Fotoglädje

Tankar och känslor kring foto som hobby

Hur kan man känna igen sig

... fast man aldrig förut har varit på platsen?

Besökte Stensjö by som ligger i Oskarshamns kommun. Sevärdhet med brun kringla skylt utefter stora vägen. Man åker fram för att kolla. Ett kulturreservat som är skyddat för framtiden. Det första som slår en är gärdsgårdarna längs vägen. Flera km och då en praktiskt åtgärd av flera anledningar - naturligtvis. Men så vackra de är och så vackert det är att titta på dem längs vägen. 

Har medvetet utelämnat bilder på husen i byn därför att jag kände igen mig. För att den känslan ska kunna överföras till en läsare behöver ju bilden på något sätt "bevisa" att jag har rätt. Har ju aldrig varit här förut.... Kollar på hemsidan och läser . "Flera scener i Astrid Lindgrens filmer om Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga är inspelade här". OK - det är därför. Märkligt ändå. För att bevisa för någon annan behöver man ju ta ett kort på trappan, vägen etc och helst säga vilken scen eller film den var med i. Kan jag inte men jag känner definitivt igen mig. Skulle nog ha kollat mer noggrant på hemsidan innan. Då kunde jag ha ändrat besök fokus och istället gått omkring och letat scen minnen från filmerna.

I min barndom - tidigt 50-tal har jag minne från brunnar av den här typen. Hinken med kättingen. Hur det lät när mamma slängde ned den och vevade upp. Mjölkflaskan på mjölkbordet ute vid vägen. Slaskhinken. Känns som om det är flera 100 år sedan men det är det ju inte.

Förresten... så befriande enkelt allt blir med min "alltid med" kamera  - Fujifilm X100V

Postat 2022-08-27 10:08 | Läst 503 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Utan choklad överdrag

Trosa är "hemma" för mig numer. Det är även "min lilla stad" som Gunnar Wiklund ofta sjöng i radion för drygt 100 år sedan.... Känns det i alla fall som. En sommarstad med omfattande båt- och husbilsturism nära de centrala delarna. Ännu mer och fler ute vid den fina campingen. Inte riktigt lika mycket den 17/8 fast det känns allt annat idag än att sommaren skulle vara över. Förutom min fru har jag som sällskap min Fujifilm kompakt hängande i en handlovsrem. 

Trosa

Denna sommar måste ha varit en helt perfekt båtsommar. Lite sugen blir man ju att skaffa båt igen.... men allt har sin tid. För mig har båten och båtlivet nog haft sin period. En liten vemodig klump i halsen när man tänker tillbaka på halvstora barn och en spegelblank Vänern. På väg hem sent i en ljum sommarkväll. Ena sonen framme i fören som kollar när vattnet viker undan. Den andra i aktern som tittar in i propellervattnet. Vi är helt tysta och bara är....  Det blir aldrig bättre än så. 

Vi är sugna på glass. Bara Tereza och jag. Inte Fujin. Lösglass i kulor blir tyvärr gärna för mycket. Känns som en hel måltid. Kollar efter vanlig pinnglass utan cm tjockt mäktigt - äckligt - choklad överdrag. Svårt... men vi hittar i alla fall en pytte liten SIA glass med bara vanilj. Det får duga

Trosa

Lite loj men trevlig sensommar promenad i makligt tempo. 

Trosa

Postat 2022-08-17 15:55 | Läst 630 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tillräckligt kompakt mogen?

Pratade här om dagen med en av mina fotokompisar. Han berättade att han gärna skulle vilja ha en "kompakt". Vet om min naturligtvis och vi pratade lite om vilka som finns och vad man behöver betala för nytt. Han verkar också kommit till samma nivå som jag i mitt fotograferande. Lite åt "back to basic" hållet. Som det började en gång. Lite "street", lite rundvandrings bilder, lite situationer med vänner och familj etc. Det var intressant.

Han kollar på nätet när vi pratar och han berättar vad han ser. Jag lyssnar när han mest för sig själv pratar om vad som vore lämpligt och vad han skulle kunna få i inbyte för sin DSLR med tillhörande objektiv. Har en annan fotokompis som också vill ha en kompakt fast jag tror inte just han vill byta bort det han redan har. Samma som jag men "vill ha något smidigare" att ha med när man besöker, reser eller turistar. Inte alltid stora kameraväskan

Bilden nedan är tagen med en allt annat än en kompakt. En Fujifilm GFX100S. Går att ta "street" och spontan bilder med en mellanformatare också men den kameran är fotandet annorlunda. Inte nödvändigtvis bättre men annorlunda. Gillar detta annorlunda mycket

Min fru Tereza vill inte ha fler kameror. Hon är mer än nöjd med sin Nikon Z7 och i detta fall som på bilden nedan det extremt bra Nikon Z makrot. Hon använder hellre mobilen som kompakt eller mer rätt som komplement

