OmTag. Fika och GnestaPlanket

Igår var det en fika på Hornsgatspuckeln med Bengan, Krister K och Mats A. Mycket avhandlades, allt från hur vi ser på olika former av fotografi till Greklandskris och EU/EMU. Det var ett tag sedan vi fikade nu och det är alltid kul att träffas.

Bengan berättade också lite om årets GnestaPlanket som går av stapeln nästa lördag, i år blir det ett starkt startfält, extra kul att Gunnar Smoliansky kommer att vara med tycker jag. För egen del blir jag tyvärr tvungen att hoppa över årets upplaga, hunden är så gammal nu att jag inte kan ta henne med och jag vill inte lämna henne ensam hela dagen.

Men jag rekommenderar alla som har möjlighet att åka dit och titta, en fin kameraloppis är det också för dem som är intresserade av sådant. 

OmTag. Piktorialism

Ibland är det kul att ta ut piktorialismsvängarna lite, många rynkar lite på näsan åt detta, piktorialism används ofta som nedsättande epitet om fotografer vars bilder man inte gillar av olika anledningar. Själv ser jag ganska annorlunda på detta, allt handlar ju om vad man vill förmedla och då blir det givetvis skillnad om man till exempel vill förmedla en stämning jämfört med en dokumentär händelse.

Inom det dokumentära är jag ganska strikt i vad jag anser att man kan tillåta sig i bildbehandling till exempel, när det gäller andra bilder tycker jag att det är upp till var och en. Sedan kan jag ibland tycka att man försöker rädda hopplösa bilder med en överdriven bildbehandling, men det är en annan sak.

Men problemet med fotografi, som jag ser det, är att alla bilder hela tiden jämförs sida vid sida. Inom litteraturen skulle man aldrig jämföra en teknisk manual, ett journalistiskt arbete, en biografi, en roman och en ren fantasyberättelse med varandra och hävda att den tekniska manualen var bättre än till exempel romanen. De är helt enkelt inte jämförbara, jag tror att många av oss skulle må bra av den insikten även när det gäller fotografi ibland.

OmTag. Krisen oroar mig

Det handlar om att skapa framtidstro, Grekland ett land där gemene man redan lever på svältgränsen, ungdomsarbetslösheten ligger på 60%, sjukvården har havererat de flesta samhällsfunktioner har gett upp eller är på väg att ge upp. I en sådan situation måste man kunna skilja på vad som är önskvärt för de alltid lika penninghungrande bankirerna där demokrati och mänsklig värdighet aldrig finns med på dagordningen och vad som är livsnödvändigt för folket, åtminstone om man bryr sig om människor, demokrati, landets och i förlängningen världens utveckling.

Det Grekland behöver är inte ytterligare nedskärningar i en situation där landet och dess innevånare redan är på väg mot svältdöden. Landet behöver en Marshallplan och inte fler EU-miljarder ned i bankirernas fickor att betalas med ytterligare svältkurer och förnedring mot ett folk som redan befinner sig på knä.

De som hårdast svingar sina piskor mot en utsatt befolkning borde ha i gott minne att de själva var dem som tog emot störst hjälp i ett förtvivlat läge efter 1945, de borde också ha i minne vilken politik som drev fram denna katastrof där man banade väg för en av de vidrigaste regimer världen skådat. Om Tyskland själva, efter andra världskriget, fått leva under samma krav de ställer på Grekland idag och dessutom avkrävts skadestånd för att de lade halva jorden i ruiner skulle de knappast befinna sig över stenåldersnivå i dag. Tyskland och dess allierade idag beter sig som psykopater med långt framskriden alsheimers.

Att Greklands ledargarnityr med starkt bistånd från ekonomer runt om i världen fuskade sig in i Euron vet nog de flesta vid det här laget, lite ironiskt är det att delvis samma personer som idag efter bästa förmåga trycker ned det drunknande Grekland under vattenytan var dem som hjälpte till att frisera siffrorna så att de kom med i den ekonomiska simbassängen i första läget.

Det är bara att bita i det sura äpplet, ge Grekland en mjuklandning ur Euron, skriv av skulderna och implementera en Marshallplan, ty alternativet är så oändligt mycket värre och kan som vi sett tidigare ge konsekvenser i generationer framåt, inte bara för Grekland utan för oss alla.

OmTag. Långholmen, Grekland och lite teknik

En tur på Långholmen, lagom temperatur och fint väder. Många vill ha det varmare, jag tycker att runt 20° i skuggan är lagom. Tror att det är lite av nordbo-psykos detta att man ”skall” gilla 30° i skuggan, bara att kolla de länder som ofta har det, där sover man eller sitter i skuggan.

Läste en intressant artikel i SvD om greklandskrisen; de tidigare ”stödpaketen” har tydligen främst använts till att lösa privata fordringsägare som banker (främst Tyska) pensionsfonder och snorrika korrupta Greker m.fl. och flytta över dessa fordringar till stater så att notan hamnar hos folket när betalningarna ställs in, som vanligt alltså. Detta kan man ju också kalla stödpaket om man vill; frågan är väl bara vilka man stödjer med dessa paket? Krisen börjar mer och mer kännas som konstgjord andning på en redan avliden tycker jag.

Fotografiskt blir det alltid en del tjafs om man talar om sina erfarenheter gällande teknik som framkallning, filmval osv. Därför har jag bestämt mig för att inte skriva om sådant i fortsättningen, jag kommer att fortsätta köra efter eget huvud och egen erfarenhet så får andra göra som de vill och söka sina egna vägar.

OmTag. Vintersaga

En vinternatt för ett par år sedan, vi är på promenad jag och Sally. Denna natt är det inte in mot staden som så ofta utan runt Årstaviken. När vi kommer till Skanstull är vi ungefär halvvägs, det är tyst, vi möter ingen, några få bilar passerar på broarna över oss, mest lastbilstransporter, de verkar ha samma dygnsrytm som oss. Jag tänker på Ted Ströms låt Vintersaga när vi går vidare i natten.