Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

På spaning efter Polyfotokamera. Öppning av förvaringslåda.

Använde den fotograf som plåtade mig 1944 Polyfotokamera? En tidigare blogg  gav många intressanta kommentarer och ledtrådar.

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/hos-fotografen-1944-vad-hette-hon.htm

En av dessa ledde till Polyfoto. Jag letade på nätet, hittade företagshistorik från olika länder men knappt någon kamera. Det finns tre firmor med det namnet i gång i Sverige.  Jag fick tag på Ulf Johansson på Polyfoto i Borlänge.

Han har sparat den Polyfotokamera som hans far Ingvar Johansson använde då han öppnade eget! Den kameran var i gång många år. Han var verkligen tillmötesgående, letade reda på  apparaten i sitt förråd och fotograferade den. Den ligger förvarad i originallådan. Utvändigt gråmålad. Röd etikett Førsiktig Fragile med glassymbol. Obehandlat furuträ invändigt.

Här ser man kameran. Stativfästet till höger i bilden. Cirkelsegmenten med stopp visar  hur kameran kan ta bilder antingen i breddformat eller höjdformat. Objektivet sitter monterat på en bälg. Framför objektivet ett kompendium, d v s ett justerbart motljusskydd i form av en bälg.

Bildupphovsman Ulf Johansson. Publicerad med hans tillstånd.

I lådan finns också dokumentation.

Bildupphovsman Ulf Johansson. Publicerad med hans tillstånd.

Ingvar Johansson erhöll A.-B. Promotos skrivelse daterad Malmö 1/11 1949 att företaget "bekräftar att vi godkänner överlåtandet". Ingvar hade jobbat hos en annan firma och  köpt loss två kameror då han öppnade eget. 

Bildupphovsman Ulf Johansson. Publicerad med hans tillstånd.

Till kameran hörde ett synnerligen tungt och stadigt stativ. Ulf berättar att han som liten var rädd för det. Foten kunde fastna under det och då gjorde det ont.

Bildupphovsman Ulf Johansson. Publicerad med hans tillstånd.

Kameran monterades utstickandes till höger om stativet sett från kamerans baksida. Kamerahuset är tämligen platt, rymmer ett stort glasnegativ. På det tar kameran 20 bilder. (Andra Polyfotokameror tog 48 bilder 12,5 x 12,5 mm på ett negativ.) En mekanism stegade fram objektivet en bild i taget. Ulf tror att det fanns insatser så att det gick att ta bilder med olika negativformat.

Bildupphovsman Ulf Johansson. Publicerad med hans tillstånd.

På skyltens högra sida står DANIA,  Universal Portrait Camera, nåt jag inte kan läsa , Aktieselbskapet polyfoto, Copenhagen Denmark. På vänstra sidan Type K och nåt jag inte kan läsa. 

På danska fotohistoriska sällskapets hemsida står om en dansk uppfinnare Jens Peter Hansen. Hans företag tillverkade bland annat kameror med ungefär samma funktion, NORKA, av hans konstruktion. Detta till och med under andra världskriget. Fabriken demolerades vid ett attentat mot en intilliggande verksamhet, men tillverkningen fortsatte genom underleverantörer.

https://objektiv.dk/nyhome/?page_id=2334

I kommande avsnitt mer om kameran och konceptet Polyfoto. Det skalade upp porträttfotograferingen med tämligen enhetliga kameror av olika fabrikat, centraliserad framkallning och enhetligt kundbemötande.

Inlagt 2021-11-02 12:08 | Läst 2318 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Jätteintressant, och kul att få titta på så ovanliga grejer!
Svar från Måns H 2021-11-02 23:03
Tack Peter! Jag snubblade över detta och tycker också att det är intressant!
Fotografisk allmänbildning! :)
/B
Svar från Måns H 2021-11-02 23:03
Tack Bengt!
RÄTTELSE: I en tidigare version stod att Ulf Johansson själv jobbat med den här kameran och nåt om att gummiblåsa användes vid exponeringen. Ingetdera var fallet. Jag hade missuppfattat Ulf och texten är nu ändrad.
Polyfoto är ju ett begrepp. Också i Ludvika fanns en fotoaffär med namnet Polyfoto. Porträtt tog dom, men knappast med en Polyfotoutrustning, inte på 50-talet i alla fall. Däremot har jag bildkartor på mig själv och mina syskon. Intressant! Hälsningar/ Björn
Svar från Måns H 2021-11-02 23:05
Hej Björn! Nytt inlägg med mer info kommer. Dock inget om Ludvika.Om du har nåt, haka på!
Väldigt intressant läsning och roligt att se att någon besvärar sig med att bevara sådana här reliker fortfarande.