Släpp hundarna loss det är vår!

Husse nu är det väl vår?

Jo Kasper, idag känns det som vår. Fast vinden är kall. Varför undrar du det?

Därför att jag har hört folk säga "släpp hundarna  loss det är vår". Så idag vill jag inte ha något koppel! 

Jag skall vårrusa i skogen som en galning. Det är ju vår. Det måste firas.

Det var fångarna om jag minns rätt och inte hundarna.

Fast det är att uppföra dig som du brukar Kasper. Som en riktig galning. Du har nog ett par skruvar lösa.

Den där bollen du hittade i morse. Den tar du med dig hem igen och glömmer den inte någonstans i skogen eller hur?

Nu glömmer du väl inte bollen och springer iväg med pinnen i stället? 

Nej då husse jag har väl inte alzheimer heller?

Nu har du vårrusat som en riktig galning i 30 minuter. Man ser ju bara ett svart monster susa fram mellan träd och buskar. Fast var tog bollen vägen? Hur är det med alzheimern? Fast du hittar den väl igen på nästa promenad i området.

Kom nu Kasper så rör vi oss hemåt.

Varför har du ett grässtrå i munnen Kasper som en B-skådis från någon gammal västern?

Jag är Clintan husse, i the good, the bad and the ugly. Har jag inte en hårdblick som får skurkarna att darra? Precis som Clintan.

Jovisst Kaper. Du ser helt grym ut. 

Fast nu tycker jag vi blivit genomblåsta nog i den här kulingen. Nu går vi hem och dricker varm choklad.

Så gå fot nu din djäkla byracka.

Hur stor roll spelar det om man fotar svartvitt som jpg eller raw? Nördvarning igen!

Jag brukar alltid fotografera raw. Det har jag nu gjort i säkert 15 år eller mer.

Fast jag var intresserad av att testa Fuji Acros som har fått så mycket beröm för att vara så fantastisk.

Så under en vecka ställde jag in min X-PRO2 till att fota både Acros och raw. Sedan försökte jag jämföra resultatet mot olika raw-program. 

Dat är inte helt lätt att få ett resultat man kan jämföra. Det gäller att försöka få ut det bästa av varje alternativ utan gå över gränsen.

Så vi börjar med Acros rätt ur kameran.

Kika på detaljerna i gruset, gräset och buskarna. Tittar man riktigt noga i 2:1 så ser man att det finns artefakter i filen. Om ni inte rör några reglage i efterbehandlingen gör det inget. Man skall normalt aldrig kika på en fil med den förstoringen. Fast artefakter skall inte finnas där redan från början. Det tyder på att något är fel när man skapar  av filen. Artefakter tyder på att något är fel. Vad som syns i 2:1 förstoring spelar ingen roll. Vi kommer aldrig se det i någon utskrift.

Fast om vi börjar dra i Clarity eller uppskärpningen kommer dessa artefakter snabbt börja visa sig mycket tydligare. Det är som att mutliplicera felet. 

Så drar man upp Clarity och ökar på skärpan för att få mer detaljer i gräset får man snabbt att artefakterna börjar förstöra bilden.

Så kamerans jpg motor har också problem med X-trans. Att det blir brus kan man acceptera men dessa artefakter skall inte finnas där.

Tar man istället och använder raw-filen och behandlar den i LR blir resultatet ganska likartat.

Om man tar det försiktigt så går det bra. Fast gruset, gräset och buskarna har inte riktigt den detaljupplösning man brukar få med en Bayer-array kamera. Fast det är lite bättre än SOOC.

Det blir lite bättre men drar jag upp skärpningen eller clarity högre syns artefakterna tydligt.

Tar vi sedan den raw-konverterare som ofta bedöms som bäst blir det skillnad.

Iridient ger mer detaljer utan att det syns artefakter. Det blir mer likt en kamera med Bayer-array. 

Så skall man printa stort lönar det sig att använda Iridient. 

Tar vi sedan det nya alternativet On1 raw som släpptes i veckan har vi min nuvarande favorit. Hanterar numera också Fuji komprimerad raw.

Tittar vi igen i detalj ser vi att man kan dra på skärpa och kontrast utan at det artefakter börjar titta fram.

Här kan jag som med en Bayer-array kamera gå lite för långt och få skärpeartfakter men inga korvliknande saker. Det gör On1 till min nuvarande favorit för Fuji. 

Sedan kan man fråga sig om det spelar någon roll att använda SOOC eller On1.

För de flesta gör det liten skillnad. 

Printar man som jag stort så vill jag påstå att det gör det.

För de som gör det är valet av raw-konverterare lika viktigt som valet av ett skarpt objektiv. 

Nu är inte alla motiv lika känsliga. 

Detta var riktigt nördigt antar jag.

Vad betyder rent praktiskt IS egentligen? Nördvarning igen.

Fasta gluggar har oftast ingen bildstabilisering. En hel del vidvinkel och normalzoomar har det inte heller. Sedan finns det kameror som har stabilisering av sensorn och då gäller det ju oavsett objektiv.

Någon sådan kamera har jag aldrig testat så det tänker jag inte ta upp.

Såg en diskussion på DPR om just detta. VAd betyder egentligen bildstabilisering för resultatet  vid stillastående motiv. Diskussionen pekade åt en massa olika håll. Många tyckte en massa men få verkar ha testat.  

Medan regnet öste ner bestämde jag mig för att helt ovetenskapligt testa själv vad som gällde i mitt fall och med min utrustning. Kan ju vara bra att veta.

Letade först i huset efter något att testa på. Det blev hallen och några träprylar från afrika.

