OmTag. Många år med promenader i natten.

Jag har under många år promenerat på nätterna. Från början gjorde jag det för att finna ro efter att jag bränt ut mig 2001. En av effekterna av utbrändheten var att jag blev extremt stresskänslig, en stress som ofta resulterade i oro och ångest.

Promenaderna när oron satte in framåt natten var ett sätt att hantera detta. Nu är det bättre med oron och ångesten, men jag tycker fortfarande om nattpromenader och den ro de ger.

Då som nu gick jag med mina hundar och med kameran. Utvecklingen för kameror märks tydligt när man plåtar på nätterna. Förr gick jag runt med Leican och ofta en Summilux 50 på full öppning, exponeringstiderna hamnade ofta på 1/15 sek så det gällde att stå still och hålla andan. Idag med bildstabilisering och extremt bra egenskaper på höga iso kan jag mer fota som på dagen.

Sitter och titta på lite bilder i Lightroom och ser att jag skannade vinterbilden för ganska exakt 10 år sedan, men jag tror att den är tagen tidigt 2012. Den är i alla fall plåtad med leican och Summiluxen, kameran var laddad med Ilford HP5+ exponerad efter 800 asa (iso). Den andra bilden tog jag den gångna natten med digitalkameran.

OmTag. Ett träd i natten.

Vid Högalidsskolan här i Stockholm finns ett träd som kontrasterar fint mot betongen som är i bakgrunden. Speciellt på natten uppstår det fina skuggspel i betongen. Jag har tagit många bilder på detta träd, här den senaste från i natt.

OmTag. Promenader, färg och svartvitt.

Jag promenerar mycket, förmodligen mer än de flesta. Dels gillar jag att promenera men jag har också en hund som kräver att få röra på sig. I går kväll var en sådan där fantastisk sommarkväll som jag minns dem från min barndom, precis lagom varmt och en luft som var lätt att andas.

Nästa alla mina bilder kommer till under dessa promenader, jag går aldrig ut för att ta bilder nu för tiden. Jag fotograferar sådant som råkar dyka upp på mina promenader. Alltid fotografera men (nästan) aldrig gå ut för att fotografera är en tumregel som funkar bra för mig. Det viktiga för mig är att jag alltid har kameran med mig och färdig för att ta de bilder som dyker upp, alltså aldrig kameran i väska eller objektivlocket på.

Från det ena till det andra, färg eller svartvitt? Jag hade tänkt att jag skulle plåta svartvitt ett tag och för att det skall funka för mig måste jag då bestämma mig för detta från början. Det krävs ganska olika seende för svartvita bilder jämfört med färgbilder. Nu har jag dock kört vidare med färg ganska mycket då speciellt den här årstiden ofta gör sig bra i färg.

Det finns också en del bilder som bara funkar i färg, liksom att det finns bilder som bara funkar i svartvitt tycker jag. I går kväll såg jag den ensamme mannen på Västerbron med den fantastiska himlen som fond. En bild som bara funkar i färg.

OmTag. Att närma sig "verkligheten".

Detta med bildbehandling för mig innebär normalt att försöka få till bilden som jag upplevde motivet. Sensorn/filmen registrerar för det mesta ganska linjärt till skillnad från hur våra ögon och hjärna uppfattar motivet. Ibland kan det givetvis bli ungefär samma sak, men så fort vi har ganska stora kontraster i bilden kan det ställa till det lite.

Den här bilden tog jag för att jag gillade dramatiken i himlen med det annalkande ovädret. Det är ett ganska bra exempel på hur kameran ofta ”plattar till” den här typen av motiv.

För att komma närmare hur ”det såg ut” så blev jag tvungen att öka kontrasten och strukturen framförallt i himlen lite. Jag använde ett par filter selektivt i Color Efex där jag la till en ram även i bilden som för övrigt bara är justerad i Lightroom. Bara ganska små skillnader, men betydelsefulla för mig.

Nu behöver man givetvis inte Color Efex för att fixa detta, men det är vad jag använde.

OmTag. Lite slitage på en mur.

Lite slitage och en tag på en mur. Gillar en del motiv utan att egentligen veta varför, speciellt när man gör dem svartvita.