Följ med till Gullbergskajen.

Kasper och jag valde idag ett av de mindre eleganta områdena i Göteborg. Det ligger cirka 10 minuter från Centralstationen. Ett område som våra politiker har funderat länge på vad de skall göra med.

De har tänkt i så där 25 år och planerat. Det måste ju bli något enastående när de väl får tummen ur.

Tänk er att börja på stadsbyggnadskontoret när ni är 25 år, och ambitiösa. Sedan får ni traggla på i det här projektet i 25 år och när ni fyller 55 år så kanske ni kan öppna Champagneflaskan för att fira att de första husen är inflyttningsklara. Det gäller att ha en ängels tålamod om man skall jobba på stadsbyggnadskontoret.

Nåväl vi Göteborgare brukar inte använda det officiella namnet utan kalla det drömmarnas kaj eller suckarnas kaj. Det beror på person. Det är som med glaset om det är halvfullt eller halvtomt.

Stället är i alla fall intressant. Här finns många projekt som pågått lika länge länge som stadsbyggnadskontoret hållit på att planera.

Någon gång i forntiden måste staden försökt piffa till stället. En liten sektorsfyr som gav stället karaktär var ju käckt. Tog nog bara 10 år att komma på det och få dit den.

En del båtar är i sådant skick att de nog flyter några år till. 

En del lär inte flyta länge nog för att projektledaren skall hinna avsluta inann båten ligger i marvatten och hänger i sina förtöjningstampar. Varje år sjunker ett par båtar.

Det finns båtar av alla typer. Som denna kanalbåt.

Eller en gammal segelskuta. Varför inte en gammal torpedbåt. Dess motorer bränner väl lika mycket dieselolja per timme som en villa gör av med brännolja per år. 

En liten bogserbåt kan vara praktiskt. Då kan man tjäna en extra slant genom att  dra av någon sneseglare från ett grund.

Gamla fiskebåtar finns det många av. Både i stål och trä.

På andra sidan älven finns akuten och hjälp att få hos Gotenius varv. Fast dit verkar ingen av dessa skutor ha turen att få komma. Det ryms nog inte i projektledarens budget.

Båtarna som ligger i docka där verkar ha ägare som har större plånbok.

På andra sidan gatan finns ett av Göteborgs landmärken. Den gamla gasklockan. Den klår mig med 20 år. En riktig senior och byggd 1933.

Ett tag försökte man få Coca Cola att köpa rätten att göra om den till världes största colaburk. Som tur var nappade de aldrig. Så nu rivs den gamle bit för bit. 

Nej nu går vi till parkeringen Kasper och åker hem.  Dricker varm choklad med vispgrädde för att värma upp oss när vi kommer hem. Nu är jag trött på blåsten, fukten och kylan.

Nej jag vet att du inte fryser och vill promera längre din lymmel. Fast du har ju päls det har inte jag. 

Schnell nach Hause mein Herr. Sofort.

En del var kanske bättre förr!

Jag var inne och rotade bland mina bilder idag. Hittade då bilder från Indien tagna med gamla klassiska Canon 5D. 

När jag just köpt den här kameran efter använt 20D under några år så var det ett språng framåt.

Jag minns när jag så de första bilderna på skärmen och bara wow.

När jag nu tittar på bilderna på nytt tycker jag fortfarande de har något speciellt även jämfört med dagens kameror.

Förmodligen därför att färgfiltren var kraftigare. ISO kunde man använda upp till ISO 1600. Gick man högre blev det kraftigt brus. Så jämfört med idag är det inte mycket att hänga i granen.

Sedan dess har man gjort färgfiltren tunnare för att göra sensorn känsligare. Undrar om vi inte tappade bort lite på köpet där.

Åtminstone jag tycker att bilderna från 5D är mer filmiska och mer harmoniska än många av dagens bilder.

De har något speciellt som är svårt att sätta fingret på.

Idag får man jpbba mer i efterbearbetningen för att få fram samma sak.

Samtliga bilder från Varanasi vid Ganges.

Kanske är det bara jag som är nostalgisk. Eller hade gamla 5D en harmoni i filerna och färgerna vi sedan tappade bort när vi gjorde sensorerna mer ljuskänsliga och färgfittren tunnare.

Vad tycker ni?

Längs Eriksbergskajen.

Idag blev det en promenad längs kajen i Eriksberg. Så Kasper fick nöja sig med att gå i koppel och uppföra sig ordentligt. Lite för stillsamt anser han.

Vi startar där Onsindiefararen Götheborg ligger för vinter vila.

Hon har fått både täcke och mössor. Vi Göteborgare höll på att bli av med den unika båten nyligen. Stiftelsen som äger henne var på obestånd. De företag som nu under ett par årtieonden finansierat det mesta var inte lika spendersamma längre.

Våra kära politiker bidrar inte alls.

De gör av med skattepengarna på vad de tycker bättre saker. Som biltvätten på Avenyen. Den kostade mer än vad det kostar att finansera den här båten och verksamheten under 1 år.

De byggde en biltvätt för 30 miljoner istället. Ni kan själva se ett klipp här.

Göteborgs nya biltvätt

Efter den så kallade incidenten har man nu satt kravallstaket runt konstverket. Undrar hur majoriteten i fullmäktige tänkte. Eller så är det där problemet ligger. Att förmås tänka menar jag.

Nu har i alla fall ett antal fastighetsbolag med fastigheter runt hamnen lovat finansiera verksamheten de kommande 5 åren. Tills dess de åren gått kanske vi också har lyckats få politiker som tänker i stadfullmäktige.

Frun skojar med Kasper och har lyckats hitta en fin solid fotoram. Kanske lite i tyngsta laget för att ha i vardagsrummet.

När jag kikar ut mot vattnet ser jag något som jag tror jag vet vad det är. Fast här så långt in i hamnen? Plötsligt innan jag fick upp kameran var det borta.

Jag ropar på frun och säger till henne att vänta.

Jo jag hade sett rätt. Det var en säl som guppade en bit  ut i älven. Troligen har den hittat fisk att jaga.

Vi fortsätter längs kajen. Längs de här kajerna blåser det alltid snålt på vintern.

Längs kajen finns små tillägsplatser för mindre båtar. Aldrig för jag sett någon båt lägga sig vid en sådan. Fast där sitter ofta människor på bänkarna på sommaren och njuter i solen.

På andra sidan älven tronar Masthuggskyrkan på sin bergknalle och nedanför i den vita byggnaden höll en gång i tiden Svenska amerikalinjen till. Där la båtarna Knngsholm och Gripsholm till fram till någon gång på 60-talet. Då gick det inte längre. Varför åka båt i 10-dagar när man kunde flyga på några timmar.

Nu är det dags att låta Kasper sträcka ut lite i ett grönområde. Så vi går in mellan husen och upp på ett berg bakom. Medan Kasper rusar runt som en galning och lyckas hitta en pöl att bada i passar jag på att ta lite fler bilder.

Uppåt älven mot öster stävar Älvsnabben fram och innaför ligger Stena linjens snabbfärja. Den har legat där i träda många år nu. Den tar för mycket bunker för att vara lönsam att köra till Danmark med.

På  andra sidan ligger vad jag tycker är Göteborgs mysigaste bostadsområde. Det är som ett fiskeläge mitt i staden. Har man riktigt gott om pengar och tur som en galning kan man kanske hitta ett hus att köpa där.

Nedåt älven mot väster börjar solen närma sig läggdags. 

Lite mer mot nordväst tittar den moderna hamnens stora containerkranar fram ovanför taken på bostadshusen i Eriksberg.

När Kasper fått rasat runt en kvart är det dags att ta sig ner till kajen igen. Det är inte särskilt varmt i vinden så vi börjar längta hem. Tillbaka mot bilen får det bli.

På en av pirerna är det tydligen bröllopsfoton som skall tas. Jag tycker väldigt synd om bruden med bara axlar och armar som skall försöka se ljuv och lycklig ut i den kalla vinden. Fotoassistenten som står till höger är mer klädd för dagens väder.

Nu har solen nästan krupit till kojs och gatubelysningen tänds.

Älvsnabben lägger ut från Eriksberg på sin eviga tur runt på älven i Göteborg. Dags att åka hem.

Det var allt för idag gott folk.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Som att koka soppa på en spik och lite vatten.

Hunden måste ut på en långpromenad och få springa av sig lite överskottsenergi. Eftersom det inte regnar och är halvmulet tar jag med mig kameran och det nya teleobjektivet. Kan ju testa lite medan hunden ränner runt.

Ute i Björlanda upptäcker jag snart att något saknas. Det är tyst. Inget fågelkvitter inte heller några fåglar. 

Inte ens en mås i luften. Det är dött.Det är som om allt liv har flytt platsen.

Även naturen känns som den är nära döden Det är mest nyanser av brunt och grått.

Långt bort ser jag åtminstone några buskar med lite vitt. Det får väl bli en bild och se om det går att göra något av det.

Lite längre fram en likadan buske men på lite närmare håll. 

Kasper tar sig ett bad och undrar varför jag går runt och suckar. Han tycker det är toppen och massor av härliga vattenpöllar att dundra igenom i full fart.

Jag känner mig som en kock som blivit tilldelad en spik och en liter vatten samt tillsagd att göra något av det. Tack naturen men det är inte helt lätt. 

Äntligen något som har någon annan färg än. grått, brunt eller vitt.

Det är väl bara fortsätta dokumentera November på västkusten. Kan vara bra att titta på de bilderna i September nästa år så jag kommer ihåg att boka en resa och fly det här. 

Inte en fågel, inte ens en mås. Vart har fågellivet tagit vägen?

Start och måltribunen på skäret Välkommen är naturligtvis stängd för säsongen. Fast det verkar ju allt annat vara också.

Till och med solen verkar ha tagit en resa söderut. Vi får bara lite svaga strålar av den där den befinner sig på sydligare och trevligare breddgrader.

Jag hatar verkligen November på Västkusten. 

Gatufoto och porträtt med för mig nya Fuji 100-400.

Så var Canon 5DS r såld och jag har helt gått över till Fuji. En massa Canon prylar kvar som jag nu måste    se till att få sålt. 

Samtidigt har jag investerat i den sista delen som saknades i samligen objektiv. Ett Fujinon 100-400/4,5-5,6. Nu skall jag täcka från 16 mm till 900 mm.

Det nya 100-400 imponerar direkt. 

Varför inte börja med en gatubild eller fick det inte heta gatufoto när man fotat inne på ett fik. Mig gör det desamma.

Mörkt  var det i allaf all och jag fotade handhållet.

Taget på 1/30 bl. 5,6 på 400 mm, vilket motsvarar 600 mm på småbild. IS i detta objektivet är något alldeles extra.

Ett porträtt på dottern som jobbar med sitt examensarbete och grubblar på något.

Tagen på 1/40, bl. 5.0 och 205 mm i småbild.

Den är framkallad i ON1 raw som släpptes idag i pre-release och också konverterad i svartvitt i ON1.

När man tar de första bilderna med ett nytt objektiv så är det ofta något oskyldigt offer som får ställa upp. Inte sällan kattten eller hunden.

Nu skall vi inte bryta den traditionen utan måste givetvis ha med en bild på Kasper också. Eller hur till odåga.

Tagen på 1/4 på bl. 5,6 handhållet med stöd för armbågen mot fotöljen jag sittter i. Cirka 450 mm i småbilsformat.

Tror jag kommer trivas med det här objektivet.

Go kväll.