Minnen från förr

Blött och halkigt. Näst intill såphalt där det finns is och tillplattad snö. Har broddar liggande i bilen och det var nog tur det. Hade även till den besökande sonen. Jobbigt att ramla med kameran i ena näven. Is är hårt. Gick ut en bit på isen. Fegar lite och går inte längre ut på isen än att jag bottnar ifall jag skulle gå igenom. Men det visade sig var ingen risk för det

Det kommer minnen från förr när jag idag går försiktigt på tå i strand kanten och tar några bilder. Blir ju lite lättare om man tassar på tå.
Har även dragit in luft och håller andan. Hjälper också till.....

Det är slutet av 60-talet. Mina kompisar spelar lite bandy på blank is vid sjön Skärgen mellan Munkfors och Sunnemo i Värmland. Är lite lockad av att istället kana omkring på isen med bilen. Full fart med min Volvo PV och ofta med dörren först i färdriktningen. Långt ut på vattnet. Ser att det blir sprickor i isen och hör även att isen bågnar och sätter sig under bilen. Svajar och gungar lite. Ser en spricka komma farande i realtid mitt under bilen och försvinna framför fortare än vad jag åker. Blir väldigt försiktig helt plötsligt. Sätter mig för säkerhets skull allra ytterst på sätet och med ett hårt tag i ratten lyfter jag på rumpan lite för att minska trycket på isen.... Vet nu inte om det var någon risk över huvud taget. Is beter sig ju just så. Det kan finnas luft mellan vattnet och isen. Problemet var och kanske fortfarande är att går man igenom isen med bilen gäller inte försäkringen.... 

Växte upp i Värmländska Munkfors och uppströms vattenfallet och kraftstationen blev älven på våren täckt med timmer. Någon km uppströms var Klarälven täckt med massaved och timmer stockar som skulle flottas ned till sågverket på Skoghall samt även till massafabriken. Det lockade oerhört mycket att gå på "timmer golvet" över älven. Hände mer än en gång att vi i alla fall försökte. Man blev alltid lite blöt om fötterna då stockarna inte i praktiken ligger så fint och ordnat bredvid varandra som det ser ut på håll. Det är också ganska strömt just där och ramlar man ned för djupt i vattnet är det inte säkert att man kan komma upp igen på samma ställe. Stockarna kommer också att ligga som ett homogent sammanpressat tak över. Idag kan jag tänka så men då... nja, man var mer eller mindre odödlig i 10-15 års åldern.

Det är så fotandet funkar för mig numer. Tänker och minns och när jag senare hemma kollar på mina bilder kommer jag ihåg tankarna jag hade när jag tog bilden. Mina bilder har därför på något sätt ändrat karaktär. Nja, det stämmer väl inte. Det är väl jag själv som ser lite annorlunda numer på mitt fotande.