Länge sedan... det bara känns så

Gården kallas "Långmaren". Ingen hembygdsgård utan mer ett slags museum från hur det var då. Ivar Karlsson var den siste arrendatorn vid Långmaren. Han var den sista i hela Sverige som enbart hade oxar som dragdjur. Både i jordbruket och när han körde ut timmer från skogen. Gården var i drift fram till 1967 då jordbruket avvecklades. Ivar föddes 1902 så det betyder att han då 65 år pensionerade sig. Bodde kvar på gården med sin fru fram till 1983

Åker hit ibland för det finns något här som inte går att ta på. Lika fullt finns det. Skapar också så många tankar hur det var. Människorna som redde sig själva och levnadsvillkoren. Inte svårt att samhällsbygga ett land med en sådan befolkning. Min egen morfar var visserligen ingen lantbrukare men minns min moster som berättade att han inte hade en enda sjukdag registrerad hos Försäkringskassan. Ett helt yrkesliv utan att vara sjuk. Eller rättare sagt brydde sig inte om....  Tror inte heller Ivar på denna gård låg och softade på soffan om det fanns att göra på gården.

Är född 1950 och under några år i början av 50-talet har jag själv minnen från slaskhinken och utedasset utan värme och belysning. Min mamma hade inte alltid tid att stå och vänta i kylan utan gick in. Fick försöka själv men minns känslan och rädslan av att sitta där i absolut mörker med släckt ficklampa. För att spara på batteriet. Minns till och med hur ficklampan såg ut och hur det kändes när man slöt strömkretsen på batteriet med tungan. När man bytte...

Vasstak... Inte bara ska man lägga det man ska även "skörda" och frakta hem det. Vet inte men skulle kunna tänka mig att man tog hem vassen under vintern då man kunde gå på isen. Ivar på Långmaren skaffade aldrig traktor till jordbruket. Det var förresten inte förrän efter krigsslutet och under början av 50-talet som de började bli vanliga vid de mindre gårdarna.

Ingen elektricitet indragen. Det innebär att Ivar och hans fru levde utan el fram till 1983. Vedspis, kakelugnar men heller ingen TV. Bara det. Vi som i slutet av 50-talet satt och tittade på testbildcn 15-20 minuter innan klockan kom fram 5 minuter innan. Heller ingen mjölkmaskin på gården. De sex korna handmjölkades. Tufft jobb som troligen gjordes av kvinnan i hushållet. Läser på vid närliggande Nynäs slott att handmjölkningen var arbetsam och orsakade förslitningsskador. Varje mjölkerska vid Nynäs hade vardera 13 kor att handmjölka. Varje dag. Annat virke i folk då...

Elektricitet... har vi väl haft sedan tidigt 1700-tal? Känns det i alla fall som. Har väl "alltid" funnits två hål i väggen som man kan använda till både det ena och andra. El började installeras i städerna först under 1910. Likström. På landsbygden började det införas el vid gårdarna först under 1930-talet. Det är inte ens 100 år sedan

Brygghuset. Tvättstugan. Strategiskt placerad längs bäcken som rinner igenom hela gårdsområdet.

Undrar förresten hur länge en "modern" människa skulle orka med arbetet på en gård som den sköttes i början av 1920-talet? Inte bara det. Även klara sig utan alla andra lager i samhället som vi tar för givet idag. Ja, det känns bra att gå här. Öppna redskapsboden och titta på de gamla handgjorda verktygen. Det finns något här som fortfarande känns.

Vitsippe fotografering... typ

Finns väl inga vitsippor ännu? Nej, brukar för mig själv använda det som metafor bara. Varje år efter den första digitala systemkameran så har jag tagit många bilder av vitsippor. Fast jag redan har mer än tillräckligt många och tom tillräckligt bra bilder av dem. Fotoglädje bara. Du som tittar här inne på Fotosidan tror jag vet vad jag menar. Samma sak är det med Stendörren. Gillar att vara här och har tagit många bilder nu. Behöver inte fler på samma vatten och klippor. Men allt handlar inte om det

Gå här i sakta mak i mars sol som värmer. Mössan läggs ned i kameraväskan. Ett liggande träd i 90 grader mot solen får bli en temporär soffa. Kisar på ett svanpar som först flyttar på sig en bit men sedan paddlar tillbaka till samma plats. Verkar inte farlig han i blå jackan. Det är knölsvanar och är ganska säker på att det är hanen som kollar och värderar och sedan simmar ifrån en bit. Honan kollar inte så noga utan följer bara med. Det är onekligen "han" som har kollen

En av ingångarna till naturreservatet. Ligger efter kusten längs Utflyktsvägen mellan Trosa och Nyköping. Det är för mig som en slags terapi att vara här eller att generellt få vara i naturen. Finrummet... och på vissa ställen har det tom känts som om man är i en kyrka.

Men det är snart dags.... Inte bara vitsippe bilder utan även på de vackra blåsipporna. Som tom är tidigare. De bara avvaktar just nu. Där jag bor numer är de tom vanligare än vitsippan. I Värmland där jag bodde tidigare kan blåsippor på vissa ställen tom vara på gränsen till ovanliga. Snart står man där på knä igen och försöker fånga ett flera hundra kvadratmeter stort område helt täckt av vitsippor eller blåsippor. Med samma känsla i bröstet som alltid

Skagen - Danmark

Har nyligen besökt Skagen, Norra Jylland i Danmark. Har varit här förut men ville besöka en gång till innan turistsäsongen börjar. Läser att det kommer 1 miljon turister hit varje år. Helt otroliga siffror. Fanns några nu också men bara i 10-tal. Det är något med ljuset här... Som tyvärr inte låter sig fångas så lätt.

Läser på en strandskylt om krigshistoria. Udden har mycket länge varit en viktig utpost att skydda och ha kontroll över. Blev konfunderad över texten på en av skyltarna. Danmark krigade mot England för att behålla kontrollen över fyren som syns på bilden. De släckte den och det gjorde att engelsmännen körde på grund. Konstigt... trodde danskarna inte ville ha tysk närvaro utan stod på de allierades sida. Men blandade ihop förstod jag när jag läste årtalet. Under 1807 pågick inte 2:a världskriget

Ville helst fånga morgonljuset men nja gick så där. Lättare med kvällsljuset. Man har lite mer tid på sig. Gillar detta med de tomma stränderna. Inget gap och skrik. Inget tjatter och flams. Helt tyst

Det är helt tyst förutom vågorna och vinden då naturligtvis. Njutbart att få gå här

Ja, man får köra bil på stränderna. I alla fall här. Åkte 100-200 meter bara för att ha gjort det. Lite lurigt är det ju. Står man bara en liten stund sjunker bilen ned i sanden lite. Får gasa lite extra för att komma loss. Åka kontinuerligt rakt fram är enkelt. Problemet blir när man vill stanna och vända utan att bli sittandes fast.
Bra med 4 -hjulsdrift. Finns någon form av vägnummer på en skylt längs strandvägen. Idag är nog nyttovärdet lågt men en gång skulle jag tro var det ett lätt och snabbt sätt att ta sig mellan orterna längs kusten.

Det finns många lämningar efter 2:a världskriget. Läser på att de flesta befästningar etc spränges bort med hjälp av alla de minor som lämnades kvar i vattnet runt Skagen. Inte alla dock och man funderar lite på varför man valde att behålla vissa. De är ju inte vackra precis men de bär på en betydelsefull historia.

Det är många som bor mycket vackert. De flesta hus ligger dock innanför sanddynorna

Vackra och gemytliga Danmark ligger nära.... men naturen är på många ställen väldigt annorlunda mot vårt lands.