OmTag. Några bilder från en sen promenad.

Som vanligt blev det lite bilder på sena promenaden med hunden.

OmTag. Analogt vs digitalt, spelar det någon roll?

Under Västerbron.

Från Reimersholmen mot Liljeholmsbron.

Få saker kan nog trigga så mycket känslor här på fotosidan som detta med analogt vs digitalt. Eller snarare är det väl främst Bengan som gjort denna diskussion lite till sitt varumärke 😉.

Jag tycker att man bör klargöra vad det är man snackar om, med anledning av Bengans senaste inlägg. Att fotografera analogt innebär givetvis inget annat än att man väljer film istället för sensor som upptagningsmedium i kameran. Det är upp till var och en vad man föredrar och till vad.

Det ena ger inte i sig bättre bilder än det andra, bra bilder handla om att se och överföra det man ser till bild inte vilket upptagningsmedium kameran använder sig av, det vore att säga att det egentligen är kameran som skapar bilderna.

Är man en duktig fotograf är man det oavsett film eller sensor. Olika tekniker kan ha olika fördelar i olika situationer, som för mig som plåtar mycket på nätterna som exempel. Eller om man vill komma upp i format, alltså riktigt mellanformat (minst 6 * 4,5 cm) eller större är ofta film den enda möjligheten. För min del handlar valet om vilka bilder jag vill ta och hur.

När det gäller att fotografera småbild (FF) på film, skicka in filmen för framkallning och skanning så är det något jag personligen skulle se som både dyrt och meningslöst. Om andra gillar det sättet är det dock inget jag har några invändningar mot.

Men en myt som jag tycker att det är hög tid att avliva är att det skulle krävas mer kunskap i sig  att fånga sina bilder på en film istället för på en sensor eller att det per automatik skulle göra fotografen till mer av en konstnär osv. De allra flesta av oss når inte en verkshöjd med våra bilder så att de (som jag tycker) kan betraktas som konst och då spelar det ingen roll om bilderna är tagna analogt eller digitalt.

Dessutom: Så länge vi digitaliserar våra bilder innan vi presenterar dem så är bilderna digitala oavsett om de är tagna med film eller sensor. Däremot kan ju en bild vara analog även fast den är tagen digitalt om jag skriver ut ett negativ som jag sedan kopierar på ett fotografiskt material, eller för den delen använder någon teknik för fotogravyr m.m. Men ofta menar vi underförstått att hela kedjan skall vara analog för att vi skall kalla en bild för analog, alltså en bild fångad på film och kopierad i ett mörkrum på ett silvergelatinpapper (är det vanliga). Hur som helst anser jag att var och en gör som den själv trivs med.

Bilderna tog jag den gångna natten med digitalkameran.

OmTag. Mörker och Slussen.

Nu är vi verkligen inne i den mörka årstiden. Jag har alltid gillat att fotografera i mörker, det är lättare nu med dagens kameror.

Som den extrema nattmänniska jag är blir det inte mycket till dagsljus över huvud taget så här års. Även i den ljusa årstiden sökte jag ofta mörker i mina bilder, som den gamla bilden från ett Slussen som inte finns längre.

Jag, liksom många andra, styrde ofta kosan till Slussen. Många fina bildmöjligheter försvann när det revs och byggdes nytt. Det nya är ju fint på sitt sätt, men jag tycker att det helt saknar den ”själ” som fanns i de gamla miljöerna.

Kanske kommer de som växer upp med det idag nya att resonera likadant någon gång i framtiden då det som är nytt idag kommer att ersättas av något ännu nyare?

OmTag. En bild från Gamla Stan.

Saker man ser. Jag tror att mycket av fotografi kokar ned till att vi ser olika saker och på lite olika sätt. Den här bilden såg jag när jag knallade i Gamla Stan här om kvällen. 

OmTag. Olika format i natten.

Wista 45 SP 4" * 5", Kodak Tmax 100.

Jag plåtar en hel del på nätterna som de flesta säkert känner till. Ibland plåtar jag analogt med större format, men för det mesta blir det handhållet med digitalaren. Efter att sett en hel del av ”de gamla stötarnas” nattbilder genom åren, så har jag kommit fram till att det rör sig till viss del om lite andra typer av bilder än de jag normalt försöker åstadkomma.

Jag försöker som regel få följsamhet i gråskalorna och teckning i såväl låg som högdagrar. I de gamla bilderna, ofta tagna under den första delen av 1900-talet, är det ganska vanligt med igensotade lågdagrar och utbrända högdagrar.

Detta beror säkert på att filmerna på den tiden inte tillät teckning under extrema exponeringstider på samma sätt som våra modernare filmer. Det gick helt enkelt inte att få teckning i lågdagrarna om inte exponeringstiderna gjordes så extremt långa att de ljusare partierna i bilderna helt brändes ut. Exponeringen blev med andra ord en kompromiss, man lät skuggorna sota igen och högdagrarna bränna ut en smula för att få några bilder över huvud taget (obs, detta är mina slutsatser och ingen akademisk sanning, men det är som jag misstänker).

Nikon Zf.

Nikon Zf.

Konsekvensen blev i alla fall att det samtidigt är en speciell känsla i dessa bilder som man inte får om man jobbar med teckning i alla valörer och mjukare övergångar i gråskalan. När jag plåtar med de större formaten vill jag som regel ha följsamhet och teckning i bilderna. Men jag tänkte testa lite kontrastrikare bilder när det kommer till de digitala bilderna tagna på frihand. Det kan vara kul att se om det ger en annan känsla till bilderna? Jag tycker det. Jag kommer givetvis bedöma hur jag vill ha det från bild till bild, men kanske inte ”alltid” sträva efter full teckning i alla partier i bilden.