OmTag. Sommarnattens stämningar

Nu verkar sommaren vara här på allvar, klockan är elva på kvällen och det är över 20°. Jag gillar inte värme något vidare, men ändå tycker jag om dessa varma kvällar och nätter. Det blir en speciell stämning i stan de (fåtaliga) varma sommarnätterna, lite jazz, lite In the heat of the night, filmen från 1967 med Sidney Poitier i huvudrollen: kriminalfilmen som belyste rasmotsättningarna i den amerikanska söder.

Kommer också att tänka på en annan film, Round Midnight med titeln efter Monks fantastiska låt här framförd av den suveräne Wes Montgomery.

OmTag. Att utnyttja varumärken

AGFA New APX 100, rodinal 1+50 10 min

Har kört några rullar AGFA New APX 100 och den funkar fint. Ett problem bara med alla dessa inköpta varumärken är att man inte vet om det är samma film nästa gång. Det är ofta företag som inte har så mycket eget intresse i att utveckla och bevara produkter, de köper väl in det de får tag på till bra pris och paketerar i kända förpackningar och använder varumärket.

Alltså denna APX 100 har inget gemensamt med originalet mer än namnet och förpackningen. Nu var det iofs en bra film i just denna omgång, även fast jag inte vet vad det är, men nästa körning av filmen kan det mycket väl vara en helt annan film. Nu visste jag att det var så i detta fall, så det var bara en chansning, men som sagt jag tycker att detta är lite trist.

Om man vill ha förutsägbara resultat underlättar det inte direkt om man inte kan lite på förpackningar och varumärken. Nu är inte detta unikt för gamla märken som försvunnit, Kodak gjorde samma sak med tri-x 2005 då man helt sonika bytte ut den traditionella filmen mot en betydligt mer t-korns lik variant med helt andra egenskaper, förmodligen ville man spara lite silver. Företagen vet att många "inte märker någon skillnad" oavsett vad de stoppar i askarna, lite trist för oss andra bara. ;)

OmTag. Miljöförstöring i mikroformat

Rena berghällar kan vara fina inslag i naturen. För oss fotografer är de uppmuntrande att öva våra gråskalor mot. Den här berghällen, som ligger vid Årstaviken nedanför Södersjukhuset, skulle dock inte funnits om naturen fått råda.

Anledningen är att utsläppen från helikopterplattan ovanför sipprat ned och dödat all växtlighet i sin väg. När växtligheten som binder det tunna jordlagret dör försvinner även jorden. Detta utsläpp i förhållandevis mikroskopisk skala visar med all önskvärd tydlighet vad som händer med naturen om vi förgiftar den.

På andra platser orsakar utsläppen rena katastrofer, både i förgiftning och efterföljande jordskred. En liten väckarklocka för hur viktigt det är att vi börjar ta ansvar för vår planet.

OmTag. ROT-överdrag

ROT och RUT kan man tycka vad man vill om, det är en omfördelning av pengar i samhällets regi. Själv gillar jag rötter.

OmTag. Vad är kvalitet?

Jag funderar över vad det är i bilder som väcker känslor hos oss? Om man undantar bilder där innehållet i sig väcker känslor, alltså där känslan mer ligger i det avbildade än i bilden i sig, som bildjournalistik till exempel. Nu varierar givetvis kvaliteten och därmed förmågan att väcka känslor också med sådana bilder givetvis, det är därför vi inta alla är en Salgado eller Eugene W Smith.

Men om vi kommer bort lite från den rent dokumenterande fotografin och närmar oss ett mer abstrakt uttryck, vad är det då som slår an känslor hos oss? Givetvis kommer vi att tycka olika mycket om olika bilder, och en hel del kommer säkert inte att säga oss någonting. Men trots detta finns ändå en någorlunda gemensam klangbotten som gör att många av oss gillar liknande abstrakta bilder.

Jag funderar över vad detta beror på? Finns någon form av före tanken kvalitet som ger oss dessa upplevelser, eller är det helt och hållet kulturellt betingat? Beror det på att vi ”lärt oss” vad som ”är bra”, eller finns någon form av estetisk känsla oberoende av och före tankens förtingligande.

För att använda sig av filosoferna: finns ett estetiskt värde i sig? Är analysen en efterhandskonstruktion där vi försöker klä våra känslor i ord för att vi skall kunna hantera dem intellektuellt? Och om det är så, kan den intellektuella analysen säga något om upplevelsen, eller kvaliteten i sig? Finns inte en risk att analyserandet i stället fjärmar oss från den omedelbara upplevelsen?

Det är skillnad på att känna en känsla och berätta om känslan. Språket i sig är ganska futtigt i detta sammanhang. Vi kan aldrig berätta ens något så trivialt som hur en banan smakar oavsett hur många ord vi använder. Men kan vi opåverkat känna om bilden redan är analyserad och gjorts om till ett intellektuellt begrepp där olika auktoriteter dessutom redan fällt sin dom över vad vi bör tycka?

Kan vi egentligen på något meningsfullt sätt ha någon annan måttstock än den egna opåverkade upplevelsen inför till exempel ett fotografi? Spännande frågor även fast jag inte har några svar.