Nu blir ju det här både en test av fotografen likaväl som kamera och objektiv.

Alla objektiv testades på max läget  för brännvidd.. Alla med på 1/15 s och bländare 4. Alla utom 100-400 som klarar som bäst 5,6.

Som referens började jag med min Fuji XF 16-55/2,8 som inte har stabilisering. Det bör ge mig ett värde på vad jag klarar av vid motsvarande 85 mm. Riktvärde här enligt gamla sättet att uppskatta skulle vara 1/100 s.

Nu är det mest i ljussvaga miljöer som man börjar försöka med långa slutartider för att inte komma för högt i ISO och tappa kvalité. I hallen var jag denna skumma dag på runt IOS 3200 så det passade perfekt.

Jag började med att prova olika slutartider för att se när jag ungefär passerade gränsen vad jag tycker är på gränsen till underkänt.  För handhållet stående och helt utan stöd kom jag fram till att gränsen gick vid 1/15 s. Så klart bättre än 1/100 s. Fast detta är ju under ideala förhållanden utan vind och annat som kan störa.

Sedan testade jag XF 18-55/2,8-4 OIS som är kitzoomen och har bildstabilisering.

Det blir lite bättre med stabilisering med OIS. Här letade jag var resultaet låg för samma kvalité som ostabiliserat. Kom fram till 1/4. Så i detta fall gör stabiliseringen cirka 2 steg.

Tog sedan vidvinkelzoomen 10-24/4 OIS.

Här kom jag fram till att OIS troligen förbättrade på mellan 2-3 steg. Det brukar hävdas att stabilisering oftast betyder mest för telobjektiv. Det verkar stämma också här.

Nästa objektiv till test blev XF 50-140/2,8 OIS. Alltså motsvarigheten till 70-200 på ff.

Här klarade jag cokså att få det skarpt vid 1/15 s. Det bör ge cirka 4 stegs förbättring mot de gamla riktvärdena på 1/200 eller bättre.

Sedan har vi mästaren i OIS för Fuji. XF 100-400/4,5-5,6 OIS.

Även här gick det att få knappt godkänt på 1/15 sekund. Detta är ett objektiv jag har pressat även ute i naturen och lyckats på skarpa bilder på den tiden. Eftersom det motsvara drygt 600 mm på FF tycker jag det är imponerande.

Så nu vet åtminstone jag ungefär vad jag kan komma undan med när jag anstränger mig.

Vad man lyckas med är säkert väldigt individuellt. Det beror både på den egna fysiska formen som på god teknik hos fotografen. Sedan får man hjälp av hårdvaran för att komma ytterligare en bit ner i tiderna.

Som sagt betyder det definitivt mest på långa telen.

Hur korkade är svenska politiker?

En känd bloggare undrar hur korkade myndigheter är. Själv var jag just ute med hunden och fick anledning att undra om inte Göteborgs politiker tar rekordet.

För så där 3-4 året så har man dragit in på vinterhållningen till och med i våra större parker som Hisingsparken.

Nu är det varken salt, sand eller grus på gångarna. De plogas oftast inte heller.

Så när det snöat, töat och sedan frusit och idag regnat ovanpå så är detta ett äventyr med risk för benbrott att gå på.

Bra skor och god balans efter åkt avancerad utförsåkning sedan barnsben hjälper inte. Detta är trots det klart obehagligt.

Inte undra på att ortpeden på Sahlgrenska unvicersitetsjukhuset inte klarar av belastningen och har enorma köer.

Det berkar ju som våra politiker har provision på att förse dem med nya kunder.

Vad kostar inte alla dessa nya kunder svenska skattebetalare. Mycket mer än den vinterväghållning Göteborgs kommun sparar in är ganska uppenbart i alla fall.

Fast det är väl en förutsättning att man inte kan räkna om man är politiker.

Att fota det välkända.

Så ute med hunden igen.

Jovisst.

Hunden är skälet till väldigt många av mina bilder. På gott och ont.

De flesta platser i och runt Göteborg har jag fotat fler gånger än jag kan räkna. Så nu är vi i Sillvik igen. Nu gäller det att plocka fram kreativiteten om det skall bli några bilder som inte bara slängs när jag kommer hem. Att inte ta likadana bilder som jag redan har många av. En riktig utmaning. 

Den gamla badstranden i Sillvik blir så här idag. 

Vinterhamnen för några båtar blir nästa motiv medan Kasper springer runt i vattnet. Snacka om vinterbadare.

Det finns fler kära motiv. Som utsikten mot norr och Marstrand. Nja den bilden har jag nog redan tagit förr. 

Bilder blir vad man gör dem till. Det här känns också bekant.

De där stenarna har jag fotat förr. Fast det blev nog en lite annorlunda bild idag. 

Det här har jag också plåtat förr. Fast det blev nog mer genomtänkt den här gången. Vad händer om jag går närmare?

Jo då blir nog linjen med stenarna tydligare. 

Vad händer om jag redigerar den annorlunda. Lite väl dramatiskt kanske?

Så här såg det egentligen ut i raw. Inte så kul.

En liten vindpinad björk blir nästa motiv. 

Hmmm. Lite för mycket av allt tror jag. Det blir papperskorgen.

Det är inte lätt att ta bra blder som inte redan är tagna på välbekanta platser. Det gick väl sådär idag.

Ett par bilder får nog vara kvar i arkivet. Resten hamnar i papperskorgen. 

Några nya favoriter blev det inte idag heller. 

Fast Kasper fick åtminstone sin promenad.

Ha en bra dag.