Äventyr i Venedig - Sankt Markusplatsen

Idag var första riktiga dagen i Venedig. Som den goda turist man är bar det av till Sankt Markusplatsen.  En bra taktik när man är ute och turistar är att göra av alla "måsten" redan första dagen. Då är man fri att under fortsättningen av semestern ägna sig åt det man vill. I Venedig heter måstena Sankt Markuskatedralen, Dogepalatset, Kampanilen. 

Jag stack dit tidigt på morgonen. Gondoler skvalpar längs kajkanten. De är vackra och smäckra. Påminner nästan lite grann om vikingabåtar. Därute breder lagunen ut sig.

På Sankt Markusplatsen är det redan mycket folk. Kineserna är i överlägsen majoritet. Sedan ryssarna. Som i Gamla Stan med andra ord. Fast lite värre. 

Och guider, naturligtvis. Här är en engelska som engagerat berättar om Venedigs hemligheter för en entusiastisk skara. 

Efter att ha strosat runt på kajen gick jag så in i Sankt Markuskatedralen. Katedralen är förvånansvärt liten för att vara en katedral i en så mäktig stad. Det kan i och för sig bero på att det inte går att bygga hur stora katedraler som helst i Venedig, med tanke på grunden. Men också att den är byggd i Bysantinsk stil. De bysantinska (östromerska) kyrkorna bygger på en lite annan filosofi än i väst. I väst byggde man gärna spetsiga katedraler som sträcker sig upp i himlen. Meningen var att visa på Guds upphöjdhet och majestät. De östromerska kyrkorna är rundade och mer hemtrevliga. De är mer inriktade på att vara funktionella gudstjänstlokaler snarare än att vara yttre manifestationer. 

Det som gör Markuskatedralen speciell är guldmosaikerna som täcker hela kyrkan. Mig veterligen existerar inte några sådana någon annanstans. Svårt att inte gripas av förundran. 

Här är uppe på katedralens tak. Dogepalatset till vänster. I fonden syns två kolonner med Venedigs skyddshelgon, Till vänster evangelisten Markus i form av sitt attribut det bevingade lejonet - Venedigs symbol framför andra. Evangelisten Markus reliker stals av venetiska sjömän på 800-talet från Alexandria, mitt framför näsan på de muhammedanska härskarna. I över tusen år har helgonet välsignat staden och fått den att blomstra. 

Dogepalatset var för övrigt väldigt sevärt. Tyvärr har jag inga bilder därifrån. Det rådde fotoförbud därinne. I varje sal satt en italiensk dam och vaktade. Så fort någon visade tillstymmelse till att plocka upp en mobil för att fota ryckte hon in: - No foto! Jag ville inte dra på mig deras vrede. Hur som helst är Dogepalatset väldigt speciellt. Det är ett fantastiskt konstmuseum. Men palatset är också ett museum över den venetiska republikens politiska institutioner under tusen år. Jag hoppas kunna återvända till palatset i ett senare inlägg. 

Vägg i vägg med Dogepalatset ligger fängelset. Här fanns det inga vakter så här gick det bra att plåta. Standarden är enkel - men läget kan man inte klaga på! Casanova skall ha spenderat en del tid i dessa lokaler. 

Så blev det kväll. En jobbig dag. Skönt att ha klarat av det värsta turistandet. Så nu kan man ta semester.  

Äventyr i Venedig - La Serenissima!

Jag befinner mig för tillfället i Venedig. Kommer att stanna här i en vecka. Landade sent och hann bara gå en promenad på kvällen. Det var nog för att tjusas av staden. Meddelar några första intryck. 

Första intrycket när man kommer till staden är: det är inte sant! Man vill skratta: är det möjligt? Staden är som ingen annan. 

Lägg märke till restaurangingången! 

Karneval! Hörde många brassar i gränderna. Är det karnevalen som lockar? 

Till och Från kommer att utförligt rapportera från Venedig och även andra städer i grannskapet. Reportaget ingår i bloggens kartläggning av Europas kulturstäder. Så stay tuned..

PS. Tidigare har bloggen genomfört reportage från Florens och från Prag. Dessa reportage hittar ni här: 

http://www.fotosidan.se/blogs/hortlund/index.htm?tag=florens 

och här: 

http://www.fotosidan.se/blogs/hortlund/index.htm?tag=Prag 

DS. 

