Snåltorp, Gotlands minsta naturreservat

Ängenas änge Gerum Prästänge

Det måste rimligen finnas nån väg till änget, inte att man som GPS visade ska behöva ta sig till fots över ett dike. Jag letade reda på bilaga 1 C i länsstyrelsens beslut om naturreservatsförklaring. Där stod att tillfartsvägen vägen  är smal,  men körbar med personbil. Där antyds också från vilket håll den går. Det ska gå att köra ända fram! 

Dan därpå åkte jag glad i hågen tillbaka mot Gerum. 

Gotland är så fint! Jag stannade på ett par ställen och tog bilder genom sidrutan:

Sen hittade jag rätta vägen. Smal och blev allt smalare. Till slut bara hjulspår. Att Apple Maps inte hittade den ät fullt begripligt. 

Där man kan ställa bilen finns en skylt.

Texten gäller många ängen. Det gamla uttrycket "Ängen är åkerns moder" förklaras. 4 tunnland änge ger foder till djuren. Djuren ger gödsel. Gödseln räcker till 1 tunnland åker. Fodret tas in genom lövtäkt hela sommaren. Marken med dess grödor fagas, d v s slås med lie. Det ger mer foder som tas in. Mot hösten släpptes djuren ut att beta. Sen övelevde de vintern, men inte mer än överlevde. 

(Husbondsfolket mådde inte helle så bra mot våren, "ladingsdinglu" kunde sätta in tills man fått i sig nässelsoppa.)   

5 maj hade träden just börjat knoppas. Marken täcks av blomster. 

Änget är extremt artrikt. 5 maj dominerade vitsippor.  

Här och där blåsippor och gulsippor

Vackert kan vare mossa på en gammal sprucken sten. (Allan Nilsson i  Summa´n kummar.)

Skallbenet av något betande djur. 

Träd som börjat knoppas. Kan det vara en lind? 

Knopp. Kan vara på samma träd men kanske inte. 

En utstickande udde av änget, här sedd mot väster

Samma utstickande udde av änget. här sedd efter solnedgången och mot öster. I bakgrunden syns jordskuggan nederst på himlen, rosafärgade  Venus bälte en liten bit upp. 

Vägen till Gerum Prästänge * Jordskugga

Gerum Prästänge är inte helt lätt att hitta till. Jag åkte till Gerums kyrka. Änget skulle ligga i rimlig närhet. Men det fanns ingen väg dit. GPS hittade en annan väg. Det blev en lång omväg.

Solen dalade. Till slut sa GPS-appen "hitta en parkeringsplats och gå till målet". Jag ställde bilen, applicerade fästingspray på skor och byxor och gick mot änget. Det låg en bra bit bort. Det mörknade. Och så kom jag till ett dike. Ett djupt dike. 

Typiskt läge att låta envisheten segra, blöta ner sig och kameraväskan, kanske ta sig till målet, finna att det är för mörkt för att fotografera och att kameran tyvärr inte klarat dikesvistelsen. Och i bästa fall ta sig helbrägda tillbaks till bilen. Förnuftet segrade. Jag ställde kameraväskan och pustade ut. Man kan inte få allt. 

 Men titta där! Österut syntes prästänget i silhuett mot himlen. Och där steg jordskuggan uppåt!  Ovanför jordskuggan Venus bälte! Det blev i all fall en bild. 

Jordskuggan är den blåaktiga mörkare zonen längst ner på himlen. Dit når inte solens direkta strålar. Jorden är i vägen. 

Bara en sten - fast stor! - på Gotland

Från Tofta Södra styrde jag bilen mot Sanda och ett naturminne, ett flyttblock som inlandsisen deponerat nånstans på det som nu är fastigheten Runne 1:37. Men exakt var?

På kartan hittade jag ett pyttelitet och kantigt G. G = Geologi? Ja, det visade sig stämma! 

