Paus

Att ta paus och sitta och fundera över livet i en hård stentrapp kanske inte var det skönaste. Men utsikten var kittlande med skuggspel på husväggen och Strömmens vatten nedanför. Och så passerade det en och annan flanör på gångstråket längs med vattnet. Alltid intressant att titta på människor tycker jag. De flesta passerade utan att lägga märke till mig, men en och annan tittade lite extra när de fick syn på mig...

Jag satt en stund, lät benen och kameran vila. Det var ett bra sittställe. Synd bara att jag inte hade kaffetermosen med!

Paus-utsikt 8/5-11

(och jag gillar det...det skarpa solljuset som trollar fram de hårda kontrasterna)
 

(en sekunds exponering, framför spegeln)

Hälsningar Lena

Solig söndagspromenad...

bilder 8/5-11 

solbelyst vägg

 väntar på kompisen

...å så kom kompisen!

hallå där bakom 

Hälsningar Lena

Fotoplatser

(Efter mycket hattande hit och dit med olika bloggar och med svårt att bestämma mig hur den här bloggen skall se ut...så håller jag nu på att snickra om lite. Har rensat bort några inlägg, men vill ha kvar några av bilderna här...därför blandas en och annan bild som ni sett förut med nya...ursäkta!)

Många av mina bilder är ju ifrån Industrilandskapet här i Norrköping. Förmodligen för att jag bor precis granne med det, och förstås för att där är det ju speciellt; Strykjärnet, Motala Ström, vattenfall, Louis De Geer.

Och vem kan låta bli att gilla magnifika vyer? Eller slitna gatstenar, gammalt tegel och vattenglitter? Jag har samlat på mig hundratals bilder därifrån, under mina dryga två fotoår med systemkamera. (Och skulle nog kunna göra en egen fotoutställning från bara Industrilandskapet.)

Det kvittar egentligen åt vilket håll man höjer kameran där, det finns alltid något att fånga. Men, det verkar som man hittar små favoritställen att återkomma till, egna fotoplatser...

Som den här; Jag vet inte vad det är med den här väggen, och det här hörnet. Den här platsen bara drar som en magnet!

 disig morgon

 förföljd

 tack för bilden!

Vackra robusta väggar fångar i och för sig alltid mig, men jag tror också att det har att göra med alla linjer som på något sätt ryms just här...

Hälsningar Lena

Det där med lusten...

Lusten, den är underbar - eller hur? Synd bara att den inte alltid är på samma ställe som man själv. Och synd också att den är så himla svår att fånga in, när man då och då får den i sikte. Lynnig är vad den är, tycker jag.

Men när man äntligen fått fatt i den ja då känns den obeskrivligt värdefull. Så värdefull att man nästan skulle vilja binda fast den. Med extra stark tråd. Kanske vid handleden eller så.

Och behålla den där, varför inte över sommaren?

Mitt liv går ständigt upp och ned med svårt sjuka barn bl.a. Och med det går också lusten starkt upp och ned. Jobblusten, matlusten, kärlekslusten, umgängeslusten, skrivlusten, fotolusten, blogglusten...kort och gott; livslusten.

Just nu är både livslusten och fotolusten på besök hos mig i alla fall...och jag vill så gärna behålla den.

Kanske finns det stark tråd att köpa på Clas Ohlson?

Min dotter i vårsolens sken...

Hälsningar Lena