Fem minuter

Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Jag har minsann också varit uppe tidigt och fotat!

...och då måste man ju skriva ett nytt blogginlägg - idag! Trots att jag förmodligen finns här lite längre ner i spalten...

Men, i alla fall...ibland kan det vara bra att bli kissnödig sisådär vid fyratiden. Och har man dessutom ingen toa pga av renovering, utan helt enkelt måste gå över till en annan lägenhet...ja, då upptäcker man hur vädret är - på gott och ont!

Men idag var det på gott, för när jag klev ut i arla morgonstund så var Norrköping insvept i dimma...

 

Klockan halv sex ungefär i morse...24/8-11

den gamla rostiga vattentuben, nere vid fallet

 

riktigt tät dimma när jag kom över på andra sidan

 

...och så mitt allra käraste foto-objekt förstås - Strykjärnet.

Och här hade dimman lättat lite.

dimmig vattenspegel

 

 

Hälsningar Lena

Postat 2011-08-24 11:41 | Läst 4109 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Glädje

Min 99-åriga mormor har efter en tids sängliggande och dramatik, kommit upp i rullstolen och ut i vida världen igen! Eller...ja...det blev en tur runt huset på äldreboendet...

Hon är sig inte riktigt lik och inte så stark...men oj, det var en stund av glädje, för mig, för mamma och för mormor!

 

mormor 110823

 

Och det var lite häftigt, för det första mormor frågade när hon fick syn på mig var; "Har du med dig några bilder för mig att titta på?"

 

Hälsningar Lena.

Postat 2011-08-23 22:56 | Läst 3616 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Och livet har sin gång...

Jag skulle egentligen skriva om RAW. 

Jag påbörjade hurtigt ett inlägg i morse om varför man i all sin dar inte alltid fotograferar i rå-format. Varför man ställer in kameran på jpeg, och därmed minskar sina möjligheter att få sin bild som man vill ha den genom att välja bort data som en gång fanns vid exponeringen...

Ja, varför i all sin dar, när Camera Raw dessutom är väldigt enkel att jobba i.

Men, sedan ringde min mamma...och sa att mormor...min kära mormor...ni vet - som jag visat bilder på här i bloggen...hade blivit akut dålig. Riktigt dålig. 

Min 99-åriga mormor som alltid varit min skyddsängel...

Så idag har vi turats om att sitta vid hennes sängkant, och hålla i hennes hand. Jag, min mamma och min dotter med flera.

Den senaste rapporten från min mamma säger att hon sover lugnt för natten...


14/8-11

Min mormor är väldigt förtjust i fotografier, och omringad av dem; från hennes egen ungdom, på barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och på senare tid har mina bilder på henne själv tillkommit. Bröllopsfotot i högra hörnet är på min mormor och morfar, förmodligen från 1939...för min mamma är född 1940.

PS; Bilden är tagen idag, när jag satt en stund själv hos min mormor vid sängkanten. Hon sov lugnt och jag tittade mig runt på alla hennes saker...på alla minnen. Och jag fick syn på hennes bild i spegeln.

(Jag har ju valt att vara lite personlig här i min blogg...både gällande min dotters allvarliga sjukdom, och nu med min mormor. Och jag gör det nog av flera anledningar. En av anledningarna är helt enkelt att jag tycker att vi försöker skydda oss alldeles för mycket här i västvärlden från...själva livet. Det är mest glädje och framgång och det coola som skall synas. Annat än när SVT och tidningarna rapporterar förstås. Men vi...vi talar sällan om livets svåra sidor...då blir vi för personliga. Och jag tycker dessutom att fotografi liksom hör ihop med personlighet, LIVET, och ALLA dess sidor.)

 

Bara för en dryg vecka sedan var mormor trött men glad och satt med oss under äppelträdet - en mycket fin stund. En bild från det tillfället får avsluta inlägget.

Och så hjälp mig håll tummarna...

 

Hälsningar Lena

...som nu för tiden alltid fotar i RAW!

Postat 2011-08-14 22:18 | Läst 3699 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Vi två

Visst är det vi två...? Det har det ju alltid varit.

Vi två...

 

 

Gamla stan 29/7 - 11


 

 

 

 

...och lite mer gamla stan;

http://underkastanjen.wordpress.com/

Hälsningar Lena

Postat 2011-08-03 08:53 | Läst 2653 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En ängel under äppelträdet.

Änglar...tänk att de verkligen finns. Jaa, sådana ni vet som alltid känner på sig när man behöver en hjälpande hand. Eller ett tröstens ord, eller en femhundring i handen till den oväntade tandläkarräkningen...

Och förmodligen är deras belöning - för änglagärningen, ett rikt och långt liv...

Den här ängeln är lite trött och lite glömsk, men har inte gått i pension trots det. Eller trots sina nittionio år. Neej, hon har fortfarande sitt smittande leende och lyskraften kvar....och hennes blotta närvaro är idag en änglagärning.

Och det bästa är att hon är min mormor!

Och jag hoppas verkligen att hon får uppleva sin 100-årsdag i november.

Idag har vi samtalat under äppelträdet, jag, min mamma och mormor. Och druckit kaffe förstås. För det behöver änglar såväl som vanliga morsor.

 

Söderköping 2/8 - 11

(lite knepiga ljusförhållanden under trädet...men ljuvligt!!! :)

 


 

Hälsningar Lena.

Postat 2011-08-02 20:47 | Läst 2762 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa