Från Hortlax

Jag har just varit i Hortlax. Den frejdade byn utanför Piteå. 

Jag var där för att hälsa på min far. Han bor på ett gammalt hemman. 

Min far. 

Se! Där är mjölkkärret. Som jag lekte med som barn. 

Jag går upp på morgonen. Det är dagg i gräset. Luften är frisk. Skogen och fältet sjuder av liv. Det är nåt man slås av när man kommer upp. Norrbotten på sommaren - det är som en djungel. Grönskan. Fåglarna. Jag har inte telet med mig. Men jag hör dem. Tar hjälp av Merlin Id. Storspov, bofink, björktrast, talgoxe, tornseglare. Sånglärka! Javisst, jag hör dess drill. Och storspoven. Den är verkligen igång, den ropar och lockar. 

Jag röjer i den fädernesärvda skogen. Det är jag och storspoven.  Jag tänker på min farfar. Att vara ensam ute i skogen var det bästa han visste. Tidigt på morgonen.  Jag förstår honom. Han och storspoven. En känsla av frihet. De självägande bönderna. Sveriges ryggrad genom historien. Jag är tacksam för fäderna, för mödrarna. Här har de slitit. I mörker och kyla. Från släkte till släkte. Utan dem, utan deras slit fanns jag ej till.

Men nu är det sommar. Den klara luften, fåglarna, myggen. På sommaren är Norden ett förtrollat paradis. Södern är nån enskild cypress i ett kargt och uttorkat landskap. Men häruppe sjuder det av liv. Fåglarna, vårens glada gäster. Gästerna? Nej, det är här de vill häcka. Det är här de vill bygga bo och föda upp ungar. I ljuset bland insekterna. Från vinterkvarteren i söder gör de varje år den långa flykten. Färden full av faror. Och när de kommit fram, när de funnit stad brister de ut i sång: Jag är här! Kom och ta mig!

Var är hemma? Hemma är där man häckar. Jag och fåglarna är lika. Det är hit man kommer när man kommer hem. 

På Operan: Gustavia

Jag var på Operan  förra måndagen och såg balletten Gustavia. 

Den handlar om Gustav Badin, en man med mörk komplexion vid Gustav den tredjes hov. En exotisk historia från verkliga livet som man gjort balett av. 

Till musik hade man tagit hjälp av gamla mästare. Särkilt Beethoven. Huvudnumret blev för mig dansen till Beethovens sjunde symfonis andra sats. Denna magiska musik, som gjord för dans. Och dansen var skön. Så allt som allt var det en bra föreställning! 

Det fina med att gå på Operan är att det råder fri plåtning vid applåderna. Operan är alltså ett bra ställe att ta med sig kameran på. 

Se! Där är ensemblen. 

Precis som att man på operor vill se divan vill man på baletter se ballerinan. 

* 

* 

Fråga: Finns det nån som niger mer elegant än en ballerina? 

Svaret är nej. 

/slut. 

Marieärlan

Bloggens läsare vet att jag har ett svagt öga för sädesärlan. 

En anledning tror jag är att den är så tillgänglig. 

Ta en vanlig fågel. En steglits säg. Man får syn på den. Stannar upp. För att få bättre vinkel vill man komma ner på marken. Men fågeln övervakar ens minsta rörelse. Innan man landat har fågeln stuckit. 

Ej så med sädesärlan. Man ligger utsträckt i gräset med stora kanonen. Fågeln bryr sig inte. Du har ditt jobb att sköta och jag har mitt, tänker den, fortsätter lugnt att jaga flugor. 

På våren bryter den upp från sitt vinterkvarter vid Nilvågens strand för att häcka hos oss. 

Det finns en legend från Azorerna. Det berättas att när Josef och Maria flydde genom öknen till Egypten så hjälpte fågeln till att sopa igen spåren. Maria välsignade då fågeln. Och det är därför som den alltid är glad och ingen vill skada den. 

Det kan förklara varför fågeln är så orädd och frimodig. Den har ju avtal. 

En tanke slår mig. Fågeln heter Marieärla på isländska. Är inte det ett sammanträffande? Med legenden från Azorerna. Vad har atlantöarna gemensamt? Har det funnits ett hittills okänt kulturutbyte mellan dem? Kan mänskor ha färdats längs atlantryggen med båtar på medeltiden? Vikingarna var ju inte helt oävna i segelkonst. Funderar på att göra en Thor Heyerdahl. Bygga en gammal båt, göra färden och så bevisa tesen. 

En annan sak. Sädesärlorna här på Maria kyrkogård. Har man inte rätt att kalla dem för Marieärla? Vill gärna göra det. Med tanke på legenden, med tanke på Island. Känns bra. 

/slut 

Kvällsrunda på kyrkogården - med rödstjärt

Tog en kvällsrunda på Maria kyrkogård. 

Sädesärlan var ute. 

Och där? Ännu en ärla. 

Koltrasten stod för sången. 

En sak är säker: den fågeln kan sjunga. 

Jag är på väg hem. Då ser jag den. Den står på exakt rätt ställe. 

En rödstjärt. En phoenicurus phoenicurus på min ära. 

Vi står och tittar på varann en stund. 

Sen säger fågeln..

..tack och hej! 

/slut

Sverige och maratontabellen

Idag är det dags! The greatest show on earth drar igång. Med match mellan Mexiko och Sydafrika. Och man har ännu inte riktigt förstått hur det gick till. Att Sverige är med! Det måste räknas till de större miraklerna på senare tid. 

Kurre Hamrin 

Att vi tagit oss till fotbolls-VM ger inte bara glädje nu under sommaren. Det för med sig en bonus: vi har nu chans att hålla ställningarna i maratontabellen. Maratontabellen visar hur länder har gjort ifrån sig genom åren alltsedan VM startade. Och Sverige ligger oförskämt bra till. 

När man ser på VM genom historien ligger Sverige på en elfte plats. Vi har länder som Portugal, Mexico, Jugoslavien och många andra länder bakom oss. Nyss gick Belgien om oss men de brukar ha legat bakom de med. ( I många år har jag gått och gruvat för att Belgien skulle ta sig. Efter förra VM skedde det oundvikliga). Man tänker att Sverige borde ligga ungefär som Österrike i tabellen. Men vi har fajtats över vår viktklass. Maratontabellen är därför en källa till stolthet. Men också till ångest. Varje gång när Sverige inte kvalificerar sig kommer den. Hur går det nu med maratontabellen? Kommer Portugal att gå om? Hur är det med kroaterna? 

Rio-Kurre 

Om Sverige nu gör ifrån sig och tar poäng i gruppspelet och kvalificerar sig till slutspel borde vi kunna skrapa ihop poäng och hålla vår elfteplats. Då kan vi glädjas åt vår elfteplats i fyra år till. Ända till nästa kval. Då sätter ångesten in igen. 

PS. Ser att Mexiko bara ligger fyra poäng efter i tabellen. De har hemmaplan! Blir svettigt. Heja Sydafrika i kväll! 

PS2. Bilderna har viss koppling till maratontabellen men den känns långsökt.