Den lille svarte gör på sitt eget sätt.

Han har verkligen sin egen stil den lille svarte saten. Han gillar att ligga på soffans ruggkuddar och ryggstödet. Därifrån har man bra koll på allt som händer i vardagsrummet.

Sedan kan man ju lägga huvudet  på Sandras axel så får man värme och närhet. Nu är allt lugnt och det räcker att hålla ett halvt öga öppet utan att missa något. Kasper är en filur..

Detta var bara en liten parantes medan jag jobbar med kvällens bilder från Julljusen i Göteborg.

LR tar sådan evig tid på sig att bli klar med nedladdningen och att bygga previews.

Den bloggen blir nog först klar till i morgon.

Gustavsfors Tur och retur

Idag sken solen och landskapet färgades av en svag och rödfärgad vintersol. Inte så dumt.

 Att köra de 20 milen upp till Gustavsfors med släp tar lite tid. Det blir lätt långtråkigt när man inte kan gasa på. Fast det är bara att gilla läget och hitta lite bra musik att lyssna på.

Efter en dryg timme har vi passerat Uddevalla och är strax före Färgelanda. Där gör vi en paus vid Ellensjöarna så att Kasper kan få komma ut och sträcka på benen. Det är också ett mycket vackert ställe.

Speciellt på våren när backarna här är fulla med vitsippor.

Kasper börjar med att undersöka vad som kan finnas under isen. Kan han känna lukten av fisk kanske. Inte helt omöjligt.

Solen ger ett starkt ljus men ingen värme. Den har också en färg som i början av solnedgången redan före lunch. Den måste passera mycket av atmosfären innan den når fram till oss.

Allt regnandet under November på Västkusten har fått sjöarnas nivå att stiga. En båtägare hade inte dragit upp sin jolle  tillräckligt och nu är den stackaren under isen.

Efter en kvart verkar den lille svarte ha undersökt stället så han är nöjd. Dags för en macka til båda och lite kaffe till husse. Den lille svarte har snart svalt sin polarkaka med räkost. Husse behöver lite längre tid.

En sista bild på Ellensjöarna och vi åker vidare.

Efter ytterligare en dryg timme är vi framme i Gustavsfors och vårt sommarställe.

Nu gäller det att backa upp släpet och börja lasta ved. Det visade sig att det och kolla till huset tog 2 timmar.

Kasper undersöker och leker själv så länge. Det finns många nya luktspår sedan han var där sist.

I huset intill som var min morfars och mormors hus, sedan tog min morbro över och nu är det min kusin som håller på att bygga om och har flyttat in. 

Både han och hans fru har direkt fått bra jobb vilket inte är helt lätt här uppe.

Så från helikopter tekniker på Säve till vindkraftstekniker i Dalsland.

Själv skulle jag få lappsjuka av att bo här permanent. Vi är alla olika och tur är väl det.

Eftersom min kusin gillar att jaga har de i somras skaffat en liten valp. Förmodligen är det den som Kasper följer spåren av runt i cirklar i trädgården.

Emellanåt kommer han och ska hjälpa mig med veden. Han har fattat att man skall ta ett vedträ och bära på det. Det är bara den där sista biten att man skall lägga den i slåpet han inte har fått kläm på.

Så innan vi kan åka får jag plocka upp sisådär 25 vedträn från gräsmattan.

Utan att diskutera med den lille svarte bestämmer jag enväldigt att vi skall åka en kort bit mot Bengtsfors och stanna till vid en sjö där som såg lovande ut. Solen borde gå ner över grantopparna lagom tills vi är där.

Mycket riktigt var solen precis i rätt läge när vi kom dit. Så jag knäppte några bilder och sedan delade den svarte och jag på resten av våra smörgåsar och jag satte i mig resten av kaffet.

Sedan var det full fart hemåt. Bra att det så sällan är  poliser här i Dalsland för det gick undan på vägen neråt.

Största delen av vägen i mörker:-(

Suck!

Kan det inte komma snö snart så det inte är så förbannat mörkt.

Hundpromenad i Keillers park.

Idag var det igen en sådan dag där det aldrig blir riktigt ljust. Fast ut och gå måste vi ju ändå. Eller hur Kasper.

Dags för att besöka ett kärt gammalt ställe och ge Kasper en möjlighet att sträcka ut ordentligt. Fast först  måste det inhandlas lite mer tée.

I närheten av Ramberget och Keillers park ligger en liten butik som drivs av kineser. 

