Nästan lite semesterliv...

Bilder från en underbart varm fredag och lördag helt enkelt...

Bilder 3/6 och 4/6 - 11
 eftermiddagslir på gården...Ricky och Peppe

fotografer...men jag förstod inte vad de fotade...

fotbad...såg sååå skönt ut i värmen

husbilssemester...med keps och cigg

parasolluppsättning...

puss...min dotter och pojkvän

väntan på tåg

Och två dagar ledigt återstår!

Njut... 

 Hälsningar Lena

St. Persgatan Norrköping

St. Persgatan Norrköping, kan det vara något?

Jag har i alla fall länge tänkt att jag skulle vilja fotodokumentera lite här på den egna gatan. Jag skulle vilja försöka fånga husväggar i solens sken, människor, händelser, vardagsliv...sömniga morgnar såväl som hektiska eftermiddager. 

Men jag vill att det skall få vara ögonblick fångade på ett väldigt anspråkslöst sätt, inte så mycket planerat fotande. Inga konstigheter, inga stora rörelser...inget som tar för mycket tid och tänk.

Jag har funderat lite på det hela och kommit fram till att jag skall börja med "ögonblicksbilder från kvarteret på väg hem eller på väg ut i vimlet"...när jag ju ändå passerar med kameran över axeln. Sedan kanske man kan rikta in sig mer i detalj på något.

Ögonblicksbilder "påvägbilder"  St. Persgatan  Norrköping 14/5-11

Klockan 14.37....och på hemväg från kolonilottsområdet igår, såg jag honom, sittandes med kaffe och cigg, uppe vid trafikljuset. Hmm, minneskortet var fullt, plats för tre bilder i jpg. - Men, ok tänkte jag, det här får bli startskottet för min första snapshots-kvartersbild.

Klockan 14.38....och upplivad av mitt eget beslut att sätta igång med kvartersbilderna, slängde jag iväg den sista möjliga bilden - femton meter längre fram. Fånigt ju att komma hem med en endaste plats kvar på minneskortet...

Kanske inte världens mest spännande bilder...men jag tyckte det var roligt att det blev två (tre) bilder som inte riktigt ser ut att vara tagna här i Norrköping, utan mer minner om Sydeuropa.

Och, yes - sommarens andra fotoprojekt har kommit igång...det känns inspirerande!

 Hälsningar Lena.

"Ingenting är omöjligt!"

Det är visst Joe Laberos motto, läste jag i en tidningsintervju häromdagen. Lätt för honom att säga, tänker jag - han kan ju trolla! Men, det är nästan ett motto värt att försöka ta till sig...eller hur? 

Vad Joe Labero använder sig av för knep för att kunna flytta flyglar med vackra damer på, det har jag ingen aning om...men jag tror fullt och visst på, att tron kan flytta berg. Riktigt stora berg.

Och just nu tror jag som bara den på att min dotter skall bli helt återställd vid sin njur-transplantation nästa vecka, efter allt trassel i hennes liv. 

Dessutom vill jag absolut tro på att jag någon gång skall lyckas med att få till en riktigt bra bild av Arbetets museums vackra vägg...helst i lite speciellt ljus. Och med någon människa framför förstås...på mitt vis. :-) 

Så jag fortsätter att säga till mig själv; Ingenting är omöjligt!

Och du som INTE vill se ÄNNU en bild på Strykjärnet från mig...scrolla inte ned...blunda istället och klicka er bort från min blogg...NU! 

(mitt senaste försök...) 

I det sena kvällsljuset  Vackra linjer och snygga former...inte så lättfångat, minsann! :-)

(Men skam den som ger sig!)

 (och så försökte jag få till en svartvit variant...men på något sätt är det svårt att få den Norrköpinsgula väggfärgen ok på Strykjärnet...hyfsat här dock, i kvällsljuset...eller?)

Hälsningar Lena

De små detaljerna

Jag satt åter igen och filosoferade lite, den här gången på en bänk. Vädret var kalas och den låga kvällssolen värmde precis lagom. Framför mig låg Strömmen och på andra sidan låg den ståtliga Värmekyrkan, ingen dålig utsikt.

I en jämn ström passerade människor på andra sidan...i klungor, en och en, sommarklädda, svartklädda. Solen låg på, och lyste upp de små människorna. Det såg sommarfint ut. Men just bara det...

Men, plötsligt såg jag den orangefärgade påsen komma guppande - och mannen och pojken. Minsann...det hade blivit dags att höja kameran.

Tänk där hade jag suttit en bra stund och blickat bort på de förbipasserande...säkert hade ett tretti-fyrtiotal människor passerat. Kanske fler. Så kom den orangefärgade påsen, detaljen - den som gjorde att man plötsligt ville fota.

Eller morgonen därpå då jag befann mig på samma ställe för att kolla in vad morgonljuset gjorde med platsen. Och visst var det vackert med Strömmen och de gula husväggarna och alla fönster. Men inget direkt att fota ändå... Inte förrän tjejen dök upp i fönstret. Iklädd röd tröja.

Jag har börjat gilla röda tröjor! :-)

Hälsningar Lena

( detaljer var det, eller hur? :-)

Fotoglädje...

...det kan vara så mycket, eller bara helt enkelt glädje över färg och form, tycker jag. 

 Bilder i kvällsljus 10/5-11

I solens sken  lite överexponerat i uppkant...men jag gillar bilden iaf

Mås  ja, så var han på plats igen, min mås...

(och Motala Ström - trolleri i kvällssolen, eller hur :-)

Hälsningar Lena