Giesesjön

Har det med fotomognad att göra att man vill light fota mer eller kanske mer rätt uttryckt - spontan fota? Vet inte men kanske kanske lite. När det var som värst hade jag en stor fotoryggsäck att ha i det jag behövde just då. Det var faktiskt en stor militärryggsäck som jag hade inrett. I bilen fanns förutom den även 2 st special inredda aluminium väskor med objektiv, blixtar, slädar och annat som jag plockade från. Spagat stativ, litet makro stativ och utvecklingsbara reflexskärmar. Hade även ett transparent makrohus som man kunde ställa över blomman etc för att få en speciell ren bakgrund eller för att få lä för vinden. Hål för blixten.. osv osv osv

Idag känner jag mig istället mer kompaktkamera mogen. Inte övermogen men ändå. Vill bara ta bilden jag ser. Nu! Inget feppel och optimerings krångel. Fånga ljuset här och nu eller bara situationen. Sedan är det bra. Inte heller lång tid vid datorn. Har det med åldern att göra? Kan inte låta bli att tänka om det är så. Lathet då...? Nja, tror inte det. Men jag upptäckte att fotoglädjen ökade markant ju mer jag använde min nya kompaktkamera. Det blev igen som det en gång startade. Inte så pretentiöst. Enbart kul

Men jag använder "alla" mina kameror flitigt. Finns inget motsatsförhållande precis. Bilden nedan är en kompaktkamera bild tagen vid ett besök vid Stockholms stadshus som jag valde att inte redigera fast dator programmet både kan räta upp och dra i perspektivet. En Fujifilm X100V. Stora kamera ryggsäcken var inte med. Så klart. Inte ens enbens stativet.

Är inte där än som min fotokompis är som funderar på att sälja av allt och istället bara ha en bra kompakt. Nej, det är fortfarande kul att kunna ta på fåglar och djur. Fjärilar och blommor. Makro och tele fotandet är inte 75% längre. Det har minskat något. Definitivt

Men leta upp det sparsamma ljuset med mellanformataren det gör jag med glädje. Krångelfotograferandet med prylar har kanske ersatts med ett krångelfotande tidigt eller sent ute på en hal sten

Postat 2022-08-16 10:24 | Läst 512 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Alla dessa minnen

Det är samma sak med dem alla. Lingon, blåbär, hjortron osv. Så svårt att i en bild lyfta fram dem. Både när de blommar och när bären kommer. Behövs det egentligen? De är ju en del av riset och undervegetationen. De har anpassat sig till den och kryper upp på stubben för att få mer ljus. Minns från min barndom hur vi plockade alla dessa bär. Varsin plasthink. Lingon med bärplockare. De andra för hand naturligtvis. Fika sedan och ett tittande i varandras hinkar. Sålde till och med någon gång. Försökte senare överföra plockandet till mina barn men hade inte orken att ta hem "för" mycket att rensa och ta rätt på. Känns idag som vi under min barndom plockade bär många gånger men undrar om det var så. Några men inte många gånger. Minnena finns i alla fall kvar som gjutna fundament.

Minns att vi använde bakskivan i köket på 50-talet för att rensa. Vi och vi... det var ju min mamma som hade energin och farten. Idag finns det nästan inte ens kvar en bakskiva i ett kök. Jag och mina barn rensade också men mest för att få en eller två tallrikar blåbär med gräddmjölk till efterrätt samma dag. När jag var barn tog man till vara mycket större kvantiteter. Gjorde saft och sylt. Min mamma gjorde då och då senare blåbärsgröt till mellanmål tillsammans med potatismjöl. Varm blåbärsgröt med kall standardmjölk. En Kalle Anka tidning bredvid till vänster.

Ser en familj som plockar blåbär. Verkar vara tallriks kvantiteter det handlar om här också. Pappa och mamma och en liten dotter på 2-3 år. Mamma och pappa med raka ben och rumporna i vädret. Undrar varför? Flickan sitter i alla fall i riset och är blå om munnen och om fingrarna. Ser så glad och lycklig ut. Skiner med hela ansiktet. Minns samma från mina barn. Antagligen var jag också glad i 3 års åldern för samma sak och på samma sätt. Analog äkta glädje.

Man letar efter ljuset. Ser det sila mellan grenarna. Krånglar och försöker fånga det. Tar många bilder. Stående och liggande format. Efter kanske bara 5 minuter har jorden snurrat lite till eller om det kom moln emellan. Ljuset flyttade på sig och det blev inget kvar av motljuset. Hann med några i alla fall

Men en sak tror jag mig veta i alla fall. Ingen plan eller checklista bakom men tror jag lyckades överföra glädjen och känslan av frid av att vara - få vara i naturen. Hoppas det i alla fall men de hade kanske fixat det själva. Om jag någon gång längre fram på stigen inte kan eller får då kommer förmodligen jag inte att vara jag längre. Men man kanske anpassar sig?

Det är som vanligt... det är här och nu som gäller

Postat 2022-08-06 15:47 | Läst 567 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera