Sista... tror det

Kommer om några veckor inte att vara plus medlem längre. Kollar och läser ändå naturligtvis i fortsättningen också men mer kursivt. Har väl mest med min egen fotostatus just nu att göra. Men Fotosidan är för mig å andra sidan inte vad den var under sin glansperiod för 10-15 år sedan och 5 år framåt. Saknar de som "bar den" och fick oss andra att känna oss delaktiga och inkluderade. Bloggsidan var och är nog den bästa delen enligt mig. Besserwisser attityderna verkar på något sätt vara minimerade just här. Tror jag i alla fall. Var aktiv på Facebook en period som en slags ersättare till Fotosidan när det planade ut. Är nästan aldrig där numer. Inte ens FB är vad det var en gång.

Har varit med i flera fotoklubbar men både jag och min fru har dragit oss ur. Har tyckt att det var så kul att fota tillsammans med andra. Inte ens där hör jag hemma längre. Sitta i halvmörkret och bedöma varandras bilder. Varför det? Egentligen. Ibland blir det lite väl genomskinligt vad det egentligen handlar om. Vissa som kräver att få känna sig viktiga och duktiga medan andra som enl mig är det på riktigt... knappt får en enda kommentar. Skyndar sig förbi. Märkligt... och jag tänker inte på mig själv. Har några fotovänner sedan många år som upplever samma sak. Ser framför mig bilden på den utslängda trasiga kontorsstolen efter vägen på ett kalhygge. S/V bild med överdriven kontrast där moroten som man har arrangerat på sätet är skarpt orange. Den sitter vi och berömmer och kommenterar i 10 minuter. Kanske var tom bilden en fejk bild gjord i Photoshop? Kändes just då,  om jag hade kunnat, som att lyfta upp ena skinkan och fisit ljudligt hade varit ett passande inlägg i kommentars flödet.

Men saknar främst perioden när den digitala systemkameran blev bra och riktigt bra. När själva fotot blev lite tvärs om mot innan för oss system kamera amatör innehavare. Bilden som tidigare mer hade varit ett komplement till händelsen,  släkt mötet, resan och upplevelsen helt plötsligt blev sedd som tvärs om. Fotot blev viktigast. Skarpa bilden på fågeln, insekten och blomman etc. När vi kunde göra en dyr och lång resa för att bara få några enstaka skarpa kort på en ovanlig fågel etc med oss hem.

Gick väl på filmtiden också.....? Eller. Var så stolt över min fina Pentax utrustning (K fattning). Tele, makro, ringblixt. Allt hade jag. När det satt så blev det riktigt bra. Det man mer eller mindre på den analoga tiden inte hade förutsett och tagit höjd för var att det räcker inte med några enstaka bilder. Man behöver blåsa av en hel rulle eller flera på samma motiv för att något kort skulle sitta. Det insåg man snart att det håller ju inte. På den tiden kostade en DIA bild 1 kr st. Det är länge sedan nu men 1kr per bild skulle man tom idag säga är alldeles för dyrt när man kommer hem med 100-tals bilder på samma motiv. Å ändå inget mot det var då. I praktiken var det sällan man hade råd att få till någon riktigt bra bild på en fågel etc.

För att inte prata om vad det betydde när autofocusén kom... eller redigeringsprogrammet för bilder tagna i raw

Det har blivit så annorlunda och även jag uppför mig annorlunda i relation till mina fina kameror. Min fru använder inte systemkameran längre. Den har jag "fått tillbaka". Tror fram för allt att det handlar om att just hon tycker det är tråkigt med redigeringen. Vill att bilden ska vara färdig när man har tryckt på knappen. Gäller inte mig.. än så länge.

Har fotat sedan tidigt tidigt 60-tal. Mitt största intresse då och nu. Lika kul men det är annorlunda på något sätt men vilken teknik resa det blev. Bilden tagen med Nikon kameran på midsommar blomman får symbolisera hur jag såg på fotot under min "storhetstid". Objektet var viktigast. Idag glider jag mer och mer över till att bilden är dokumentär igen. Blir rolig att se på även om 10 år.