OmTag. Gatuporträtt.

Jag har nog aldrig varit någon gatufotograf i bemärkelsen att fotografera okända människor nära utan att ha någon forma av överenskommelse med dem. Jag tar en del bilder där människorna mer ingår som statister i gatubilden, men då fungerar de inte som individer i bilden på samma sätt utan mer som anonyma komponenter för att utgöra en del av helheten.

När jag fotograferar nära vill jag helst bygga bilden på någon form av relation, oavsett hur flyktig, med personen jag fotograferar. Jag har alltid haft lite svårt för detta med att köra upp kameran i ansiktet på folk utan att ha någon form av ”överenskommelse” med dem jag fotograferar. Detta betyder givetvis inte att man behöver snacka med folk alla gånger, en blick av samförstånd kan räcka.

Men att plåta människor nära mot deras uppenbara vilja, eller för att man tycker att de ser udda eller kul ut är inte min pryl.

Jag ser en del sådana bilder på exempelvis kraftigt överviktiga personer där det är uppenbart att fotografen tagit bilden bara därför. Den typen av fotografi tycker jag är oförskämd, att boosta sitt ego genom att kliva på andra har jag aldrig tyckt är acceptabelt.

Gatumusikern fotograferade jag i samförstånd när han stod och spelade i Brunkebergstunneln 2011, han var fantastisk och det var också därför jag ville ha en bild av honom. Nestor som jag också fotograferade 2011 här vid Hornstull hade jag pratat med många gånger, en Hornstullsprofil som inte finns med oss längre.

OmTag. Årstabroarna.

All järnvägstrafik till och från Stockholm från och till syd går över Årstabroarna. Den nyare av de två broarna invigdes 2005, den har även en gång och cykelbana som förbinder Södermalm med Årsta. Jag kommer ihåg bygget och hur vi, jag och mina dåvarande hundar Kajsa och Sally, knallade över bron i smyg innan den öppnats för trafik. I dag när vi, jag och min nuvarande hund Tobbe, gick runt Årstaviken lät jag den nyare bron spela huvudrollen i några bilder.

OmTag. Äventyr och utveckling.

En ensam segelbåt i sommarnatten. Kanske är det starten på ett livsäventyr? Jag hade en idé en gång i tiden att jag skulle skaffa segelbåt och bli en ensamseglare på världshaven. Jag tog skepparexamen och läste alla böcker jag kom över med Tristan Jones och andra äventyrare i segelbåt.

Längre än till fåtöljseglare kom jag aldrig.

Nu har jag kommit upp i en ålder där ”ungdomens” äventyrsdrömmar ses mer som just drömmar än något som skulle vara realistiskt genomförbart. Men jag hoppas att jag aldrig slutar drömma.

Äventyren är väl inte heller det som drar så mycket längre, snarare handlar det mer om att utveckla mig som människa och där finns mycket att jobba med för de flesta av oss.

Fotografi är en strålande sysselsättning för att lära känna sig själv tror jag. Våra bilder berättar ganska mycket om vilka vi är. Jag tycker att det är spännande att titta på någon fotografs bilder just för att skaffa mig en uppfattning om (hur jag tror?) att personen är som människa.

Eller varför inte gå igenom sina egna bilder och upptäcka sidor av oss själva som vi kanske inte ens tänkt på?

OmTag. De dagliga promenaderna.

Jag tycker om att promenera och då jag har hund så blir det av naturliga skäl dagliga promenader. Kameran är alltid med så det blir en hel del bilder. Här är tre av bilderna från senaste promenaden, inget speciellt men ändå.

Andra har sagt att "om man får 10 riktigt bra bilder på ett år får man vara nöjd" och jag är böjd att hålla med. Givetvis kommer man att ta en massa fler som duger att visas, men om man bara skulle visa sina "guldkorn" när man bloggade skulle det inte bli många bloggar.

Söder torn.

Vid Katarinahissen.

Vid Hornsgatan.

OmTag. Några av alla fotokompisar.

Det har blivit många möten med fotokompisar genom åren. Alltid kul att träffa andra som delar samma intresse. På senare år har det blivit lite mindre av detta för mig, vet egentligen inte varför?

Kanske spelar det roll att våra ”fotofika” här vid Hornstull i stort sett upphörde när Claes Wåhlin flyttade till Orsa och senare verkat ge upp fotograferandet, han var ganska drivande i dessa fika.

Det var ju ofta på dessa fika man bestämde att man skulle gå och se någon utställning osv. Det ena gav det andra så att säga.

På senare tid har jag iofs fikat med de andra ”gubbarna” i Fyra fotografer, men då handlade det mest om våran årliga utställning. Nu har jag hoppat av Fyra fotografer också då jag inte kände mig så inspirerad längre. Så huvudanledningen till att det blivit mindre med åren är nog att den egna inspirationen sjunkit.

Förr brann jag mer för fotografin, nu är det mer att jag går runt och tar mina ”dagboksbilder”. Men det är kul att se gamla bilder på fotokompisar. Tyvärr är inte Staffan med oss längre, han var en fena på tekniska spörsmål.

Bengt Hanson med sin livskamrat (som jag aldrig minns namnet på).

Ulf Fågelhammar.

Claes Wåhlin.

Mats Adsten.

Anders Engman, en av våra stora fotografer och en mycket trevlig person.

Bengan Björkbom, eldsjälen från Gnesta.

Hans Meijner.

Torbjörn Olsson.

Staffan Johansson som tyvärr inte är med oss längre.