Sommarhälsning från Piteå - fabriken

Piteå är verkligen böndernas och arbetarnas stad. I byarna bor bönderna där man odlar sina fält och sköter sina djur. Längs älven ligger sågverken och fabrikerna och i anslutning till dem ligger arbetarnas gamla villastäder. Tomter och hus är väl tilltagna; arbetarna har levat gott och det är fabrikerna som har gett välståndet. 

Den främsta fabriken av dem alla ligger mitt i staden. Idag verkar det konstigt att lägga en fabrik så där, men förr i tiden tänkte man annorlunda. Fabriken hette tidigare Assi, blev sedan känd som Kappa och heter numera Smurfit. Vilket trevligt namn! Fabriken drivs idag av irländare. (Kunde de även investera i en Guinessfabrik vore lyckan total!).  

Jag gillar denna fabrik. Likt Eiffeltornet är hon ett landmärke som syns milsvida kring, från luften och till och med från rymden! Andra må ha sina monument men jag föredrar fabriken framför andra städers döda metall: 

Visst är hon vacker! Ett Centre Pompidou - men som lever och andas! Till skillnad från parisarnas döda utanpåverk är hon den äkta varan - ett närande kulturmonument, som alstrar välstånd och där ångan sjunger i plåten. 

Ett bolmande inferno! 

Fabriken gör sig utmärkt som blickfång. Vilken annan stad har egentligen en fabrik mitt i staden? Finns det någon som den? 

Det var allt från Piteå för den här gången. Glada sommarhälsningar önskar bloggen Till och Från. 

Sommarhälsning från Piteå - på landet

Är man i Piteå bör man se till att ge sig ut på landet. Kring älv och strand ligger många fina gamla byar där man odlat sedan medeltiden och som fortfarande erbjuder en levande landsbygd. Bondgårdar samsas med villor på ett sätt som ändå känns organiskt och i symbios med staden. 

I byarna ligger de gamla gårdarna som med mäktiga portar vittnar om böndernas fria självbestånd i svunnen tid. 

Trakten är frodig. Piteå ligger i en lite egen klimatzon som är mer tempererad än vad breddgraden visar. I trädgårdarna kan man få se vinblad såväl som orkidé. Det riktiga Norrland börjar egentligen i Luleå. 

Det fina med landet är att man kan komma nära djuren och studera deras leverne. Här är en tupp som är ute och rastar sina hönor. 

Fåren är djur som typiskt lever i skockar. De är snälla, men de har dålig hyfs. 

Jag kan helt klart rekommendera landet. Ett perfekt sätt att ladda batterierna inför hösten. 

Sommarhälsning från Piteå

Ett litet sommarreportage från Piteå. 

Där älven möter havet ligger denna trevliga stad.  På älven flottades timret ned till staden för skeppning. Än i dag ligger sågverken här och pappersfabrikerna bolmar som förr ut sin välståndsalstrande doft. 

Piteå har fostrat många stora söner genom åren: Bothniensis, ordförande för Uppsala möte år 1593  då Sverige slutgiltigt antog den evangelisk-lutherska läran; Solander, Linnés lärjunge som seglade runt jorden med James Cook; Boström, uppsalafilosofen vars excentriska lära vann många anhängare på artonhundratalet; Nils Edén, statsminister under första världskriget; Johan Nordström, den svenska idé- och lärdomshistoriens fader. Numera är staden mest känd för sina hockeyspelare och ståuppkomiker. 

Piteå är verkligen sommarstaden. Solen och stränderna drar till sig sommargäster från när och fjärran. I långa karavaner kommer de från Bodö och Narvik, där regn och ishav och skyhöga priser gör Piteå till rena rama rivieran. Norrmännen kommer i två varianter: dels i jättelika husbilar, dels i SUV:ar plus jättelika husvagnar. 

En viktig del av Piteås dragningskraft är onekligen pitebornas avspända förhållande till nakenhet. Vanliga konventioner och koder gäller inte riktigt på samma sätt här som annorstädes. I Piteå går man glad och naken mitt på dagen. Här kan man bara vara människa. 

Piteå är emellertid kontrasternas stad. I Piteå är frikyrkligheten stark. På sommaren fylls bygderna av tältmöten där andliga sånger varvas med eldiga tal. Här reses tältet inför den stora väckelsen. 

Skall man anmärka på något i Piteå är det väl nöjeslivet som tyvärr är något haltande. I Piteå är det Max som gäller.  Utom detta etablissement är nattlivet skralt.