Roskilde-bloggen # 2850: Färgfotografering.

Fujifilm X100F - f/2 - 1/210 sek. - ISO 6400 - Fuji Eterna Movie simulering.

Jag ska bara nämna några av koryféerna bland färgfotograferna som jag har studerat:

Saul Leiter - Fred Herzog - William Klein - och min egen favorit- William Eggleston. Och till sist vill jag också nämna Ralph Gibson, som också har sysslat lite med färgfotografering. Jag tycker också om honom av andra skäl - Roskilde-bloggen # 2849: Leica Hall of Fame. - Fotosidan

De har alla inspirerat mig på sitt sätt. Jag har dock ingen som helst förväntning eller åsikt om det har påverkat mitt sätt att fotografera på överhuvudtaget, men det har nog gjort lite. Mina ambitioner är inte heller större än att jag mår bra med  att fotografera som jag gör.

På återseende !

Roskilde-bloggen # 2848: "The legend" ? Och slow photography.

Nu är taktiken klar. Nikonen har begränsats till att inte kunna lagra för många bilder på fotografens ture på gator och torg – max 20 st.

Kameran och objektivet är inställda på manuell fokus. Manuell bländare och slutartid. ISO ställs in manuellt på 200. "Filmhastighet" (WB) är fixerad till dagsljus.

Fotografen får endast ta med en kamera, ett objektiv och en minneskort. Inte burstfotografering. Han får inte kolla bilderna på vägen. Han får vänta på resultatet tills "filmen" är "framkallad" :-) Han behöver inte nödvändigtvis ta alla 20 bilder på en tur – eller rättare sagt, han ska inte.

_______________________________________________________________________________________________________________________

Vad ska det nu till för ?

Ovanstående "forholdsregler"/åtgärder bör föra fotografens/mitt sätt att fotografera tillbaka till mitt sätt på sextiotalet. Lägg till lite nostalgisk känsla.

Det kommer att påminna mig lite om när jag fotograferade diabilder på "gamla" dagar då jag ändå bara hade 1 rulle med mig. Antingen en med 24 eller en med 36 bilder.

Slutligen blir det också med en 50 mm, vilket också var väldigt vanligt på den tiden. De så kallade SLR "systemkamerorna" var vid köp utrustade med en 50 mm. Även min Canon AE.

Poängen är: Långsammare fotografering. Mer koncentration på motiv och kamerainställningar.

Kan man/jag nu tillåta mig att kalla den för det ?

En digitalkamera som bara är 15-16 år gammal ?

Nu är det inte jag som kom på att kalla den en "Legend". Det är en av många beteckningar kameran här har tagit på sig i cyberrymden. Det närmar sig kultstatus :-)

På återseende ! Nu är det bara att vänta på bättre (varmare) väder.

Roskilde-bloggen # 2847: "verkligheten är i färg" - Det är inte mitt påstående, men...

.... Världen är i färger – vi kan vel vara överens om det och att man även kan fotografera på gatan både i färg och svartvitt ?

Utsikt från köksfönstret.

Vikingaskeppsmuseet i Roskilde.

Arkivbilder. Har inget speciellt med texten att göra förutom att den ena är i färg och den andra är i svartvitt - båda direkt ur kameran - X100F.

Bengan: "Gatufoto i svartvitt är en intressant fråga! ;)"

Jag antar att det inte kan fortsätta vara lika intressant, men det skapar debatt och rör upp ankdammen, och det är väl också meningen, Bengt :-)

Jag har själv också bidragit till att hålla grytan kokande :-)

Roskilde-bloggen # 2650: Svart vit eller färger. - Fotosidan

Roskilde-bloggen # 2739: Färgprofiler - Nikon - Sony och Fuji. - Fotosidan

Roskilde-bloggen # 2742: Varje sak (filmsimulering) til sin tid (ämne/motiv). - Fotosidan

Några funderingar om färger - både de som finns i digitalkameror och de som finns/existerade i de olika analoga färgfilmerna. Oavsett deras olika färgprofiler är rött fortfarande rött och blått är också fortfarande blått. Att det finns färgnyanser – ja det finns och våra uppfattningar om färg är subjektiva eller personliga. Det är därför man inte kan säga/påstå att det finns "riktiga" eller "verklighetstrogna" färger - eller hur ?

Några funderingar om svartvitt - både de som finns i kamerorna och de som finns/hittats bland de olika svartvita analoga filmerna. Oavsett deras olika egenskaper är svart fortfarande svart och vitt är fortfarande vitt. Att det finns tonenuancer - ja det finns. Att det är skillnad på korn, kontrast, skärpa, framkallare osv. – ja det finns, och här spelar väl de subjektiva eller personliga uppfattningarna också in ?

På återseende !

PS: När de gamla koryféerna fotograferade i svartvitt, var det vel för att det antingen inte fanns något annat eller att färgfilmerna kom först senare ? Att kvaliteten inte var tillräckligt bra och att hanteringen inte var lätt spelade vel också en roll? Det var reklambranschen som var först med att anamma färgfilmer. Min påstående: Seriösa och professionella fotografer har alltid varit konservativa så de såg färgfotografering som något de inte borde syssla med. Det gick dock över och en hel del av dem gick så småningom över till färger.

Roskilde-bloggen # 2846: Markering af 9. april 1940 i Danmark.

Nikon D700 0ch 50 MM 1.1.4 - f/5,6 - 1/125 sek. ISO 450.

"Bag nedrullede gardiner og persienner.

PS: Edit: 10.4.2024 kl. 10.23:

Hej igen.
Titeln syftar på det datum då Danmark ockuperades av tyskarna!
Bilden var ett försök att illustrera mörkret som Danmark plötsligt befann sig i.
Det var bara mitt sätt att markera det datumet. Precis som vi också fortfarande markerar befrielsedagen den 4 maj genom att sätta ljus i fönsterbrädorna:
Ursäkta denna brist på förklaring i min text. I Danmark skulle det inte råda någon tvekan om vilket datum den 9 april var.

På återseende !

Roskilde-bloggen # 2845: Lobster.

Nikon D700 og NIKKOR 50 mm 1:1.4.

"The Lobster" är titeln på en Netflix-film.

Jag såg en intervju på dansk TV med några autister och deras släktingar, samt några experter på området. De kom med exempel på filmer som försökte visa vilka problem autisterna hade med att förklara hur de mådde i olika sammanhang.

Filmerna var inte alla lika välgjorda och de koncentrerade sig oftast bara på en specifik form. Det finns trots allt olika typer av autism - minst 4. "The Lobster", var de överens om, klarade sig bra. Den borde visa några av de många skillnaderna.

Jag har sett filmen och den var svår – både att se, men också att förstå direkt. Det var ändå en filmupplevelse utöver det vanliga.

På återseende !