Flygg unge

Masken har gjort susen. Björktrastens ungar är redan flygga. 

Den här krabaten såg jag spatsera omkring igår. 

Föräldrarna var båda ute och jagade mask. Ungen pockade på uppmärksamhet. 

Den ena föräldern får tag på en rejäl bit. 

Den springer mot ungen..

(...)

...matningstekniken är att få masken duktigt ner i halsen. 

Här ser man varför. Trots tekniken hänger masken ändå och fladdrar. 

Ungen får jobba rejält för att få ner den. 

Till slut är den nere. Föräldern inspekterar att allt har gått rätt till. 

Det jag undrar är hur man kan växa så mycket på mask? Och hur mycket mask finns det egentligen på kyrkogården? Verkar aldrig ta slut. 

Fågelbad

Det hände sig häromsistens. 

En pilfink tog sig ett bad. 

En gråsparv sluter upp. Vill kolla läget. 

(…) 

(…)

(…)

(…)

(…)

Undrar vad gråsparven tänkte. 

Morgonkurre

Det bor en kurre på kyrkogården. 

Jag stötte på den i morse. 

Kurren har eget förråd. 

(...)

Den långa ludna svansen tröttnar man inte gärna på. 

Den kommer fram och hälsar! 

(...)

För mig är det här ett bra liv. Med eget förråd - vad mer kan man begära? 

Tillökning bekräftad!

Jag kan nu bekräfta att familjen björktrast har fått tillökning. 

Här ser vi boet. Det ligger på det enda träd som har grenar kvar. Jag har förresten hört av kyrkoherden varför alla grenar tagits bort. Han sa att det var på arboristernas inrådan. Hamling kallas det. Ska vara bra för träden. 

Det var om kvällen. Och åter står en björktrast där med mask i näbben för transport upp till boet. 

Vid det här laget har jag börjat fatta misstankar. Har hittills tänkt att honan ligger i boet och ruvar medan hanen står för markservicen. Men nu undrar jag om det inte finns nåt mer. Maskleveranserna sker väldigt ofta. 

Här såg jag trasten i boet med mask i näbb. Men vad är det där under masken? Något rör sig. Är det - näbbar? 

Jag går närmare. Och se. Visst är det näbbar! Gapande munnar. 

Från annan vinkel. Verkar vara tre näbbpar. 

Med tillökningen framstår björktrastens beteenden i nytt ljus. Som de täta masktransporterna. Jag har också sett ett allvar och en målmedvetenhet hos björktrasten som jag inte sett hos andra arter. Koltrasten som exempel, den brukar gå där och picka lite grann i marken - men snart så ställer den sig och sjunger. Koltrasten ger ett sorglöst intryck där björktrasten har verkat mer bestämd. Eller som ovan måsarna som flyger omkring och skränar - men man undrar ibland om de saknar en fast hållpunkt i tillvaron. Förstår nu också björktrastens aggressiva agerande gentemot kråkor och måsar. Det är mer än en markering. Det handlar om att skydda sin avkomma. 

På maskjakt

Fick vara med på maskjakt häromdan. 

Min vän björktrasten bjöd in mig. 

Han visar hur man gör. Man hittar ett bra ställe…

…sen sticker man ned huvudet…

…och drar upp en mask! 

Men...han släpper masken!  

Jag tänker att det är ett misstag. Han fick fel grepp. Snart plockar han upp masken igen. Men så står han bara där. Låter masken sticka iväg. Jag tänker att han är korkad. Han har en hjärna som en ärta. Han har glömt att han drog upp den. Vad är poängen med att dra upp en mask och sen bara låta den komma undan? 

Men så vänder han sig om. Det är som att han säger: you ain’t seen nothing yet..

Han för mig längre in i bushen. 

Han sticker ned huvudet - och kommer upp med en fet rackare! Verkar som han har fångat gammelmasken.  

Fågeln håller på ett bra tag med att svälja fångsten. Det ser nästan obehagligt ut. Som att köra ner ett kilo pasta i halsen. 

Så äntligen är masken nere. Mask-koman sätter in. Borde gå att leva en vecka på den. Förstår också varför han slängde lillmasken. Det var för att ge plats åt gammelmasken. Det är som när man fiskar och drar upp en småfisk och slänger den i plurret igen. Inte värd att ta upp, bättre låta den växa till sig. 

Inser att jag måste sluta ifrågasätta björktrastens kompetens. Kommer i fortsättningen inte ha några synpunkter på hur den sköter sitt jobb.