Blev det som tänkt - med 2 kameror?

Har länge velat ha en mindre kamera med fast objektiv istället för att använda mobilen som kamera #2. Har avstått under lång tid då de bästa är ganska dyra men köpte en till slut. Det blev en Fujifilm X100V. Jo, den är faktiskt nästan alltid med. Går ned i stora jackfickan till och med. Obemärkt och lite anonym. Har också skaffat en handlovsrem och det blev ytterligare ett steg mot enkelheten - lite som förr. Instamatic stuket om nu någon minns det.

Initialt tänkte jag snabb editera bilderna på ungefär samma sätt som för bilder från den andra kameran. Systemkameran. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. För många bilder och för frekvent. Därmed för mycket jobb. Bilder som blir liggande - att ta hand om senare. Vill helst bara ha den nya kameran att ta de där spontana bilderna med. Komplementet - inte två likvärdiga kameror. En i varje hand. Nej, vill fota direkt från höften och sedan använda dem som minnen och "dagboksbilder". Som de blev... Inte för att tillbringa lång tid framför datorn med att redigera och optimera. Även om det också går alldeles utmärkt - det har jag ju sett och till viss del testat själv. Men det var inte därför jag köpte den

Nej, ville som sagt få nästan färdiga jpg bilder direkt från kameran. Sparar dock en raw och en jpg varje gång jag fotar för att ibland kunna göra mindre ändringar med ljuset, Kelvin graderna etc. Inga problem med det precis med hjälp av programmet X Raw Studio som sedan skapar en ny jpg i valfri storlek. Har beskurit några gånger men då gjort det i datorn från den stora jag-filen som kom direkt från kameran. Göra om jpg filen till en i mindre storlek gör jag också i datorn. Som en "bulk" åtgärd för alla som ska vara kvar efter att ha rensat.

Har nu efter flera hundra bilder ställt in och testat. Ändrat och testat. Tror nu att jag är framme eller nästan framme som jag vill ha det. Från lite ändring till yvigt och sedan tillbaka till lite igen. Är nu nöjd med vad jag får ut ur kameran direkt

Bildresultat.... Det är fantastiskt bra.  Imponerande tom

Alltid med? Ja, nästan. Gillar att den går ned i fickan.

Frihand? Ja, för det mesta. Var ju lite av poängen. Har testat med att ha med enbensstativet. Klart att jag får fördelar i dåligt ljus och med långa exponeringstider men det är så befriande att få slippa bära. Ökar ISO istället och gör en ny jpg i datorn senare som är brusreducerad. Ställer inte om kamernas inställningar på plats. Har ju RAW filen och kan göra det hemma i lugn och ro... Bilder på rinnande vatten med stativ och långtidsexponering... typ.... använder jag den inte till. Har ju min andra kamera till det

Fotoglädjen. Den nog riktiga anledningen till att ha två kameror. Kunna även ta dessa spontana enkla bilder som man ville och tänkte ta men så ofta inte gjorde. Kameran i väskan eller fel objektiv sitter på. Blev för mycket på något sätt. För "klonkigt". Med mobilen ibland. Kanske är det därför som mobilen är så populär att använda. Det spontana... utan krångel.

Tar jag färre bilder nu med den andra? Nej - ingen skillnad. Men den kameran används på ett annat sätt. Motivet att fota just där och då är annorlunda. Mer planerat. Med den andra fotar jag. Med med X100V tar jag bilder. Lite så.. 

Men det finns något annat också som jag till del har återvänt till efter ganska lång bortavaro. Har under lång tid ägnat mycket möda och pengar till att fota fåglar och djur, växter och växtdelar. Fjärilar och andra insekter osv. Med blöta rosor på byx knän eller liggande på magen framför blåsipporna och blixten liggande på marken snett en bit bort för att skapa rätt motljus. Gömsle fotografering på havsörn. Makroobjektiv med twin blixt system, LED ljus osv osv. Stativet som under en rolig fotodag ökade från 3 kilo till 13 kilo... Av sig självt. Allt har gett och ger mycket glädje. Fotar fortfarande på det sättet. Det ger mig som sagt mycket tillbaka - minst sagt. Mitt pass och ett av motiven för att söka sig till och vara i naturen. Anstränga sig för att få den där bilden... även klockan 05 på morgonen

Men märker nu även en slags tillbaka gång till något annat för länge sedan. Det spontana, händelsen eller vad man kan kalla det. Det dokumuntära fotandet. Hade inte glömt bort naturligtvis men letar mig just nu tillbaka till kanske det lite mer "närgågna". På något sätt som jag inte kan förklara bättre än så. Tillbaka till även de där andra bilderna som jag tog för länge sedan. Alldeles för få visserligen men ändå.

Innan användningen av kameran blev åt det seriösa och ambitiösa hållet 

Hagaparken

Jag och min hustru vill fånga hösten med kameran. Orientering pågår i någon närliggande skolas regi. Barn i 10 års åldern plus.. springer omkring med karta. Letar kontroller men vad jag kan se - utan kompass. En del tar det seriöst och man ser att de svettiga och röda i ansiktet kämpar eller har kämpat för att få med alla kontroller och en bra tid.