Kasper får stanna i bilen så länga vilket han inte riktigt tycker är rättvist. Fast vi går in.

Här har de en hel del tée som man inte hitttar i andra butiker. Ägaren har berättat att hans farfar plockar vitt tée i bergen hemma i KIna och sedan smaksätter det. Sedan importer hans barnbarn som driver butiken detta och säljer det i Göterg. 

Idag köpte jag vitt tée smaksatt med kardemumma och ingefära. Samt mitt favorit tée Asia special med 5 kryddor. Det är smaksatt med Ingefära, Kanel, Nejlika Kardemumma och Cayennepeppar. Smakar lite jul och cayennepepparn river precis lagom i halsen. Värmer gott en mulen Decemberdag. Det var snabbt avklarat så nu vidare till vår promenad. Kasper tycker han väntat mer än länge nog.

Vi parkerar uppe vid Rambergsskolan. Varje gång jag ser den så påminns jag om något som hände för länge sedan. 

Jag bör ha gått i andra klass. En dag berättade vår fröken att vi skulle få gå till Rambergsskolan och visa att vi kunde simma. En dag i veckan efter marscherade alla klassens grabbar iväg till Rambergsskolan. 

Vi bar alla på en liten kasse med badbyxor och handduk.

Väl framme lotsades vi ner till källaren innanför de välvda fönster ni ser inne på gården. Där mötte oss 4 äldre tjocka matroner som skrek som furirer på oss. Vi skulle snabbt klä av oss nakna och hoppa ner i träbadkaren som stod uppställda på led. Vi fick stränga order om att inte ha några badbyxor på oss. Det var ohygieniskt enligt matronorna. Badkaren var så många att vi alla fick plats på en gång. En av furirerna skrek att nu skulle vi ta tvålen samt borsten och tvaga oss riktigt ordentlig. Inget fusk.

Efter en stund gjorde furirerna inspektion. Den som de tyckte inte skrubbat ordentligt blev omilt skrubbat av en furir med rotborste.

Till sist fick vi komma upp ur badkaren och ställa oss på led  alldeles röda i skinnet av skrubbningen.

Där stod vi med våra små snoppar och kände oss otroligt förnedrade och ynkliga.

Sedan var det ner i den iskalla lilla bassängen och visa furirerna att vi kunde simma rätt antal varv utan att springa på botten.

Gudskelov klarade många av oss inklusive jag  själv av provet och slapp någonsin att gå dit igen.

Vi hade alla stort medlidande för de som inte gjorde det och var tvugna att gå dit en gång i veckan för att lära sig simma. De fick genomlida samma behandlng varje gång. Den siste som klarade provet hade gått där en hel termin. Han har säkert mardrömmar fortfarande om dessa matronor.

Nåväl det där var vad som rann genom mina tankar medan vi började ta oss upp för Ramberget. Kasper är som vanligt på språng i full fart någonstans i närheten.

En bit upp kommer man till en platå där det finns en stenbyggnad som jag aldrig tidigare vetat vad det är. Idag tog jag reda på det. Det är ett gammalt vattentorn. Typiskt Göteborgsstad. De gör reklam för Ramberget som en av våra stora turistattraktioner men har inte ens råd med lite informationsskyltar.

Redan här från platån har man en bra utsikt över delar av Göteborg. Samtidigt vi står där kommer ett mycket långt godståg från den moderna hamnen och passerar nedanför. Cirka 500 meter godståg gissar jag på.

Det verkar svårt att ta sig in i det gamla vattentornet. Det finns varken ett vred eller något nyckelhål. Det verkar bara vara stadens råttor som  får komma in och se sig om.

Kasper väntar på att få fortsätta uppåt. Att kika på gamla vattentorn är inte hans grej.

Tvärs över Göta älv har vi  Skansen Kronan där vi var igår. Ser nästan trevligare ut på avstånd. Då slipper man se parkeringen och alla papperskorgar.

När vi når slutet på trapporna tar vi till höger och går upp till själva toppen 87 meter över havet. Göteborgs högsta berg. Säg inget till min fru. Som österrikiska skrattar hon så elakt när jag pratar om våra berg.

Herr Keiller som var Direktör på det som skulle bli Götaverkens varv donerade 1906 berget och området runt till Göteborgs stad Han finansierade också mycket av anläggningarna som byggdes de kommande åren. Natruligtvis i tidens anda i nationalromantisk stil. SD skulle varit med då. 

Han hade nog bättre finanser än Göteborgs stad har nu. För han gjorde minsann ordentliga skyltar. Som den här i granit. Håller fortfarande efter mer än hundra år.

Vi går ner en bit på vägen för att få bättre sikt mot väster. Det är bara att konstatera att solen är på väg att gå till sängs igen. Fy sjutton för Göteborg i November-December.

Mer mot nordväst står containerkranarna på rad. Det ser ut att ligga en stor containerbåt inne.

I högra bildkanten kan man ana Vinga och dess fyr.

Vi tar oss ner igen. Går betydligt fortare än upp. Speciellt om man är en liten svart byracka.

Där hittar vi faktiskt en skylt. Så kommunen hade råd med en. Fantastiskt. Tror bilden är skarp nog för ni skall kunna läsa lite mer om Keilers park.

Vi skall avsluta på en annan utsiktsplats.

Detta tror jag är det som kallas ättestupan på Ramberget. Inte så lätt att veta utan skyltar.Tvärbrant är det och ramlar man ner här så är det säkert det sita man gör.

Nedanför ligger en av stadens moskéer och man har fin utsikt mot öster.

Rakt fram ligger Hasselblads gamla kontor och fabrik. Numera TV-hus i Göteborg. Verkar som man lever bättre på  licensbetalare än på att sälja kameror.

Detta är en bra plats om man vill fota GP fyrverkiet som man skjuter av på Nyårsafton. Fast om molntäcket är för lågt och tjockt kan det också bli någon annan kväll. Vädret i Göteborg kan man aldrig lita på. Detta har man hållit på med sedan 1996 och det är nu lika mycket en tradition som Kalle Anka på julafton.

En sista bild och sedan är det bara att pallra sig hem. Om en halvtimme är det kolsvart. Igen.

Ha en fortsatt trevlig kolsvart kväll.

Nu skall Kasper och jag ut i svarta natten för sista gången det här dygnet. Den lille svarte måste he sådan där blinkfyr på sig för annars går han inte att upptäck i mörkret.

Skansen Kronan

Den lille svarte och jag försöker att variera var vi tar våra promenader. Idag blev det Skansberget.

Jag skulle ändå till en gitarraffär där som logiskt nog heter Gitarren. 

Nu skall vi upp på toppen där Kasper. Det visade sig att de 5 minuter jag trodde det skulle ta blev 15 minuter. Kasper var helt begeistrad i alla luktfläckar.  Förmodligen är detta raststället för alla hundägare i Linnéstaden och Haga. Kasper hade mycket att undersöka och jag lät honom hållas. Han skall ju också få ha lite trevligt.

Till sist kom vi i alla fall upp. Tyvärr är det mycket träd i vägen lite överallt.

Om man kommer på andra sidan så är det inte så mycket träd men istället en parkering och papperskorgar. Suck. Ett par kanoner bjuder de också på.

Nu var det inte egentligen inte Skansen Kronan som jag ville visa Kasper. Det var utsikten. Ett objektiv på 600 mm trycker ihop perspektivet ordentligt.

Fast han var inte ett dugg intresserad. Han hade fullt upp med luktfläckarna och att själv markera att Kilroy was here. Djävla kultur ignorant.

Det är likdant när man vill fota stan så är man begränsad av träden som står i vägen. 

Det man ser tydligt här uppifrån är vilket småstad Göteborg egentligen är.

Här ser man ända långt bort till Göteborgs förorter i Öster. Där de brukar leka vilda västern och panga på varandra.

På de äldsta husen och kyrkan förstår man att estetiken var en viktig del när arkitekterna skapade sina byggnader för mer än hundra år sedan.

Det samma kan man inte säga om arkitekterna som skapade det moderna Masthugget till höger om kyrkan.

Det måste ha också krävts mycket skickliga hantverkare för att realisera arkitektens idéer.

Ta nu en ordentlig titt på gasklockan Kasper. Det är sista gången du ser den så här. Till nyår är den borta. Du, kan du släppa den där luktfläcken nu så går vi ner! 

Nu låter vi Skansen Kronan själv ruva över staden och vi åker hem och lagar sjömansbiff.

Ja jag lovar du för en portion också. Tjata inte på mig nu.

Lekte med en bild till morgonkaffet

Lekte med en bild från suckarnas kaj till morgonkaffet. Nu kan jag inte bestämma mig för om jag gillar resultatet eller inte. Inte riktigt min vanliga bildstil.

Får väl be om lite feedback.