Under de 666 bågarna

Om man har turen att komma till Bologna i Italien, ja då är en promenad genom världens längsta arkad(gång) given. Gången leder till kyrkan Madonna di San Luca. Kyrkan är otroligt fin, men för mig var arkaden en större upplevelse. Gången är nästan fyra km lång, och bågarna man går under är magnifika. Gången är stenbelagd och rätt som det är kommer det trappsteg och mer trappsteg och mer trappsteg…eftersom kyrkan ligger på en höjd cirka 300 meter ovanför själva stadskärnan. Promenaden dit kan lätt jämföras med ett gympass =) Men ett väldigt vackert sådant! Och tillbaka, ja då är det ju i alla fall fyra km nedför…

Tyvärr hade jag inget annat tillfälle att promenera i gången annat än en eftermiddag, efter jobb. På min vandring tillbaka började ljuset falna lite och dessutom mötte jag plötsligt många motionärer som verkade tycka att gången var bra att träna i...(puuuh!) Så det var inte helt lätt att få till de där bilderna jag ville ha. Men tänk att få traska här i sin enslighet, en tidig guldskimrande morgon, eventuellt med lite lätta stråk av dimma =)

Träningsvärk i benen hade jag i alla fall, flera dagar efteråt.

Följa John

En lite minimalistisk bild som inte gillade mörkret nere i hårddisken, utan krävde att få en plats i bloggen! 

Högt där uppe

...likt en pappersdrake över hustaken, har jag en dröm som svävar omkring. 

Beijing någon gång för länge sedan...

.

Det är en dröm om en ny kamera.

Sedan min kamera gick sönder för några år sedan har jag faktiskt inte ägt någon egen. Visserligen har jag ändå haft tillgång till bra kameror, eftersom det finns de som generöst lånar ut. Tack, tack, tack - den generositeten har förmodligen räddat mitt liv! =)

Men nästa år fyller jag 60, faktiskt precis på dagen om ett år! Och strax därefter blir jag också förhoppningsvis färdig med mina högskolestudier, så då jäklar ska jag fira med att köpa en ny kamera! Men lite, lite, har jag redan nu börjat att fundera på vilken kamera jag ska köpa. Men jag tycker inte att det är lätt. Det är ett trixigt val mellan tung fullformatare som ger den kvalité jag vill ha på bilderna och något smidigare och lättare, att bära omkring.

Fast jag hinner ju fundera mera förstås. Och tills dess får jag väl fortsätta att drömma...

,

SOM ETT FÄRGSPRAKANDE LAPPTÄCKE...

får bloggen bli idag.

Och trots att jag skrivit att jag inte skall visa mer Islandsbilder här, och inga färgbilder...så kommer här en hel bunt. Både Islandsbilder och färgbilder! Tänker att bloggen är ett bra ställe att visa bilder i trots allt. Det är bilder från det isländska landskapet och..tjaa, semesterbilder. Somliga mer turistiga än andra. Och jag är absolut ingen landskaps/naturfotograf. Men då jag blev mycket förälskad i det isländska landskapet, så är det kul att visa i alla fall...

Några bilder är tagna genom bilrutan så de kan ha lite sudd i nederkanten. Bild sju ser lite dimmig ut på vänster sida men det är för att det blåser vattendroppar från vattenfallet.

Och jag har låtit färgen bli rejäl i vissa bilder. Raka motsatsen till det svartvita. Men det landskap vi färdades i var verkligen inget mesigt landskap. Det var ett landskap som nästan slog knock out, på i alla fall mej. Och det fanns gott om färg.

Och klicka på bilderna förstås om du vill se dem stora !!!

.

Islandssemester juli-16

    .

Men sen blir det svartvitt igen!

GLASHUS, GRAFFITI OCH SINGLE GLOVES SPEED DATING

Och vi tog förstås några svängar i Reykjavik också.

En stad som överraskade med dess färg, form och lekfullhet. Det var färgglatt och udda om vartannat. Det fanns gott om utsmyckade och dekorerade husväggar. Och gott om graffiti. Men också sparsmakad utsökt design och arkitektur. Jag fick en stark känsla av högt till tak.

Och det kändes som en bra stad att leva i.

.

Reykjavik 3/7-16

Konserthuset Harpa

.

längs med en husvägg

.

"Single glovs speed dating"...stod det på skylten.

Fiffig idé även för Stockholmsborna, eller hur?

-