Fotomaran 2018

Fotomaran igår. Nytt för i år var att man hade möjligheten till en halvmara. Var med för tre år sen på stora maran, känner att jag har ingenting att bevisa. En halvmara kändes mera lagom. Se här min tolv bilder. 

1. STARTNUMMER. 

Viktigt med ett bra startnummer. Ju lägre nummer ju högre status. Ett lågt nummer kan också underlätta plåtningen på temat STARTNUMMER, som alltid finns med. (Tänk om man exempelvis ska plåta numret 328 eller 297. Kan vara knivigt att hitta). Nummer tjugonio är ett bra nummer. Det är det typiska priset på fulölen. Så här är det inget snack. Stark inledning! 

2. KONST. 

Kameran har ett toy-läge, där bilderna blir som teckningar. Läget blir perfekt till temat. Effekten fungerar bäst på fasader. De kan ofta ge en akvarellkänsla a la Carl Larsson. Går runt och plåtar under nån timme. Till slut väljer jag den här. Missade skärpan, men ger det inte bilden ett måleriskt intryck? 

3. IKON. 

Befinner mig i mina kvarter. Kvistar upp och plåtar en ikon som jag har hemma. Tänker att den fungerar som backup om jag inte skulle hitta något bättre. Går ut på stan igen och försöker hitta någon kändis att plåta. Helst Håkan Hellström eller Bruce Springsteen. Men fångar inget, så det blir backupen. Visst, inte så roligt kanske. Men alla kan ju inte plåta postern på Magnus Uggla som pryder stadens alla hörn. 

4. SKRATT. 

Skruvar nu på teleobjektivet. Tänker att det här blir lätt. Massor med folk på stan, bara att zooma in någon som skrattar. Det visar sig dock svårare än jag tänkt mig. Många som går omkring och ler. Men ett leende duger inte. Det måste vara någon som brister ut i ett spontant jätteskratt. Går till Sergels Torg och valstugorna där. Tänker att där brukar man kunna få sig ett gott skratt. Moderaterna är där och håller låda, har roligt tillsammans. Är glad att jag till slut lyckas få en bild på någon som skrattar.  

5. PORTRÄTT. 

Första stationen är på Scandinavian Photo på Vasagatan. Nästa station: Hornsbergs strand. Jag bestämmer mig för att gå längs Kungsholmen upp mot den nya stationen. Första tema: porträtt. Jag går förbi Stadshuset, tänker att där finns många som gifter sig. Där borde man få något. Men får inget riktigt bra. Går vidare. Lyckan ler då mot mig. På träbänkar längs Klara sjö sitter några rockare från Dalarna. Jag frågar om jag får plåta. Fyra rockare, det blir svårt att välja bild. Det här är fotomaran! 

6. SURT. 

Ett svårt tema. Och min plan att gå längs Kungsholmen visar sig vara mindre lyckosam. Inte mycket liv. Fotomaran handlar om en sak: mänskor, mänskor, mänskor. Därför är det bara en sak som gäller: city, city, city. Valaffischerna förskönar St Eriksbron. Politikerna stirrar mot en med sina leenden och sina budskap. Ordet surt känns inte långt borta. Jag tar en bild på Björklund. Mer EU. Har den som backup. Går vidare, försöker hitta något. Men hittar inget. Till slut går jag in på ICA, börjar plåta citroner. Blir inte bra. Plåtar apelsiner. Blir bra bildmässigt. Men apelsiner är väl söta, inte sura? Men se där: limefrukter! Det här är surt! Men nej. Man kan inte komma med limefrukter. Så andefattigt, jag kommer bli utskrattad. Går tillbaka till min valaffisch. Mer EU. Sunkigt, surt. Inte surt som i citron, utan surt som i en surfis. Vid närmare eftertanke är det här ganska bra. Fint fångat! 

7. UTVECKLING. 

Befinner mig längst bort på Rörstrandsgatan. Där finns en bro som går över Klarastrandsleden, korsar motorvägen och svänger in mot Solna. Med några märkliga träbänkar. Och mystiska prickar. Plåtar lite grann, går sen bort mot Nya Karolinska. Det är min plan. Finns något bättre exempel på den moderna stadsutvecklingen än Nya Karolinska? "Hagastaden - gränslös stadsutveckling!" står det på banderollerna. Där finns allt: fasader, lyftkranar, armador av gröna avfallskärl, motorleder som korsar, tunnlar i rött som kontrasterar mot fasaden. Jag går runt länge och försöker hitta den rätt vinkeln. Men det vill sig inte riktigt. Går till slut tillbaka till bron över Klarastrandsleden. Onekligen fascinerande. Det är något slags träbänkar där det är tänkt att man ska sitta och ha picnic, hålla fest. Det är såna där träbänkar som finns i Hammarby Sjöstad, som man kan sitta på och dricka vin om kvällen medan man ser ut över vattnet. Och dessa fysiska prickar? De är trevliga, tar bort känslan av asfalt. Det är den nya stadsutvecklingen, det är YIMBY. Den gamla stadsplaneringen byggde på att stadsdelar skulle åtskiljas var och en efter sin funktion. Villorna för sig, arbetsplatser för sig, höghusen för sig. Men det blev inte som planerat. Lyckoriket infann sig inte. Tristess och alienation blev resultatet. Så den nya stadsplaneringen vill ändra på gårdagens misstag. Bygg broar mellan stadsdelar! Gör dem till mötesplatser! Här är det tänkt att solnaboarna ska möta vasastans mänskor. De ska träffas och umgås, dricka vin och picnica medan man tillsammans skådar solnedgången och flödet av bilar som rullar sakta längs Klarastrandsleden. Eller varför inte stanna till och språka när man stretchar i mitten på joggingrundan? Men det blev inte som man tänkt. Kartan stämmer fortfarande inte med verkligheten. Ändå: det går inte att förneka att detta är det senaste inom stadsutveckling. Och att tanken i grunden är rätt. En temavinnare? 

8. DEJT. 

Rör mig längs Rörstrandsgatan. Det är sommargata med uteserveringar, kontinentalt på modernt svenskt vis. Här borde man få något. Några turturduvor som sitter och tittar varandra i ögonen medan de läppjar på vinet i sommarnatten? Lyckas få några bilder. Men ingen riktigt bra. Den här bilden blev den som jag valde. Tyvärr förstör ju killens glas en hel del. Egentligen en katastrof. Upptäcker det efter att jag lämnat in. På de ratade bilderna finns en snygg symmetri mellan de två likadana vinglasen. Valde ändå den här bilden då det fanns ett samspel hos paret som saknades i de andra bilderna. Ingen temavinnare. 

9. ARKITEKTUR. 

Andra stationen vid Hornsbergs strand. Två tredjedelar avklarade. Nu är det hemväg, nu är det målrakan! Första temat: ARKITEKTUR. På väg mot tunnelbanan tar jag den här bilden. Orkar inte hålla på och ödsla tid på det här temat. Temat är trivialt. Bättre att spara tid och lägga den på temat som väntar: Cash is king. Gillar grafiken, men bilden är lite mörk. Borde ha kört med mer kontrast. Det här är något som man måste tänka på i fotomaran. Ingen efterbehandling, det gäller att jobba med bilden redan i kameran. Jag tillhör ju den lätta sorten som plåtar för att sedan redigera i efterhand. Digitala kamerans lyx. Oldtimers som började plåta på den analoga tiden har en fördel i fotomaror. De har det i blodet att vara noggranna vid tagningen, varje klick är dyrbart och det måste sitta redan från början. 

10. CASH IS KING. 

Beger mig till Söder. Dels finns ju Midnattsloppet (dock inget tema på det temat i år). Dels vill jag vara nära hemmet då jag vill kunna välja ut bilderna på datorn innan jag lämnar in. CASH IS KING är svårt. Lika svårt som SURT. Idéer, idéer, vad ska man hitta på? Hänga runt krogarna, ta en bild när någon betalar? Dra till Bröderna Olssons? Då får jag en idé. Jag frågar folk på krogen om de vill vara med på en bild. Temat är CASH IS KING. Alla jublar, höjer glasen, en bild med feststämning, hela krogen är med på noterna. Så jag går runt på restauranger och uteserveringar. Men ingen vill vara med på bild! Helt otroligt, det här är fotomaran, midnattsloppet. Det är Kulturnatten, det är fest. Är jag den ende som inte får ligga? Självförtroendet får sig en knäck. Jag tar i stället den här bilden. Medaljer för deltagare i Midnattsloppet. Hatar egentligen den här typen av bilder. Tomma kalorier. Men vad ska man göra? 

