OmTag. En sväng på stan.

Ibland kan kan det misslyckade bli det lyckade, som här på Sergelgatan.

I ett fönster på Kungsgatan. Jag kom att tänka på Martin Munkacsis Three Boys At Lake Tanganyika även fast bilden inte är det minsta lik.

Vid Sergels torg.

Vi tog en sväng på stan idag igen Tobbe (hunden) och jag. Jag ville gå och visa min solidaritet med demonstrationen på Sergels torg.

Sedan tog vi svängen genom city och upp till Kungsholmen för att, beroende på regnandet, ta bussen från Fridhemsplan och hem.

OmTag. Analogt vs digitalt, spelar det så stor roll?

Några blandade bilder plåtade med analoga Hasselblad 503 cx, Leica M6 ttl och en digital Nikon Zf.
Finns det avgörande skillnader som beror på analogt vs digitalt?

Jag plåtade i huvudsak analogt ganska länge innan jag svängde över till det digitala. Jag plåtar fortfarande en del analogt, främst i större format, men jag gör det inte så mycket för bildresultatet utan mer för att det när det kommer till nattbilderna i större format är ett lite annat sätt att fotografera.

För personlig del tycker jag att jag när jag vill kan få ett resultat från det digitala där skillnaden mot det analoga blir marginell. För någon med ”andra ögon” än mig kan det säkert vara helt avgörande skillnader, men personligen har jag svårt att se dem.

Det kan givetvis finnas en massa andra anledningar till varför man väljer den ena tekniken framför den andra, men rent bildmässigt har jag personligen svårt att se några avgörande skillnader.

Om jag vill att mina bilder skall se ut ungefär som de gjorde när jag plåtade med film så har jag inga större problem att komma dit i det digitala arbetsflödet. Sedan ger det digitala mig en massa nya möjligheter att fotografera som jag inte hade tidigare, detta med att plåta på frihand även på nätterna som exempel.

Om man gillar hantverket i mörkrum finns givetvis en anledning att plåta analogt, men om jag ändå digitaliserar mina bilder innan jag skriver ut eller publicerar på nätet så blir det för mig att gå över ån efter vatten.

Att det finns dem som gillar att plåta analogt liksom att använda gamla objektiv osv. är ju inget man behöver diskutera eller ifrågasätta. Men kan man inte bara säga att man gillar det istället för att ta till en massa kvasivetenskap för att försöka rättfärdiga sina val ur någon sorts ”objektiv” mening?

Om man gillar det man gör så gör man, det är inget man behöver rättfärdiga för någon annan. Så länge mitt fotograferande är min hobby och inte styrs av något annat än min egen subjektiva uppfattning finns ingen anledning att vare sig försvara det jag gör eller eller försöka förklara varför mitt sätt är ”bättre” än någon annans. Det kan mycket väl vara så att det som är bäst för mig inte är det för andra och tvärt om.

Det är samma sak med att försöka hävda att det ena sättet är lite finare än det andra eftersom det kräver mer kunskap osv. Det är inte de olika teknikerna i sig som kräver kunskap utan hur långt man vill gå för att utveckla sin kunskap inom den eller de tekniker man använder. Det finns de som är väldigt drivna inom det analoga i allt från filmval, framkallning till olika mörkrumstekniker liksom det finns de som är väldigt drivna inom bildbehandling.

När det kommer till sådana fotografiska parametrar som skärpedjup i förhållande till bländare, hur man skall exponera för att negativet eller filen skall bli som man behöver ha den för att ta den vidare till den bild man vill skapa osv. spelar det ingen roll om bilden upptas på ett analogt medium eller ett digitalt. Automatik fanns även i många analoga kameror så det är inget digitalt påfund.

Som sagt, var och en gör som den själv vill men bra bilder beror sällan på om det sitter en film eller en sensor i kameran, det är min övertygelse.

OmTag. Karaktär i bilder.

Läser om gamla objektiv och deras speciella karaktär som det kallas. Det finns givetvis en sanning i att ju bättre korrigerade objektiv blir för olika aberrationer (avvikelser från det optimala) ju mer lika varandra kommer de att teckna. Det som skapar detta som ofta kallas karaktär är olika former av aberration. Sedan har vi antireflexbehandlingen som också är en viktig del i hur ett objektiv tecknar, sämre antireflexbehandling ger överstålning och i riktigt extrema fall blir objektivet i det närmaste oanvändbart i motljus till exempel.

När det kommer till det analoga jämfört med det digitala så har man också lite ”överblödning” i en filmemulsion, ljuset sprider sig lite i emulsionen vilket uppfattas som att bilden är lite ”mjukare” än en motsvarande digital bild där inte detta sker. Hur som helst kan man ganska enkelt lägga till dessa brister efteråt i bildbehandlingen om man vill få ett stuk på sina bilder som mer liknar ”det gamla”.

I vissa bilder kan det passa väldigt bra, det är ju inte alltid man vill att bilderna skall hamna så nära verkligheten som möjligt.

Bara genom att använda struktur och klarhetsreglagen i Lightroom till negativa värden som jag gjort i dessa exempel föreställande Cementa och Lars Epstein kan man ge sina bilder en lite annorlunda karaktär. Sedan är det bara att laborera och möta med lite mer eller mindre kontrast för att komma dit man vill med bilden.

OmTag. Vi hade i alla fall tur med vädret.

Cementa Liljeholmen.

Från Västerbron.

Det regnar kraftigt sedan någon timma och skall tydligen hålla på ett bra tag, stormen Amy är rester av ett par orkaner som passar på att titta till oss här i norr. Vi hade i alla fall lite tur, jag och hunden hann gå en promenad innan det brakade loss ordentligt. Nu blir det till att hålla sig inne och ta det lugnt tills dess att det lugnat ned sig med regnandet lite.

Jag sitter och kollar lite bilder, som vanligt. Och hittade två från de senaste nätterna som jag tyckte att det kunde vara idé att göra svartvita för bloggen.

Ser också på Facebook att det finns en massa gubbar i min egen ålder som ”tycker att det är kul” att Greta Thunberg flyttats till Israeliskt fängelse och som vanligt lyser reaktionerna från det svenska etablissemanget med sin frånvaro. Ibland undrar jag vad det är för fel i huvudet på folk?

Om Iran eller Nordkorea som exempel skulle kidnappa svenskar och andra fredsaktivister på internationellt vatten för att förhindra att de kom fram för att hjälpa nödställda människor som höll på att svältas ihjäl skulle det knappast mötas med tystnad från vare sig den svenska regering, EU eller världssamfundet i övrigt.

Givetvis förtjänar såväl Iran som Nordkorea och deras regimer all kritik, men det borde alla som beter sig som odjur mot andra människor göra. Så där, nu har ni fått lite ”politik” vare sig ni ville eller inte.

Tillbaka till bilderna och fotograferandet. Jag plåtar ju digitalt sedan flera år tillbaks, åtminstone när det gäller småbild (FF). Jag körde analogt ganska länge och gillade att knalla runt med mina Leicor. Men jag har alltid varit en nattmänniska vilket gjorde fotograferingen med film en smula problematisk i mörkret. Vissa bilder som dessa och en stor del av bilderna jag tar går helt enkelt inte att ta utan stativ med analog teknik.

Jag höll som sagt fast vid det analoga ganska länge, men när möjligheten att enkelt kunna få mina svartvita bilder som jag vill ha dem från digitala filer började jag mer och mer svänga mot det digitala.

Ett annat ”problem” är att film blivit fasligt dyrt, jag ser att en rulle HP5+ 135/36 kostar runt 120 kr idag, när jag plåtade som mest gjorde jag av med ca 300 rullar svartvit 135/36 film om året och betalade 29 kr/rulle och det var för ca 25 år sedan och inte på stenåldern direkt.

Prisökningen på svartvit film från år 2000 är ca 314% men KPI har ökat ca 60% under samma period. Kort sagt, även om jag skulle vilja plåta analogt idag skulle jag inte ha råd med det.

Men nu tillhör jag dessutom dem som bara ser fördelar med det digitala för mitt eget fotograferande i småbildsformat då jag inte gör några mörkrumskopior längre. Observera att det jag skriver här är mina åsikter och inte uttryck för några objektiva sanningar, sådana finns inte när det gäller den här typen av fotografiska frågor.

OmTag. Nostalgin var bättre förr.

Lite bloggtorka för närvarande. Har svårt att hitta något vettigt att skriva om. Jag tycker väl att jag sagt det mesta jag har att säga om fotografi, jag hänger också med ganska dåligt vad som händer inom området nu för tiden.

Jag tror att det är likadant för många av oss gamla gubbar och gummor, vi har våra favoriter från förr och hänger inte med så mycket i vad som händer nu. Världen har också förändrats en hel del, att det inte tas bilder i samma stil som de gamla mästarna gjorde beror till stor del på att den värld de levde i inte finns längre.

Om man tar något sådant som gatufoto som exempel så var gatan i mycket en mötesplats där man träffades och snackade förr, nu befolkas den i högre utsträckning av människor som är påväg. Gatan har mer blivit en renodlad transportsträcka än en mötesplats.

Jag tror också att dagens uppkopplade värld spelar en ganska stor roll, även när man är ute och promenerar är man egentligen ofta någon annan stans i sin smartphone. Ofta ser man människor i sällskap som inte har sin uppmärksamhet riktad mot varandra utan var och en är upptagne med sitt i sina smartphones. Detta ger givetvis helt andra bilder, gårdagens bilder som byggde mycket på kommunikation mellan individer i den offentliga miljön blir givetvis inte enkla att ta när denna kommunikation till stor del försvunnit.

Hur som helst såg jag en intressant stubbe idag som jag tog en bild av. Det var främst maskhålen som fångade min uppmärksamhet. Jag tänkte från början att den skulle funka som svartvit i lite ”gammalt stuk”.

Som jag ofta gör så gjorde jag den ”färdig” i färg först innan jag konverterade till svartvitt. Arbetsgången var att jag först gjorde grundljustering (ljus och kontrast) i Lightroom innan jag tog bilden vidare in i Color Efex och använde några av dess filter för att avsluta med att köra bilden i Silver Efex där jag konverterade till svartvitt och gjorde de sista finjusteringarna.

Efter grundjustering i Lightroom

Fixad i Color Efex.

Den färdiga svartvita bilden efter Silver Efex.