Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 1

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar. 

På Skeppsbron vid kajplats 107 bodde en stilig ung skrattmås som hette Tommy. En dag får han syn på en snygg måsflicka som står där ensam. 

- Hej snygging! Kommer du ofta hit? 

- Det händer väl! 

Måsflickan hette Lisa och hade just flyttat in till stan från skärgården. Tommy och Lisa fattade tycke för varandra och snart var de ett par. 

Tommy jobbade som vaktmås vid Ålandsbåtarna. Det var ett bra jobb, välbetalt och med trevliga arbetskamrater. Ej heller var det särskilt ansträngande: Tommys uppgift var att stå och spana och skräna om det kom någon objuden gäst. Tommys och Lisas lycka var fullständig och snart väntade hon barn. 

Då började tråkigheter att inträffa. Tommys kärlek till Lisa gjorde att han var uppe sent på nätterna. Han började sova på sin post. Till slut fick Tommy sparken. 

Tommy började driva omkring på kajen. Han hamnade i dåligt sällskap och började hänga med kajorna. 

Tommy hade hamnat på glid och sjönk allt djupare ned i misär.  

Efter ett antal förseelser hamnade Tommy till slut bakom galler. Det var droppen. Lisa hade fått nog. 

- Din odugling till mås! Alltid kommer du hem sent och inte klarar du av att försörja din familj! Det här är sista chansen: om du inte kommer hem med bröd i kväll så tar jag ungarna och flyttar hem till mamma! 

Fortsättning följer...

Piridvizjnjiki

Idag var det sista dagen för Nationalmuseums utställning om de ryska 1800-talskonstnärerna Piridvizjnjiki. Piridvizjnjiki var en grupp konstnärer som väl närmast kan beskrivas som Rysslands nationalromantiker. Upplägget på utställningen var emellertid den att piridvizjnjiki skulle ha varit någon slags tsarhatande förrevolutionärer. Ja, en kurator beskrev i en inspelning piridvizjnjiki som kritiker av auktoritära regimer och förelöpare till den arabiska våren! Snälla Nationalmuseum, vem tror ni att ni lurar? Dessa tolkningsmässiga friheter förtar dock inte det faktum att Nationalmuseum har gjort ett suveränt jobb med utställningen. Det är imponerande vilken kvalitet man har lyckats ta hit till Stockholm, med några av de mest kända ryska målningarna över huvudtaget, bland annat av Ilja Repin. 

Meddelar några bilder från tillställningen. (Några av bilderna är inte från idag utan från ett tidigare besök). 

Det var en fin kväll att promenera till Nationalmuseum. Första snön för i år! 

Långa köer för att komma in till samlingarna! 

- Jag vill gärna köpa en tavla. Tar ni kort? 

Конец. 

ISO 25k klockan ett på dagen.

I dag hade jag planerat att fortsätta plåta inom dogmens ram. Som jag berättade i förra inlägget har jag avlagt dogmalöfte om att plåta på högsta iso-tal, vilket för tillfället innebär 25600 iso. Att plåta dogmatiskt blir intressant först när dogmerna biter. Om man till exempel skulle avlägga löfte om att andas varje dag är detta löfte knappast något värt. Om man i stället lovar att gå till jobbet baklänges varje dag börjar det likna något. Av samma anledning blir högisodogmatiken riktigt intressant först när den utövas på dagen. 

Emellertid hade jag en del att göra på jobbet så det blev inte mycket plåtande. Jag lyckades dock kila ut en sväng kring ettsnåret och lyckades också ta några bilder. Samtliga bilder nedan är tagna med Nikon D7000 och 85/1.8 vid iso 25600 om inget annat anges. 

1/350 ,  f/16. Kungsgatan. Ser väl ganska bra ut. Men lägg märke till bussfilen. Helt klart kan där spåras tendenser till kromatiskt brus. 

Gick sedan vidare upp till Johanneskyrkan. Där fick jag syn på ett motiv som visade sig bli intressant: 

1/750 , f/11. Drottningens änkehus. Den gulbleka putsen kommer verkligen till sin rätt med 25k. Isotalet skapar en torr yta som framhäver putsen. Det här är foto!

1/750 , f/11. Mer av samma mynt. Lägg märke till luckornas torra och tvättsvampartade look. Högt isotal hjälper till att ge luckorna nyansfattiga kromer som bidrar till ett stiliserat intryck. 

Väl tillbaka på jobbet var det avtackning av en kollega som slutade. Jag brukar vid de här tillfällena passa på och agera fotograf. Det är ett bra sätt att visa att man gör någon nytta. Beslöt emellertid att avbryta dogmatiken för denna händelse. Obs! De svartvita bilderna är således tagna med iso 4500! 

På väg hem beslöt jag sedan att ta upp dogmatiken igen. Det var nu mörkt så höga isotal kom till sin rätt. 

