har provat men upptäckte inte någon bättre tonseparering i lågdagrar eller mer kompenserande effekt än när jag kör som jag brukar med sparsam agitering. Däremot fick jag problem med ”bromide drag” (vet inte vad det kallas på svenska) och även med halos vid skarpa övergångar mellan ljust och mörkt.

Bromidproblemen yttrar sig som mörka fläckar eller stråk som i bilden ovan. Så för egen del är det en teknik jag förkastat. Hur som helst, att fördjupa sig lite i film och framkallare är något jag rekommenderar om man vill ta upp det analoga fotandet. 

OmTag. Fotografera sådant man ser som man ser det.

Fotografi kan vara väldigt många olika saker. Det kan handla om att återge något man ser som det såg ut, eller så nära som möjligt.

Man kan hitta motiv där man använder fotografiets möjligheter att isolera och förenkla för att skapa något som kanske påminner om ett grafiskt blad.

Eller man kanske ser ett motiv som för tankarna till något drömskt osv.

Oavsett vilka bilder vi tar så handlar fotografi först och främst om att se. Jag tror att det är fruktbart att istället för att leta motiv försöka se motiven runt omkring sig, de är oändliga.

Om jag går efter min egen känsla och mitt eget ”seende” kommer jag att ta egna bilder oavsett vilka motiv jag väljer. Men det kan vara svårt att ta sig ur vanan att försöka ta bilder som man tror att andra skulle tagit dem, eller att låta bli att anpassa sitt fotograferande efter vad man tror andra gillar.

För egen del handlar det om att inte fotografera för någon annan än mig själv, alltså har jag inte som målsättning att det skall ge någon form av resultat med något värde för någon annan än mig själv.

Vi kommer givetvis alltid att influeras av och härma sådant vi ser och tycker om, det är också ett steg i den egna utvecklingen. Vi lever ju inte våra liv i ett vacuum.

Mitt egna fotograferande spretar en hel del, jag ägnar mig inte åt någon genre utan jag tar bilder av sådant som dyker upp framför kameran helt enkelt.

Jag tror att det ”egensinniga” fotograferandet är utvecklande, det kan väcka insikter om oss själva. Oavsett vad vi riktar kameran emot blir våra bilder en form av självporträtt som alltid kommer säga mer om oss själva än det avbildade tror jag. Hur och vad vi fotograferar är vilka vi är.

De som fotograferar professionellt har av förklarliga skäl en annan agenda då det finns en beställare som förväntar sig något som hen skall betala för.

OmTag. Dimma.

Träd på Reimersholme som är borta sedan flera år.

Cementa Liljeholmen från Reimersholme.

Hornstulls Strand.

Dimma är tacksamt när man plåtar på nätterna, tyvärr är det ganska sällan bra ”fotodimma”. Det finns en hel del olika sorters dimma märker man när man fotograferar. Ofta är det vad jag brukar kalla sopsäcksdimma, alltså att dimman inte lyser upp utan snarare bara bidrar till mörkret, allt blir som att kliva in i en stor sopsäck. Ofta blir det också för mycket av det goda och då blir det bara ”gråsörja” av bilderna. Men vid ganska sällsynta tillfällen är det rätt sorts dimma som både lyser upp och mystifierar utan att allt blir för diffust.

De här bilderna är från en natt med rätt dimma i närområdet. Bilderna togs med Hasselblad, CF 80/2,8, filmen var Ilford Delta 100 som framkallades i rodinal 1 + 100. 

OmTag. Gamla bilder, nya skanningar.

Kul att sitta och gå igenom sina gamla negativ, de flesta bilderna kommer jag ihåg när de togs när jag ser dem. Det har blivit mycket gamla mellanformatsbilder nu ett tag sedan jag skaffat ny skanner, den gamla bestämde sig för att den hade gjort sitt.

Att skanna och plocka bort damm och repor i Photoshop innan jag lägger in bilderna i Lightroom tar sin lilla tid. Jag hade inte heller gått igenom mina mellanformatsnegativ ordentligt tidigare och många av de tidigare skanningarna har försvunnit genom åren.

Något som jag åter igen upptäckt är vikten av storlek på negativ eller sensor. En större yta ger automatisk en annan följsamhet i tonövergångarna oavsett om det gäller färg eller svartvitt, ett hasselbladnegativ har drygt 3,5 gånger så stor yta som FF eller småbild som det heter.

Under tiden jag jobbat med mina gamla mellanformatsnegativ har även lusten att ge mig ut med Hasselbladaren igen vaknat, därför köpte jag framkallare och fix här om dagen. Nu väntar jag bara på att det skall sluta regna så blir det lite analoga mellanformatsbilder igen.

Skulle vilja ha en Rolleiflex 2,8, en kamera man kunde få för några tusenlappar som nu i och med trenden runt det analoga har blivit en hipsterkamera som kostar mellan 30 och 40 tusen kronor! Ser att även Hasselbladarna dragit iväg. Jaja, jag får nöja mig med min bladare och de prylar jag har. Här kommer några bilder från närområdet.

En ganska tidig nattbild från Reimersholme.

Kolsyrefabriken på Lövholmen brann ned för några år sedan. Fotad från Reimersholme.

Reimersholme från Bergsunds Strand.

Under Västerbron på Långholmen.

Bilden tagen samma kväll och från ungefär samma plats som den tidigare.

Ytterligare en bild från samma kväll och ungefär samma plats med kameran riktad åt andra hållet.

Från Tantolunden mot Marieviks udde. Husen till vänster är nu rivna och bygget är igång för nya hus, bland annat ett höghus på 33 våningar.

Årstabroarna från Tantolunden innan Sjövikskajen byggdes.