Island igen...

Kvälls-biltur i Södra Island juli-16

.

Jag har arbetskamrater som reser och far ganska mycket. Somliga inte så långt, men de har döttrar och söner i grannländerna och åker ofta dit. Sedan har jag en arbetskamrat som är mycket förtjust i Barcelona och har redan i år varit flera vändor dit, med sin pojkvän. Och några kollegor har mött våren i Kroatien och någon i Paris. Och på lördag åker en av mina närmaste kollegor och semestrar till Island...

Åååå Island!!! Jag var ju där en vecka förra året, och det var alldeles, alldeles magiskt! Jag har nog aldrig tidigare känt så starkt för en plats. Och idag blev det mycket prat om Island, på jobbet. Min kollega ville se bilder och få tips. Och jag fick förstås en omedelbar reslängtan...till Island igen!

Långsamhetens lov

.

För mej kan det vara att tillbringa söndagsförmiddagen i sängen med DN, surf och extra god frukost. Eller att lata mej i soffan med en rysligt bra deckare - heeeeela dagen! Eller varför inte, att prata minnen, matrecept och skvaller i timmar, över en fika med goda vänner? Eller att greppa kameran och gå på stillsam promenad, utan mål. Helt enkelt att gå dit stegen bär. Och fundera på ett och annat kanske. För mej är det också lite av långsamhetens lov att skriva blogg. Det gör jag ju enbart för mitt eget höga nöjes skull. Vilken lyx; välja ut egna bilder och fundera på vilka bokstäver jag ska knacka fram.

Naturen är också en fantastisk källa när man vill ge sig själv återhämtning och ledigt från måsten. I naturen är det lätt att varva ner och leva långsamt! Tänk att omslutas av grönska i en vacker skog, och dra in doften av barr och mossa. Eller att kliva ur bilen och ställa sig framför ett vidsträckt knallgult rapsfält - och förundras.

Ja, eller helt enkelt att bara sitta vid en strand, lyssna till vågskvalp och blicka ut över en glittrig vattenyta.

.

Och vi går en stund på jorden...

Slussen 2015

.

.

Det låg förväntan i luften...

.

Junikvällen var ljummen och bryggan var en given mötesplats. Där fanns enskildheten. Där var det vackert. Och, som de hade längtat; efter värmen, efter sommarlovet och efter varandra!

Och jag smög förbi, obemärkt.

.

(PS. Jag tillät mig fantisera lite kring bilden - har förstås ingen aning om vem jag fotograferat....)

.

Bridgeblandning

Island juli-16

(och lite ögongodis, kanske?)

Det finns en godispåse som heter Bridgeblandning, vet ni vilken sort jag menar? Den har funnits ett tag på butikshyllorna. Enligt Wikipedia sedan 1965 - då var jag sju år och min bror två. Bridgeblandning har jag en speciell relation till, om man nu kan säga det om en godissort?  Det var nämligen så att under flera år, kanske runt 65-68, så spelade mina föräldrar kort tillsammans med ett annat par. De träffades hemma hos oss varje lördagskväll. Och då skulle vi barn förstås i säng extra tidigt, vilket inte var så kul, vi ville ju vara med!

Jag kommer så väl ihåg hur mina föräldrar klädde sig fina och ställde i ordning hemmet. Och det jag minns starkast, var karamellskålen! Sådär mot slutet av fixningen hälldes det alltid upp en stor påse Bridgeblandning i den fina silvriga karamellskålen. Där låg de alla sorter; de stora gula dragerade mandlarna, de fina runda chokladdragerade kulorna, de goda doppade russinen, de smaskiga gröna lakritspinnarna. Och så förstås alla små nonstop.

Vi barn fick absolut inte röra karamellskålen förrän dagen efter - men då var det oftast bara de tråkiga icke festliga små nonstopen kvar!

Och varför i all sin dar berättar jag den här historian här? Jo, jag kom att tänka på att mitt bloggande nog är ganska likt en Bridgeblandning. Det vill säga, lite mandlar, lite chokladdragerade kulor, en och annan lakritspinne...men förmodligen mest små halvtrista nonstop.