Turandot på Operan

Jag var på Operan i fredags och såg Turandot. 

På väg till operan. Jag kommer till Norrström. Jag lägger märke till en sak. Guanon, den finns kvar, men det är ändå som att stenarna är tvättade. De måste ha tvättats till kungens åttioårsdag. Men ändå är guanon kvar, säkert medvetet. En form av marmorering, som en hyllning till fåglarna. 

Möter också rikshägern. 

Vid Gustav Adolfs torg utanför operan. Man har planterat några exotiska barrträd där. Såna där man finner vid Medelhavet. Gillas! 

Första raden? Tagen! 

Jag kommer tidigt, strax efter sex. (Har varit på Rajala och köpt en batterilucka. De stänger klockan sex). Föreställningen börjar klockan sju så jag har gott om tid. Och det är skönt att vara tidig. Man har stället för sig själv, kan lämna in i garderoben, strosa omkring i lugn och ro innan buset kommer. Sätta sig och ta en Cola Zero och knapra på oliver och vänta in stunden. 

Det drar ihop sig. Orkestern samlas, Publiken intar sina platser. 

Föreställningen börjar. Turandot är en opera av Puccini. Handlingen utspelar sig i kejserliga Kina. En prinsessa uppvaktas av friare. Hon ger dem gåtor att lösa - men om friaren inte löser gåtorna så halshugger hon honom. Ända tills prinsen Calaf dyker upp och knäcker koden. 

Puccini och Wagner är för mig de två stora. Före dem var operor mer som musikaler - de bestod av recitativ och arior. Men sen uppfann Wagner det helgjutna musikdramat. Wagner och Puccini blev mästarna. Men sen hände nåt. Från tjugotalet och framåt lade den seriösa tonkonsten musiken åt sidan för att istället ägna sig åt kakofoni. Så efter Puccinis död har det inte längre skapats många operor behagliga för örat. 

Bland Puccinis operor tycker jag Tosca och Boheme är helgjutna. De är bra rätt igenom. Turandot och Madame Butterfly är inte lika helgjutna - men de äger stunder som gör det värt biljetten. Och Operans Turandot levererar. Finalerna i akterna två och tre, då kören och sångarna och orkestern ger allt de har. Då går det rysningar längs ryggraden, tårar dyker upp i ögonen. Då får man uppleva Puccini-kicken. Däremot Nessun dorma i början av akt tre tycker jag inte riktigt nådde upp till förväntan. Tenoren hade inte tillräckligt löd i voicen. 

Hur var det med jönseriet? Jovisst fanns det där. Jönseriet är numera obligatoriskt. Men nivån kändes ändå hanterbar. Jag har aldrig förstått poängen. Operan handlar om gamla Kina: det finns kejsare, prinsessor. Varför inte förlägga handlingen till - gamla Kina? Man har sett bilderna på Birgit Nilsson i hennes Turandot-outfit. Nej, det vore för enkelt. Iscensättaren måste visa sin kreativitet. Borgerligt västerländskt! Genialt! Som vanligt är man tvungen att gilla läget - men det gick ändå att njuta operan. Man är tacksam att man slapp ett inlägg i klimatdebatten. 

Den stora finalen. Turandot finner att prinsen Calafs namn är Kärlek. Sångarna och kören och orkestern ger allt de har. Kårar, tårar. Ridå. Sedan: Applåderna. Det är fri plåtning under applåderna! Här är ensemblen. 

Men det man vill se är applåderna för divan. 

Divor är sköra varelser. Föreställningen står och faller med dem. Alla dessa timmar med rösten. Håller den? Tänk om den spricker? Det är ett utsatt arbete - men när applåderna strömmar finns nog inget bättre. 

Vincer0! Vinceremo! Insieme! 

Min guru Jay Maisel säger: light, color and gesture. Och störst av dem är gesture. 

Jag vandrar hem i kvällen. Tar vägen längs Gamla stans kajer. När jag kommer till Slussen ser jag nåt som gör mig glad. The boardwalk. Stockholm har en boardwalk! Det kommer bli bra. Till sommaren, när det är varmt och alla mänskor vandrar här. Tar en kvällspromenad, som vid Medelhavet. La passegiatta. 

Margareta Cortés 2026-05-17 20:56

Turandot är mäktig, såg den i Verona för en del år sedan.
https://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/turandot-och-tosca-i-verona.htm
Fint att du träffade på rikshägern också, trevliga bilder. Tror jag såg alla för Fotosidan är lite lurig nu, bilder verkar komma och gå.

Besvara

Svar från Iwa 2026-05-17 21:47

Hej Margareta, tack. Såg ditt reportage från Verona och det måste ha varit en mäktig upplevelse. Inte bara operorna men miljön och arenan.
/per

Svara

Måns H 2026-05-18 01:28

Fint reportage! Applåder: Jag minns faktiskt Birgit Nilsson, i Aida. Det vart applåder i minst tjugo minuter, sen tröttnade pappa och mamma och vi gick vi hem medan applåderna fortsatte.

Besvara

Svar från Iwa 2026-05-18 07:21

Hej Måns, kul historia! Jag förstår publiken, när man står med Birgit vill man att det aldrig ska ta slut :)
/per

Svara

Turbo56 2026-05-20 01:24

Bilderna ett och fem är riktiga favoriter.
Turandot, hade biljetter med kunde tyvärr inte gå det var verkligen synd, jag har sett den några gånger med varierande kvalitet, men det har aldrig varit dåligt.
Under studieåren arbetade jag som scenarbetare så jag har även sprungit omkring på scenen i mörkret och upplevt föreställningarna på nära håll, det var kul.
Stämningen back stage efter en lyckad föreställning var ofta speciell, när spänningen släppte och alla var nöjda.
God natt.
Stefan

Besvara

Svar från Iwa 2026-05-20 07:44

Hej Stefan, tack! Det måste ha varit trevligt att jobba som scenarbetare på Operan, särskilt som student. Operan är en speciell miljö.
/per

Svara

Turbo56 2026-05-20 16:44

Verkligen trevligt och kul att uppleva föreställningarna så nära.

Svara