Sen jag traskat en kraftledningsgata söderut från där det gick att ställa bilen så stod blocket där i en skogskant. Det är stort! Staketet ger skalan. 

Det är uppskattningsvis 4 meter brett, 8 meter långt och drygt 3 meter högt.  Undrar vad det är för stenart. Det finns inga uppgifter på nätet, iallafall kan  varken jag eller chatGPT-5 hitta några. Min killgissning är nån sorts rapakivigranit,  lite flisigare än vårt gråberg men inte så vittringsbenägen som Gullstainen vid Hoburgen, den som Linné kallade självfrätsten och bedömde kunna komma från Åland.   

Jaha, en sten, and so what? Jag försökte hitta en annan vinkel, den blev så här:

Och en närbild, en kvadratmeter eller två av stenens norra sida 

Nu har jag lagt in bilderna på Wikimedia. Stenen har ingen egen artikel på Wikipedia. Undrar om den platsar? 

Med pinhole i Norrköpings stadslandskap

Inspirerad av Tommys stadspromenad i Sala med pinhole"objektiv" letade jag fram det jag gjorde för ett par år sen. Då läste jag verkligen på och försökte optimera hålets storlek för att få bästa möjliga "skärpa". Och så gjorde jag det av tämligen stadig plåt (0,09 mm) från en läskburk. Själva hålet runt och dessutom koniskt för att minimera den effektiva tjockleken där ljuset släpps igenom. Ett tekniskt genombrott hemma på köksbänken!  Jag tyckte då och tycker nu att det blev ganska charmlöst, som om man bara missat avståndsinställningen. Effektiv brännvidd tror jag blev knappt 50 mm. Det gick inte att få kortare eftersom spegeln då skulle slå i "objektivet". 

Desto positivare att det tecknar alldeles alldeles rakt och att inget glas eller några interna reflexer kan påverka färgåtergivningen. Exponering, sensor och efterbehandling avgör hur färgerna  blir. Jag fotade i DNG/RAW. Live View för då behagade exponeringen stämma. Handhållet ISO 800 på dessa bilder. Gjorde smärre justeringar och skärpte som vanligt lite grann i efterbehandlingen.   

Testbild ut genom balkongen. 

Åt andra hållet balkongdörren och dörrvredet i samma "skärpa", det finns inget skärpe- eller oskärpedjup.

Sen ner mot Strömparken!

Lekplatsen med fullt fungerande pump och i fonden husen på andra sidan Strömmen. Det fanns en period då stadsplaneringen gick ut på att ta bort alla faromoment för barnen, absolut inget vatten och tänk om nån skadar sig på pumphandtaget. Det gäller inte längre utan de försiktighetsmått generationen innan  tillämpade gäller åter. 

Att raka motiv blir raka är positivt. 

Strömparken gjordes om för några år sen. Man ledde in äkta vatten från Motala Ström till nåt som kallas lekbäcken. Det syftar på att lax och öring kan leta sig upp och måhända skaffa barn. 

Vidare mot Gamlebro. Det mörka till höger är mynningen till den kraftverkstunnel som numera går under stan.

Och här gångpassagen under Gamlebro. Jag lutar ibland kameran med vilje lite uppåt för att få ett perspektiv som känns normalt. 

Framme under bron. Man ser Hästskodammen till vänster, det numera nedlagda kraftverket Bergsbron/Havet ritat av Ivar Tengbom kring 1920 och mitt fram Louis De Geer Konsert & Kongress som finns i en ombyggd fabriksbyggnad. Där gjordes papper på den tiden tidningarna trycktes på papper, bars ut på morronkvisten och man öppnade den trycksvärtedoftande prasslande avisan och tog del av det som hänt dan innan. 

Se den spännande fortsättningen snart på denna blogg! Det går inte att skärpa pinholebilder eftersom det inte finns nåt att skärpa, men jag ska försöka leta reda på möjligheter att ta vara på den raka återgivningen och färgerna. Teaser efter ett första försök: