OmTag. Stadsmiljöer genom tiderna

Ibland funderar jag på varför det byggs i staden på det sätt det görs idag? Områden växer upp likt grupper av sterila sjukhusmonoliter vart än det byggs. Om människorna själva får välja finns ganska starka indikationer om hur de vill bo och hur omgivningarna borde utformas. Ändå fortsätter man på inkört spår?

Jag tror att vi vill känna någon sorts ombonad samhörighet till området där vi bor, och moderna sjukhus brukar sällan vara speciellt hemtrevliga. Ändå verkar det som om många av de som utformar dagens boendemiljöer och hus har sina förebilder i Södersjukhusets sterila och opersonliga salar och fasader.

Givetvis kan vi inte kopiera 16-1700 talets bebyggelse rakt av, men det finns mycket att lära av en stadsbild som lever och har så gjort i flera hundra år. Framför allt då miljön fortfarande ofta är den man söker sig till om man har möjlighet.

OmTag. Utsikt från ett Café

Att försöka se saker på nya sätt, eller att se saker i vardagen som jag inte noterar i vanliga fall, eller att hitta nya bildmöjligheter i invanda utsnitt. Oavsett hur vi gör så är den gemensamma nämnaren att vi finner nöje i det. Ganska ofta innehåller bilden något som vi inte reflekterade över när vi tog den, jag vet inte om det handlar om intuition eller tur? Förmodligen en mix.

Själva huvudmotivet har vi nog ganska klart för oss för det mesta, men ibland tillkommer något som förstärker bilden. Det handlar ofta om subtila detaljer, om de är uppenbara i bilden blir de en del av huvudmotivet. Det må vara hur det vill, men det är spännande att fundera runt. I vilken grad är intuitionen med och hjälper oss när vi tar våra bilder?

OmTag. Symboliska motiv?

Vissa motiv återkommer jag till, inte så konstigt kanske när man passerar dem ofta. Kanske symboliserar just dessa växter som envetet kämpar sig vidare längs taggtråden något för mig, jag vet inte. Det enda jag vet är att motivet väcker något hos mig, något som finns där men som jag inte riktigt kan greppa.

OmTag. Årstidernas växlingar och en buddhistmunk

Tiden går fort, nyss var det jul och nyår, nu är det påsk, snart är det midsommar igen. Ljuset har i alla fall kommit tillbaks och några grader upp på termometern så sätter lövsprickningen fart. För mig förflyter dessa helger i lugnets tecken sedan mina föräldrar gick bort och eftersom jag inte har någon egen familj förutom Sally. Jag brukar kosta på mig och Sally lite gott käk, idag blev det oxfilé och potatisgratäng.

Annars fastnade jag på YouTube, alla som känner mig vet att jag sympatiserar med Buddhismen vilket betyder att jag inte är någon utövare men att jag är intresserad och påläst och tycker att Buddhismens syn på livet stämmer väl med hur jag själv ser på det. Hur som helst hittade jag Ajahn Brahm en munk i Theravadatraditionen som har massor av intressanta föreläsningar på YouTube. Så förflöt den kristna långfredagen med att lyssna på en buddhistmunk på nätet.

OmTag. Glad Påsk!

Minnet är kort och ibland hamnar minnen på kort. Jag tycker att våren känns lite trögstartad i år. Det var varmt några dagar innan det blev bakslag och nu är det i och för sig fint, men ganska kallt.

På bilden ovan, som är tagen den 19:e mars förra året kan man ana att våren kanske inte är så sen i år trots allt. Annars har det inte hänt så mycket, det har varit mer eller mindre stiltje på fotofronten för min del, det går i perioder.

För ett par år sedan var vi Gamla Stan på natten till påskafton jag och Sally. Jag trodde att det skulle vara ganska lugnt på stan, allt var ju stängt på långfredagen som jag mindes det. Detta har förändrats en hel del kan jag väl säga.

Hur som helst, vid Järntorget var det lugnt vid tretiden på natten. Jag kommer ihåg att jag hade ett snack med en nattsuddare på väg hem. Nu blir det inte så långa promenader på nätterna, Sally är en gammal dam nu och orkar inte så långt.

Det blir en hel del läsande istället, jag har hittat en bra deckarförfattare, Fred Vargas; första gången på länge jag inte önskat att en deckare skall ta slut innan den faktiskt gör det. Hon, ja det är faktiskt en hon namnet till trots, är väldigt stor i Frankrike och jag förstår varför. Spränglärd och med en rapp dialog, Fred Vargas som sagt, något att testa om ni inte redan läst henne.