Sädesärlan - del 3

Sädesärlan fortsätter sitt värv. 

Man tröttnar aldrig på att iaktta den. 

(...)

Fågeln får den där bestämda blicken. Nu vet jag vad den betyder. 

(...)

(...) 

(…)

...den här gången gör den inget misstag. Fågeln står där i triumf. Med patenterad vickning på stjärt. 

Sädesärlan - vad ska man säga om den? Det är en underbar fågel. Jag är frälst. 

PS. Jag är på väg upp i lägenheten. Är nöjd med tillvaron. Vet att det finns bra grejer på kortet. Tänker mig en dusch, laga mat, sedan pyssla med bilderna. Njuta helgen. Men när jag öppnar dörren, vad ligger i tamburen? Vår fågelvärld! Senaste numret. Som ytterligare dessert. Det är bara inse. Det är påsk. Det är långhelg. Man är ledig. Stan är full av fågel. Livet är gott. 

Sädesärlan - del 2

Det är verkligen en sädesärla! 

Den skuttar runt över gräset. Letar flygfä att fånga. Jag blir genast förtjust. 

En skön liten krabat. 

Då och då stannar den upp och vickar på stjärten. 

Nu fäster den blicken. 

Den har helt klart fått korn på nåt. Den ökar takten men släpper inte blicken. 

Nu går det undan..

..förbereder attack..

(…)

..där är djuret! 

(…)

Fågeln saktar in, stannar upp. Attacken avbryts. Djuret kommer undan! 

Det blev en ärlig fight. Man tror att fågeln alltid ska vinna. Men den här gången lyckades djuret ta hem segern. Fågeln står kvar, lite snopen. 

Men så får den syn på nåt igen..

.                                                                                                                                               fortsättning följer

Sädesärlan - del 1

Igår var det skärtorsdag. Ledig dag. Tänkte att jag skulle plåta lite fågel. Men ville hålla mig i kvarteret. Gick därför ner på Maria kyrkogård. Finns en del liv där. Kanske man kunde få nåt. 

En koltrast satt i gräset. Jag tänker att koltrast är inte illa. Den spanade uppåt. Något brummande ljud i luften ovanför.  

Bara en ambulans. Inte mycket att plåta. 

Då ser jag en ekorre lite längre bort. Den klänger i ett träd. Den kliver ner. Jag slänger mig på marken. Kurren korsar gången! 

Kurren klättrar upp i ett träd. Jag följer efter. Var tog den vägen? Hittar den inte. Men där! En fågel. En stare? Inte fy skam. 

Jag blir avbruten av öronbedövande skrän. Några måsar har ställt sig bara någon meter ifrån mig. Andra måsar sluter upp. Jag inser att det är en maktdemonstration. En härskarteknik. De vill få bort mig därifrån. 

Där går måsarna och blänger. Det är så nedrigt. Jag har samma rätt som andra att vara där. 

Får börja om. Hur är det med staren? Den är kvar! Kan fortfarande bli nåt. 

Men måsarna ger sig inte. De fortsätter att provocera. De vill störa mig, få mig att tappa skärpan. Och de lyckas. Står där förvirrad. Vad ska jag satsa på? Kurren? Staren? Kanske ändå bäst att gå därifrån? 

Då ser jag nåt. Uppe i ett träd. Där, till höger. En stjärt sticker ut. Var det inte…en sädesärla? Har förstått att bloggarkollegorna uppskattar fågeln. Den anses som ett vårtecken. Att vara tidig med att plåta fågeln ger status. Känner att jag absolut vill ha en bild på denna. 

Jag kliver runt trädet. Var tog den vägen? Där! En fågel. Men är det en sädesärla? Nej, jizzen känns inte rätt. 

Farhågorna besannas. En talgoxe. 

Känner inte för talgoxen idag. Men där! På marken en stare. Den gräver i marken. Är den ute efter mask? På kyrkogården finns bra med mask. Sovgästerna under jorden hjälper till med det. 

Det blir dock ingen mask. Staren skjuter en tomhylsa. Den får kamma noll. 

                              (Anm. Staren är en björktrast.)

Får pröva nåt annat. Där! En koltrast korsar sitt spår. Koltrast är trots allt inte så dumt. Jag började med koltrast. Kanske får jag sluta med den. Följer efter. 

Det jag sedan skådar får mig att släppa allt..

.                                                                                                                                                  fortsättning följer  

Lite stadsfågel

Hade en fri dag i måndags. Tog därför kameran och gick ut på stan. Ville plåta lite fågel. 

Gick till Strömbron. Det är mina gamla marker. Har plåtat en del skrattmås här. Och visst är det fina marker. Men en sak slog mig. Där fanns väldigt mycket guano. Spillning på ren svenska. Visst, det har varit mycket fågel här under vintermatningen. Men det ger ett lite otrevligt intryck. Turisterna ska gå här till sommaren. Kan staden göra nåt?

En och annan mås blev det. 

Även nån trut hamnade på kortet. 

I Kungsan stod Kalle dussin och pekade mot öst. Det passar in i den rådande krigsstämningen. Fåglarna sket i det. 

Se här. En gråsparv står och moonar åt mänskorna! Det blev dagens clou. 

/slut

På Skinnarviksberget: morgonstudier i city birding

Jag håller på och förkovrar mig i ämnet city birding. Gick därför upp tidigt i går morse. Stockholms ornitologiska förening bjöd in till skådan av vårsträck uppe på Skinnarviksberget. Klockan sex samlades vi. Ett tjugotal skådare. 

I fjärran brann Solna skog. Bortom stadens märken och kranar syntes fåglar sträcka ut i vårvinden. Här en flock skarvar. 

Skarvarna är numer en vanlig syn. Man får känslan att de håller på att ta över. De är skickliga fiskare, de är tuffa, de håller ihop. De har det som krävs i kampen för överlevnaden. 

Men sträcken låg fjärran och skådas bäst med kikare. Uppe på berget fanns dock fåglar på närmare håll.

Här en koltrast. Med sin helsvarta kropp och gula ögon är den alltid värd att plåta. En fågel som lämpar sig för city birding. Men vad är egentligen city birding? Vanlig birding handlar ofta om att lyckas fånga ovanliga, skygga fåglar i främmande miljöer. City birding å andra sidan handlar om att plåta vanliga, lättillgängliga fåglar. En fördel är att det går att komma nära. Det ställer å andra sidan krav på att bilden måste äga något mer än bara fågeln. Som tur är har staden miljöer som kan bli spännande bakgrund och som kan kontrastera mot fågelns vilda natur. City birding kan gärna ha ett inslag av gatufoto. Man kan skildra fågeln som stadsvarelse och de mekanismer som gör ett gatufoto intressant gör också det i city birding. Men det kanske är en högre form. En enklare form är att gå på i ullstrumporna och agera som man gör i vanlig birding - men bilden måste då ändå gärna äga något mer för att kompensera för fågelns vanlighet. 

Bilden ovan. Tagen med 300 mm, slutartid 1/500s, bländare 8.0, ISO 6400. Bilden tagen då fågeln är på väg att lyfta. Man tar inte gärna rakt av en bild på en koltrast. En sån här bild mår därför bra av lite rörelseoskärpa . Slutartiden 1/500s ger oskärpa kring benen. Man vill dock få ögat skarpt. Har kanske inte lyckats helt. Bilden saknar också bakgrund.  

På berget finns det skator. Och jag inser att skatorna är som gjorda för city birding. Det är en vacker fågel. I sin svarta och vita dräkt, det är nånting rent och klassiskt över det. Bilden tagen med 600 mm, 1/500s, Bländare 8.0, ISO 2000. Med brännvidden blir Lundagatans fasader till magiskt kräm. Fågeln dock väldigt svart kring huvudet. Vill i efterhand lätta upp, drar i spakarna men det blir inte bra.  

Jag väntar på att den ska lyfta. Och se! Bilden tagen med 600 mm, slutare 1/1000s, bländare 6.3, ISO 2800. Slutartiden är kort men den lyckas inte frysa fågeln. Å andra sidan bidrar den med rörelse kring vingarna. Men det känns ändå som att man här vill frysa fågeln helt. Vingarna är så förbannat vackra. Alltså helst 1/2000s här. ISO kryper upp, men det får man ta. 

Känns som att det är det här jag främst kommer att jobba vidare med. Att frysa en skata med utbredda vingar mot bakgrund av krämig fasad. 1/2000s, be there.