OmTag. Roten igen.

Det har blivit en hel del bilder och varianter på "roten på Reimersholme".

Har inte så mycket att skriva om fotografi idag, nu skall jag i alla fall knalla en ordentlig promenad med hunden då regnandet har gett sig.

OmTag. "Ny teknik" ger nya möjligheter.

Fick för mig att göra en panoramabild när jag var ute med hunden. Bilden visar Liljeholmsviken i drygt 180° från där jag stod på ”bryggan” och tog bilden.

Det är ju mycket ris och ros om ”den nya tekniken” och dess möjligheter. En sak är i alla fall säker och det är att en sådan här bild utnyttjar den nya tekniken på ett, som jag anser, utomordentligt sätt. Den ger bildmöjligheter som inte fanns tidigare, åtminstone inte för ”vanligt folk”.

Utvecklingen av kamerorna som medger fotografering i mörker på ett helt annat sätt än tidigare, bilderna som panoramat består av är plåtade på iso 6400 och dessutom har bildstabilisering i kamerahusen använts som gör det möjligt att fotografera handhållet med exponeringstider som tidigare krävde stativ, dessa bilder är plåtade på 1/25 sek på f/2,5.

Tillsammans med utvecklingen av mjukvara har tekniker som Panorama, Stacking, HDR m.m. möjliggjorts/förenklats vilket öppnat massor av nya möjligheter. Detta panorama som exempel har en ursprunglig bredd av 37222 pixlar vilket innebär att jag skulle kunna skriva ut den med långsidan 315 cm i 300 dpi. Inte illa handhållet på iso 6400 med en kamera som bara har 24 Megapixlar.

Betyder det då att jag dissar det analoga? Absolut inte, jag plåtar själv en del analogt i större format än småbild (FF). Men som sagt den nya tekniken ger nya möjligheter, sedan är det upp till var och en om man vill använda dem eller inte. Jag kan ju även ställa min digitala kamera på ett fast iso och plåta manuellt om jag vill, när jag använder den på natten med stativ gör jag så.

Några utsnitt i 100% från bilden ovan:

OmTag. Lusthuset på Reimersholme.

Längst ute på Reimersholme finns ett litet lusthus som jag har en speciell relation till. Många nätter har jag satt mig där en stund med mina hundar. En plats att finna ro, låta tankarna komma och gå.

När det kommer till bilden har jag fixat den mer efter min känsla inför lusthuset än hur det faktiskt såg ut när jag tog den. För ovanlighets skull har jag också plockat bort saker i den, stängslet och papperskorgen. Jag brukar inte ta bort eller lägga till saker i mina bilder och om jag gör det är jag noga med att tala om det.

Men jag tycker att bilden sätter fingret på något viktigt när det gäller våra bilder. Ibland är det inte en ren avbildning som bäste berättar hur vi upplever motivet. Ofta är upplevelsen vi vill förmedla en mix mellan det kameran faktiskt registrerar och våra känslor inför motivet.

Om vi inte ägnar oss åt ren dokumentation tycker jag att vi kan tillåta oss att försöka få bilden att bättre överensstämma med vår känsla inför motivet. Normalt gör vi också det och har alltid gjort.

När det gäller det analoga svartvita som exempel så har vi alltid jobbat med beskärning, exponering, kontrast, att ljusa upp och mörka ned olika områden, softat med nylonstrumpa för effekt osv. osv. Ganska sällan gjorde jag helt raka kopior förutom för de bilder där det passade.

I det digitala är det samma sak som jag ser det, det finns inget egenvärde i att inte tillåta sig att bildbehandla. Sedan som i bilden ovan att där jag plockat bort saker ur bilden eller om man lägger till något är en anan sak som man bör vara ärlig med tycker jag. Nedan visar jag bilden som kameran registrerade den.

OmTag. En annan sorts selfie?

En ensam man avtecknar sig mot den av staden nedanför upplysta himlen. Våra bilder blir en form av självporträtt. 

OmTag. En dimmig natt.

Den gångna natten var dimmig och till skillnad från natten innan var det digitalkameran som fick följa med ut. Jag tillhör dem som plåtar med bägge teknikerna och inte har låst fast mig i något läger.

I och för sig blir det nästan bara analogt i större format numera även fast Leican finns inom räckhåll. Att plåta med större format är ett annat sätt att fotografera tycker jag.

Småbild oavsett analogt eller digitalt blir mer en form av snapshot som jag fotograferar. Skillnaden om jag fångar mina bilder på sensor eller på film är för mig av mindre betydelse, det handlar som sagt om snapshot.

Större format är en annan sak för mig, mer ”genomtänkt” fotograferande på gott och ont. Nattfotograferande med analog kamera och större format blir också en betydligt långsammare och därmed mer eftertänksam form av fotograferande.

De större formaten ger en form av meditation då jag tvingas gå ned i varv, om exponeringstiden ligger på flera minuter upp till halvtimman i extrema fall finns ingen möjlighet att stressa vidare till nästa bild. Detta gör också att jag väljer mina utsnitt och motiv med en större urskiljning.

En del av spontaniteten kanske går förlorad, men samtidigt vinner jag eftertänksamheten och meditationen med kameran på stativ i natten får jag på köpet.