Fotoglädje
För mig eller... för andra
Var till naturreservatet Femöre idag. Ligger i Oxelösund. Egentligen var jag mestadels vid det sk Femörefortet. En fd kustartillerianläggning som är nedsprängd i berget. Sedan 2003 är det ett museum och under sommarhalvåret är det öppet för besök.
Hade hoppats att det skulle slå upp höga vågor mot klipporna. Det blåser ju kraftigt men lite från fel håll visade det sig. Det blev som vanligt.... inte riktigt som man hade tänkt sig att det skulle bli
Har varit här förut och tagit bilder. Tror inte det gör något. Naturen verkar inte ha tagit skada eller tappat färger för det. Ett välbesökt utflyktsmål. Många fotar men jag såg ingen annan som gjorde det med något som ser ut som en kamera. Varför fotar man igen då? När man redan sedan tidigare har bilder där vissa tom är bättre. Det kan man ju gå och tänka på. Men tar mina bilder mer och mer för bara mig själv. Det är minnes krokar att hänga upp känslan och minnet på. Ingen annan ambition. Har släppt mer och mer på att min bild ska sticka ut och få många likes. Genom jobbad och maxad....
Nja, är inte ens med i Facebook eller liknande längre. Nej, bilderna är som sagt nästan bara för mig numer men gillar ju att skriva till dem. Inte för att läsa nu men om 1, 2, 5 eller 10 år längre fram. Märker att det ger mig ofantligt mycket. Nästan som om jag var på samma plats igen fast det kan vara många år sedan när jag skrev ned mina minnesanteckningar.
Det finns några fler kustartillerianläggningar längs vår östkust. Har besökt flera. Har tidigare känt det som om anledningen till att de byggdes inte var helt relevant. Men det är nog fler än jag som senaste året har blivit ordentligt omruskade i den villfarelsen. Det pågår faktiskt ett krig i vårt närområde.... Ryssland har delvis ockuperat ett annat land.
Sverige har tom ansökt om att få vara med i Nato. Vem trodde det? Tror att det efter kriget fanns både hot och realistisk oro som man behövde gardera sig för. På riktigt. De flesta visste nog inget eller fick inte ens reda på hur allvarliga dessa hotbilder upplevdes. Idag är dock informationsflödet helt annorlunda.
7,5 cm m/57, Räckvidd max 13 km. Räckvidd min 3 km. Eldhastighet max 25 skott / min.
Sitter en bra stund på en bänk under denna torr tall. Kisar ut mot havet och solen. Skulle ha haft min hatt eller mössa med skärm. Solen är skarp och den värmer. Behöver få koll på vart solglasögonen ligger. De behöver vara med numer.
Om 4 veckor ung är det mitten av mars. Om bara 8 veckor är det mitten av april. Tycker vintrarna numer är väldigt korta.
Kulturhistoria
Är intresserad av kulturhistoria och industrihistoria. Perioden med det småskaliga och vattendrivna. Har bl a kartlagt och besökt i stort sett alla hyttor och hammare i landskapet Värmland. Helt otroliga 250 st ungefär. Sammanställt på en site som har ca 100.000 sid nedladdningar per år.... Helt otroligt men tror att många som släktforskar får träff på någon anfader från något bruk. Inte minst i samband med den stora bruksdöden av det småskaliga från mitten av och fram till slutet av 1800-talet samt i samband med utvandringen till USA. Många utländska besökare som jag förmodar är svenskar i förskingringen
Det finns minnen av hyttor och hammare även i Sörmland men idag var jag till en gammal vattendriven kvarn. Grindviks kvarn. Har funnits vattendriven såg här också som drevs med samma vattenhjul.
Vattnet kommer från en sjö några hundra meter uppströms via en grävd kanal. Vet sedan mina tidigare besök vid vattendrivna industrier i Värmland att hjulen snurrade inte speciellt fort. Ca 10 varv... plus i minuten men vridmomentet var extremt när man väl hade fått igång det.
Om du är intresserad av texten nedan och inte kan läsa den bra kan du istället läsa den på min egen privata blogg där jag ordagrant har skrivit av den.
Bägge kvarnstenarna låg utanför kvarnen på marken. Träffade på en man och kvinna en gång vid en gammal kvarn i Arvika trakten. De hade stor kunskap och insikt kring malning förr och nu och framför allt kring mjöl från moderna höghastighetskvarnar. Tog till mig kunskapen men det finns inte så många som mal säden långsamt längre....
Följde kanalen upp till sjön. Fanns en damm där också för att kunna hushålla med vattenkraften. Hela sjön var därmed en damm
Kollade på en äldre karta och körvägen som fortfarande syns och följer sjön så vackert går fram till ett torp någon km längre bort längs sjön. Torpet finns inte längre kvar dock
Hade tur och träffade på ägaren till fd mjölnarbostaden. Det var hans morfar berättade han som var sista mjölnaren. Personen som finns med på informationstavlans bild. Bor här året runt. En vacker plats att bo på och få växa upp vid
Mannen som bor i huset berättar att järn bruket som en period fanns strax bredvid tillverkade på sin tid kanonkulor. Ett annat bruk som finns längre bort har tillverkat kanonerna. Skulle tro att vi pratar om 1700-tal.... typ. Det ska finnas en kanon kvar än idag i Tyskland och två lär finnas i Österrike berättar han. Kanonkulorna får man förmoda var förbrukningsvara... Letade lite försiktigt efter lämningar till bruket men förstod att jag behövde gå för nära ett hus samt även över en privat gräsmatta för att kolla. Det fick anstå... Hemfridszonen ska man alltid respektera