Några anstränger sig lite extra. Mer tävlings inriktat. Syns på fokuseringen när de kommer springande. Andra tar det mer lugnt i små grupper. Promenerar mer än skyndar sig i fina höstsolen. Pratar och skrattar om annat under tiden.

En och annan går lugnt med kartan på egen hand. 

Några flickor har satt sig i närheten av oss där vi sitter och fikar. Äter sin matsäck och samtalar sinsemellan och det går inte att undvika att överhöra. "Det var inte sååååå roligt detta".

Inte lika kul som det hade förespeglats.... antagligen. Lärare med kaffekopp på bordet räknar in. Klockar tid, tror jag, och antecknar.

Undrar om jag själv i samma ålder  skrek högt när jag skulle säga något. Halvsprang jag mellan A och B? Kanske och antagligen men är osäker. Till och med glömt om mina egna barn skrek. Om bara något år springer dessa fina och glada barn inte heller längre när man ska förflytta sig. De kommer också att glömma att de en gång gjorde det

Det är höst..

Lite vemodigt är det ju men den känslan har nog mer att göra med att till och med sensommaren nu drar sig undan. Att hösten kliver in istället är för det mesta trevligt. Klar luft, vackra färger och allt känns på något sätt lätt. Hösten har för mig alltid varit kravlös och vacker.Hösten... lite vemodigt är det ju att den kommer. Fåglarna har tystnat och flyttar söderöver igen. Växterna vissnar. Fjärilarna syns inte till längre. Trollsländorna kämpar dock tappert ett tag till i solen vid en uppvärmd sten. Men har aldrig tyckt illa om den årstiden. Snarare tvärs om. Kravlös och vacker. Hoppas hoppas det blir kallt och mycket med snö om några månader

Lite vemodigt är det ju men den känslan har nog mer att göra med att till och med sensommaren nu drar sig undan. Att hösten kliver in istället är för det mesta trevligt. Klar luft, vackra färger och allt känns på något sätt lätt. Hösten har för mig alltid varit kravlös och vacker.

Kisar och reflekterar i det skarpa ljuset. Över vad? Kanske sommaren och allt man ville göra och kanske till och med gjorde. Hoppas hoppas det blir kallt och riktigt mycket med snö om några månader

Ett kamera minne

Hade ett annat system då..... Fram till någon gång under 2012-2013. Behöver inte namnges för det är egentligen ingen kritik. Var i alla fall inte nöjd med bild resultatet. Brus och något odefinierbart "överdrivet" vad gäller färger. Skickade tom in för att få kamera och objektiv kalibrerade men inte blev det bättre.

Så mycket som egentligen har hänt sedan dess och det är bara 8-9 år sedan. Vilken utveckling

Under 2012 kom den i alla fall. En sensation mer eller mindre. Nikon med sin D800 med då ofattbara 36 Mp. Vilket kliv vad gäller antalet pixlar. Läste och fascinerades av tester och omdömen. Så dyr men tog mig till slut råd och sålde det gamla och köpte den. Inga kit objektiv denna gång. Köpte bl a superskarpa makrot Nikon 105 mm. Det var det fotograferandet som jag gillade mest. Liksom på den analoga tiden men nu kunde man ju ta 100-tals bilder samma dag utan att man behövde bry sig om bara någon enstaka blev riktigt bra. Det gick inte ju innan. Slösa bort 3-4 st Kodachorme 64 rullar där alla är oskarpa.... Det gjorde man inte

Minns det i alla fall som igår. De första 50 bilderna med nya kameran. Kommer hem till datorn och tömmer. Tar betydligt längre tid än tidigare att läsa över. Läser upp dem i ett program som tyvärr inte finns längre, Capture NX 2. Man köpte det på Nikons hemsida. Kolossalt bra hur som (u-point...).  Kollar på skärmen. Zoomar och delförstorar. Vilket lyft! Vilken skillnad. Satt länge på stolen och begrundande. Som natt och dag mot tidigare. 

Vilken kvalite och vilken kamera känsla. Nästan 110.000 bilder utan att ens hicka. Jo, förresten - det gjorde den en gång. Ringde Nikons support och satt en bra stund med en tålmodig trevlig kvinna och vi gick igenom än det ena än det andra. När jag vänder upp kameran ser jag den. En liten liten nagelflis satt fast och gjorde att en av knapparna fram inte fjädrade ut helt. Vi skrattade minns jag när jag berättade.

Så enormt mycket fotoglädje den har skapat och gett

Har fortfarande kvar kameran och det andra macro objektivet jag köpte. Ett Sigma 180 mm f2.8. Funkar fortfarande precis lika bra idag och tar lika bra bilder. Inte min vanliga kamera numer men den kommer att börja användas igen i sommar för fjärilarna och andra insekter. De spegellösa är inte lika optimala för den typen av fotograferande och speciellt inte tillsammans med fina Sigmat. 

110.000 bilder.... Den går antagligen minst lika länge till