De här lyktorna har jag försökt plåta varje dag nu sedan nyår utan att ha fått till det. Men när jag plåtade dem i 25k gick det bra! Intressant med tendenserna till kromabrus i himlen. Lugnet och friden på jorden kontrasterar mot oron i rymden. Vad rör sig egentligen där uppe!?

När jag svängde upp på Hornsgatan for djävulen i mig. Jag tar och drar ned på exponeringen tänkte jag. På så vis kan det bli intressanta effekter med billyktorna. Om jag drar ned exponeringen med två steg kan jag alltid dra upp den sedan i råkonverteringen om det inte skulle funka. Sagt och gjort. Och se resultatet! Se hur bruset skapar sprejliknande kaskader från lyktorna. Inte dumt! 

Sammantaget visar dagens övning att 25k kan tillföra saker både i dagsljus som i mörker. Intressant hur brus verkar passa puts. Bruset ger putsen en torr karaktär som framhäver dess kvaliteter. Höga isotal bidrar också till att minska nyanserna i kromerna vilket ibland kan komma till pass. Allmänt vill jag dock inte rekommendera att plåta 25k i dagsljus. Det tillför inte mycket då bruset på dagen ändå blir negligerbart. Känns då lite fånigt att jobba med så extrema slutartider och bländarvärden. 

Förutom de bildmässiga bidragen har emellertid högisoplåtandet också en positiv pedagogisk effekt. När man plåtar med 25k och märker att bilderna ändå blir ganska bra tappar man respekten för höga isotal. Man vänjer sig också med korta slutartider och börjar prioritera dem. Detta är bra. Egentligen finns det bara en sak som inte är acceptabel i ett fotografi och det är skak- eller rörelseoskärpa. Sedan filmtiden har fotografer en tendens att se på isotal som en absolut begränsning för fotograferandet. Detta har gjort att man har tenderat att snåla med ison. Tidigare var det vanligt för mig att om jag plåtade människor i rörelse och valet stod mellan (iso 800 och 1/125) eller  (iso 1600 och 1/250) - att jag då valde att snåla på ison och välja den förra kombinationen. Jag brukade läsa Thom Hogans D7000-guide och följa den slaviskt på samma sätt som man en gång i tiden följde Napp och Nytts huggtabell. Enligt Thom spelar bruset ingen roll upp till iso 800 men sedan måste man börja oroa sig, vilket jag följde. Nu ler man åt sådana resonemang. Prio nummer ett måste vara slutartiden (vid kritiska tal) och prio nummer två bländarvärdet. Ison får bli vad den blir. Dogmafotograferandet har hjälpt mig att se detta.  

Dogma 25600

Som framgick av mitt förra inlägg har jag alltmer börjat uppskatta brus. Brus ger sköna bakgrunder. Färger i bakgrunden får en sprejliknande karaktär. När man väl har fått upp smaken för det vill man bara ha mer. Känner nu att jag är beredd att avlägga dogmalöfte. Kommer i fortsättningen att plåta mycket på högsta iso-tal, för tillfället iso 25600. Meddelar här några brustester. Bilderna tagna med Nikon D7000 och Nikkor 85/1.8@iso 25600. 

Brustest på glas och trä. Sprejliknande aura kring kanterna noteras. 

Skjorttest. Obs, flanellskjorta! Innehåller naturligt brus. 

..vilket visas här. Betydligt mindre brus i denna skjorta. (Å andra sidan förekommer naturlig moiré.) 

Ljustest. Här kommer bruset till sin rätt. Sprejliknande auraeffekter fögyller lågorna. 

Efter dessa tester hemmavid bestämde jag mig för att ta en sväng runt kvarteret. Det var mitt i natten så det borde finnas förutsättningar att få fram fina brusbilder. 

Vädret var lite ruggigt så det blev en kort sväng. 

En bar på Bellmansgatan. Den var stängd och nersläckt. Men se, där stod en flicka i mörkret och spelade flipper! Smått märkligt. 

Sankt Paulsgatan öde förutom någon tidig vandrare på väg till jobbet. Härligt blöta gator som dock kanske inte är optimerade för brus?  

I morgon tänkte jag pröva på att plåta 25k i dagsljus. Blir en utmaning. Riktigt kul att plåta dogmatiskt. Bara man inte blir en dogmatiker. Lätt att fastna i en falsk dogmatism. 

Kvällsbrus

Det är mörkt nu när man går hem från jobbet. Så det blir att köra på högsta möjliga iso-tal. Vilket innebär en del brus. Det får en att undra: vad är det egentligen för fel på brus? (så länge det inte är kromatiskt förstås).  Måste säga att jag på senare tid alltmer har fått smak för effekten. Bilderna får mer känsla i sig än när de är så där kliniskt rena. Meddelar några bilder från kvällspromenaden: 

Nikkor 85/1.8@2   1/160   iso 12800. 

Nikkor 85/1.8@2   1/180   iso 5000

Nikkor 85/1.8@2   1/180   iso 10000

Nikkor 85/1.8@2   1/45   iso 25600 

Nikkor 85/1.8@2   1/90   iso 25600

/Slut.