Redeye reduction på harar

Är det nån som vet hur man får bort röda ögon på harar? Saken är den att jag tänkte att jag på kvällskvisten skulle ge mig ut och plåta en julhare. Jag tog med mig 70-200:an och gav mig ut på stan. Jag visste att det bor en hare på Katarina kyrkogård. Så jag gick dit. 

Kyrkogården var klädd i sin vackraste vinterskrud. Härligt upplyst och med välplogade gångar. Perfekt med några grader minus i luften. Jag gick runt och spanade bland gravarna. Var fanns haren? 

Där är den! Den höll till nära kyrkan. Jag har sett den på samma ställe tidigare. Den bor säkert där. Jag smög upp och tog en bild. Resultatet blev dock lite mörkt. Jag tänkte därför att jag skulle testa med blixten. 

Trots att jag stod ganska långt ifrån blev resultatet mindre lyckat. Röda ögon! Jag visste inte att harar reagerar på blixtljus precis som människor. 

För att förbättra resultatet tänkte jag att jag skulle testa den inbyggda redeye reduction-funktionen som finns i blixten: 

Jovars. Nog kan man skönja en minskning i det röda. Men det är ganska marginellt. Trots allt ser ögonen fortfarande onaturliga ut. 

Väl hemma tänkte jag att jag skulle testa en sista åtgärd. Redeye reduction-verktyget i Lightroom. Ett datorprogram borde ju vara programmerat att kunna återställa ögonen till en naturlig färg: 

Visst, det röda är nu helt borta. Ändå känns det inte som att det här är en normal hare. Lite psycho över den. Frågan blir: finns det någon tillverkare som kan ta fram ett bildbehandlingsprogram där det ingår en white eye reduction-funktion? 

Snöröjningseländet

Inte många torde ha undgått att snöröjningen i Stockholms Stad just nu har det lite jobbigt. Det är inte bara SJ. Det är som om vi i Sverige överhuvudtaget inte klarar av det här med snö längre. Vi är numera ett folk av PR-konsulter så det kanske inte är så konstigt. 

Det som jag inte begriper är varför man har fått för sig att snön ska ligga kvar i skitiga högar överallt på stan. Här ses en vacker hög på Järntorget. Lockar denna hög turister? Hemma på gatan där jag bor har man slängt upp en stor hög mitt i gatan! Den har legat där nu i två veckor. Sopbilen kommer inte fram så det har inte blivit någon sophämtning på ett tag. 

När kunskapen om snöröjning har gått förlorad måste vi söka den där den fortfarande finnes. Vi måste söka oss österut. Till Finland - eller ännu hellre: Moskva. Ryssarna kan det här med snöröjning. De militaristiska traditionerna kommer här till sin rätt. I länken nedan rapporteras om hur snöröjningen i Moskva går till. Gatukontoret i Moskva har till sitt förfogande 30 000 man och 15 000 snöplogar. Bästa av allt: man använder sig av 46 stationära snösmältningsanläggningar och 146 mobila! Detta är en lösning jag skulle vilja se i Stockholm. ta bort snön från gatorna och smält ned den i reningsverk. På så vis renar man gatorna från partiklar. Detta måste väl vara en vinst för miljön? 

Om vi räknar med att Moskva är tio gånger större än Stockholm skulle det för vårt vidkommande handla om att staden skulle ha 3 000 man och 1 500 snöplogar, 5 stationära och 15 mobila reningsverk till sitt förfogande för snöröjning. Ett bra sätt att låta våra kommunalskatter jobba på. 

http://www.telegraph.co.uk/sponsored/russianow/features/7361536/Moscow-spends-500m-roubles-a-year-on-battling-snow.html 

PS. Har just sålt några bilder till tidningen Tonsättaren. Bilderna hittade man på min blogg här på Fotosidan. Vem sade att medlemskapet inte är lönsamt!? I morgon går jag och köper mig en blixt. DS. 

Hundmässan - director's cut

Sista inlägget från hundmässan. Meddelar några director's cut. 

Afghanhunden. En av världens äldsta hundar. Dock inte en av de smartaste. 

Dansk-svensk gårdshund. Blir den julklapp måntro? 

Se upp! Hundgodis!

En herre från Kynologiska Akademin är på plats och kollar upp i databasen. 

Slut från Hundmässan för i år! På återseende nästa!

Hundmässan 2012 - i ringen

Hundmässan är inte bara montrar och kommers. Det är också tävling. Inne i den stora hallen finns ett tiotal ringar, en för varje hundgrupp. Det är dessa ringar som jag anser är hundmässans själ. Runt dessa samlas entusiasterna, ägarna som tävlar med sina hundar i utslagningsheat för att senare gå till final. Det råder camp-stämning och känsla av big meet. I korgarna bor hundarna och själv har ägarna med sig stolar och mat. Mellan ronderna pratar man med likasinnade som delar ens specialintresse. Det är folkfest i två dagar. 

I vinthundarnas ring. 

Välkommen till Big Meet!

Ny gren? 

