Tankar längs med... bilder

En promenad bara.... Kameran är med som den brukar vara. Har fotat nu i ungefär 60 år. Bilder på ingenting, bilder som genererar blöta knän ända till uthållighets fotografering vid något gömsle. Alla tänkbara motiv. Går och funderar lite på varför jag tar ännu en bild på fd fiskebåten i Trosa hamn. Men mitt fotande är ibland mer som tavelkrokar. Hänger upp det jag känner och "ser" längs vägen. Till mig själv. Ser... nja nog mer inser. När jag kommer hem och tömmer minneskortet och läser upp dem i programmet minns jag faktiskt det mesta av vad jag kände och tänkte längs bildvägen.

Det är mitten av oktober. Det är även höst i mitt liv. Inga problem och allt är bra. Men reflekterar och tänker tillbaka. På barndom och ungdom. Det gör jag ganska ofta. Märker att jag inte är ensam om det i min ålder. Skrev även efter anmodan ned mitt liv efter en linjär tidsskala. Kompletterade med några av de gamla bilder jag hade. Hade aldrig aldrig någonsin förstått eller insett att efter de kronologiska 100-tals sidorna i ordbehandlingsprogrammet skulle jag även komplettera med andra beskrivningar av mig själv och mitt liv. Till mig själv är bäst att lägga till men har sparat dem till mina barn att läsa efter att jag har stämplat ut. Om de vill. Under några år skulle fas-2 av arbetet visa sig vara bland det mest omtumlande jag har varit med om. Nu kunde jag ta in det. Läsa, läsa om och bearbeta. Förstå.

Herregud... läste, lyssnade och köpte egen litteratur. Många jaha och aha. Vilken resa det blev att förstå. Allt löstes upp och jag blev fri och lättare på något sätt. Extremt tacksam för det.

Pratar med en man i min ålder som väntar på någon som ska komma och hjälpa till med att dra upp hans plast båt inför vintern. Samma sak när jag hade båt. Vi delar våra erfarenheter varför det alltid sker så sent. För sent. Varför får man inte tummen ur förrän det blir senhöst. I hans fall är det ändå vackert väder. Det var det aldrig vad jag minns när jag själv bara måste göra det till helgen. Han berättar att han är glad för att han har en gammal motor till sin båt. Det är ingen som vill ha den. Den får vara ifred. Han frågar lite om min kamera. Pratar även lite om gamla bilder som han har. Många svart/vita från föräldrar och även från generationen innan. Inga namn, ingen plats angiven.  Som vanligt med andra ord. Samma misstag som vi alla gör.

"Två taktaren får vara ifred..." Ja, visst är det ett annat Sverige numer. Även i trygga och mysiga Trosa. Tänker lite på det efter ett "trevlig helg" från mannen på bryggan. Tänker på Post-Gösta som hade postväskan ballong-fylld med sedlar. Visade den för mig vid brevlådorna i Munkfors. Tidigt 60-tal. Var i 10-års åldern. Smit-full. Pensionen den 15:e samt lika mycket när barnbidragen skulle betalas ut längs hans cykelväg. Ja, det var ett annat land då. Men... så mycket man fick vara med om. Till och med får vara med om.