11. SNEAK PEAK. 

På en tvärgata till Hornsgatan står någon slags sambandspiké. Där inne sitter två poliser och myser. Helt rätt motiv! Jag plåtar. det är mörkt, besvärligt ljus. Är nervös, självförtroendet i botten efter fiaskot med CASH IS KING. Poliserna blänger på mig, känner att jag inte kan stå där längre. Det är synd, det hade kunnat bli en bra bild om man bara hade haft mer is i magen och förmågan att blixtsnabbt gripa stunden. Vad hade en fotojournalist kunnat göra med det här motivet på det här temat? 

12. REBELL. 

Sista temat. Den eviga rebellen i typisk rebellhatt. Det gröna färgsticket som antyder en hulkliknande vrede inför samhällets orättvisor.

På mållinjen! Hem och välja bilder. Sedan iväg i natten till inlämningsstationen. Bilderna valda, jag är ute i god tid. En känsla av lätthet, triumf, strosar genom stockholmsnatten. Där på Skeppsbron spelar ett sambaband från Rio. Och se där, haha, ett hål i skynket. Det var det som var tänkt att bli Sneak Peak. Scandic på Brunkebergs torg. Kö vid incheckningen, glada kollegor. Några har halva maran kvar, de ska fortsätta in i natten. Jag avundas dem inte. Lämnar in bilderna och hämtar diplomet. Träningsvärk i leder, men det är en skön känsla. Jag är värd en öl. Tack för i år! 

On est champion!

Befinner mig i Bordeaux. I går gick som bekant en viss final i fotboll, som fransmännen vann. Bordelaisarna gick man ur huse för att heja på de sina. Det var en bra dag att vara ute med en kamera. 

Lugnet före stormen. Somliga laddar upp framför Le Miroir, vattenspegeln som blivit Bordeauxs signum. (Hur skriver man Bordeaux i genitiv? Känns krångligt). 

Supportrarna samlas vid Le Brixtol. Pubar med skärmar är i dag det enda som gäller. 

Matchen börjar. Då: ett skyfall väller in över staden! Det har inte regnat på några veckor. Just då, vid exakt fel klockslag, vräker regnet ned. Det går inte se på matchen. Man tvingas söka skydd mot regnet. Halva första halvleken går förlorad. 

Då: Frankrike tar ledningen! Publiken trotsar regnet. 

Sedan blir det klang och jubel. Griezmann sätter straffen! 2-1! 

Mbappe gör mål! 4-1! 

C'est fini! On est Champion! 

Allons enfants! 

Nu börjar det. glada fransmän går man ur huse, marscherar till det glada segerropet: On est champion! 

Fordon som passerar muddras av den segerrusiga massan. 

Plötsligt: Bordeauxs ultras dyker upp! 

ON EST CHAMPION!

Les miserables. Gripande scener när samhällets olycksbarn tar sig upp på barrikaderna för att slåss mot samhällets orättvisor. 

Nej, det är inte barrikaderna. Upp på fontänerna! Bröd och skådespel. Det slår mig: fotbollen ingår i överhetens plan. Fotbollen är folkets opium. Kommer denna generation att ta upp kampen, kommer den att slåss mot orättvisorna, nu när Frankrike har fått en andra stjärna på fotbollströjan? Kommer man att slåss för höjda studiebidrag? Ivar-Lo hade rätt: jag tvivlar på idrotten. 

New York: gatuliv

Se här några bilder från New Yorks livliga gator: 

//Slut

New York Cityscapes

När man är i New York kan man inte undgå att plåta city scapes. 

Nya World Trade Center. 

Manhattan-bron. 

Grace - nåd som sträcker mot himlen. 

//Slut

Street Smoke

Det är mycket rök på New Yorks gator. Jag vet inte varför. Om morgnarna så stiger den upp ur marken. Sipprar ut ur springor. Här dock någon annan sorts rök. Verkar mänskoskapad. Hur är det med miljötänket? Dock bra för gatufotografer.