Klockan tre börjar finalerna i stora ringen. Passet inleds med ett lite märkligt nummer. Temat för i år är Stockholm. En sångare och en pianist äntrar estraden. Som rekvisita har man  - en hund! Trion framför först Taubes "Stockholmsmelodi", sedan Lasse Berghagens "Stockholm i mitt hjärta". Till den senare är det meningen att publiken skall sjunga med, precis som på Skansen - men det är inte många läppar som rör sig. Okej, estradunderhållning är kanske inte Kennelklubbens naturliga gebit. 

Sedan blir det dags för bruks- och bragdhundarnas priser. Min favorit var årets narkotikasökhund, labradoren Jeff. En hund som var absolut coollugn. Jeff har under sin karriär nosat upp knark till ett värde av 380 miljoner kronor! På bilden ser Jeff smått generad ut över uppmärksamheten. Han vill mest hem och jobba. 

Och nu börjar showen! 

- Öh, ge fan i å dra!

Vinnare av vinthundstävlingen, till norska domarens förtjusning. Ett stiligt par!

Sedan blev det dags för spanielhundarna att tävla. Here they come! 

Som domare hade man utsett engelsmannen Gordon Williams. En man som dömt hund i hela sitt liv! Deltagarna visste att de inte skulle få något gratis. 

Här var min favorit. En amerikansk spaniel. Vilken stil! Gordon Williams verkar gilla det han ser - men inte tillräckligt för att förstapriset skall bärgas. 

Dagen bjöd också på finalen i junior handling. Under den stiliga isländska domarens ledning tävlade Sveriges bästa juniorer om att få representera Sverige i kommande internationella mästerskap. Återväxten är god! 

Som vanligt var det många kollegor ute och fotograferade. För egen del började minneskorten bli fulla. Så jag fick lämna mässan för denna gång, dock ändå trygg i vetskapen att de duktiga kollegorna skulle fullfölja bevakningen på bästa sätt. En givande dag! 

/Slut. 

Hundmässan 2012

Igår var inledningsdagen på Hundmässan i Älvsjö. Hundmässan är för mig en av årets fotografiska höjdpunkter. Mässor är alltid intressanta - men hundmässan är något extra. Det är ande och liv när utställningsföremålen är levande varelser. Och det är inte vilken varelse som helst - det handlar om människans bästa vän. 

På morgonen funderade jag på vad jag skulle ta med mig för utrustning. Det är inte helt lätt att plåta hund. Å ena sidan behövs vidvinkel när man trängs bland utställningsbåsen i hallarna. Å andra sidan behövs tele när man plåtar uppvisningar i ringen. Jag bestämde mig för att gå "all in" och ta med mig allt vad jag hade i proffsväg. 24-70 för närgånget bland båsen och 70-200 för de mer sportbetonade grenarna. Sålunda rustad kände jag mig redo att plåta all form av hund som kom i min väg..

- Välkommen! 

Genast när man kommer innanför svängdörrarna vid kassorna förstår man att det är hundmässa. Knökfullt med folk. Spridda skall och doften av våt hund. Folkfest väntar!

Rysk bamsehund. 

Det är tacksamt att gå runt med kameran på hundmässan. Hundägarna har alls inget emot att man plåtar deras älsklingar - tvärtom! Hundarna brukar ta uppmärksamheten med upphöjt lugn. Det är med andra ord perfekt samspel mellan hund, hundägare och fotograf. 

Mastiffens trötta uppsyn gör sig alltid bra på bild. 

Hund är dock fysiskt ansträngande att plåta. De bästa bilderna fås när man kommer ned och intar hundens perspektiv. Det gör att man hela tiden måste gå ned på knä. Sitter just nu med saftig träningsvärk i låren. Hundfotografering är en meningsfull motion! 

Hund modell mindre. Den moderna sällskapshunden kommer i huvudsakligen två varianter: den fula/grymma hunden och den söta. Vilken man väljer är ofta en smaksak. 

Faraohunden är en intressant hund. På gammal egyptisk konst ser man ofta denna hund med sina patenterade öron. En hund med 4 000 år på nacken! 

Welsh Corgi är karaktäristisk med sina korta ben. En bra hund för rullstolsbundna. 

- Man får mycke hund för pengarna!..

Det är är en av mina favoriter: dansk-svensk gårdshund. Hunden känns som en riktig hund i utseende och temperament. Den kommer samtidigt i en trevlig och hanterlig förpackning. En vinnare! 

Det stora nöjet för många är att komma ut och träffa hundfolk. I glatt samkväm får man prata hund med likasinnade från när och fjärran. På bilden en amerikanska som pratar terrier med en utställare. 

Hundgodiset - grunden för all framgångsrik dressyr.

Se för övrigt upp med godiset på mässan. Som på alla mässor ställer utställarna fram skålar med godis. Men här är det ofta ägnat åt hunden! 

Grand Danoisen väcker alltid uppmärksamhet. Med sin imponerande stofthydda är den en hund som många kan klappa samtidigt. Hunden tar plats och blir ofta medelpunkten i konversationen. 

Dalmatinern. Ursprungligen zigenarnas speciella brukshund. Med sina omisskännliga prickar tjänstgör denna hund idag ofta som intressant inredningsdetalj. 

Hundmässan tömmer man inte i ett inlägg. Bloggen kommer i ytterligare inlägg rapportera från mässan. Bland annat vad som hände i ringen. Fortsättning följer..