Fredag

Vi ligger kvar en liten stund, det är tyst och stilla som om världen dröjer kvar i drömmen ett ögonblick längre.
När vi kommer ut är luften kylig och klar klar, det är en morgon som nästan känns nytvättad.
Ljuset är varmt och mjukt, det bär ett löfte om att allt kan få vara lite lättare just idag, en dag utan tyngd, som om arbetsveckan släpper taget och lämnar plats för helgen som kommer.

Äntligen morgon

Det är äntligen morgon, och världen är öppen.
Ingen vet vad som väntar, det är just det som är magin.

Mitt i veckan

Det är onsdag, mitt i veckan, varken början eller slut, en dag som börjar utan övertygelse.
Allt är tyst och stilla som om tiden tvekar mellan att stanna upp eller att fortsätta.
Gryningen är grå som en bortglömd tanke och ljuset är varken riktigt mörker eller dag, utan en tvekan som dröjer sig kvar i luften.

Dagarna krymper

Gryningen tvekar, som om ljuset ännu inte bestämt sig för om det vill återvända.
Det är som om världen drömmer med halvöppna ögon och vi rör oss i den drömmen.

Nu är vi åter hemma och kaffekoppen ångar i stillhet, i fönsterglaset speglar sig nattens sista drömmar.

Allting känns stilla

Dimman ligger tät, den sveper över marken och gömmer världen i ett mjukt töcken, träden står som skuggor, suddiga och stilla.
Någonting darrar där bakom, en glöd som ännu inte bryter igenom, himlen skimrar svagt genom slöjor av fukt och tystnad, som om den redan vet vad som väntar men ännu vill bevara hemligheten.
Det finns något hoppfullt i denna stilla förvandling, varje dag är en ny början.