Glas är ju en extremt trögflytande vätska. Kan linser deformeras med tiden?

I Aniara använde Harry Martinson bilden av en luftblåsa för att beskriva en oerhört långsam rörelse.

I byggnadsvården är det välkänt att gamla fönsterglas kan bli tjockare nertill med tiden. Jag har själv hanterat fönsterglas som blivit tunnare upptill och lite tjockare nedtill. Nåt enstaka hade t o m släppt från bågen upptill. Andra gamla fönsterglas har varit till synes helt opåverkade.

Här har jag skissat på vad gravitationen skulle kunna göra med linserna i ett objektiv om det blivit liggande i samma läge tillräckligt länge. Först ett objektiv med tre orörda linser.

Wikipediabild, sign Tamasflex

Sen samma objektiv med inskissad deformation orsakad av tyngdkraften på negativa mittlinsen. I en Cooke triplet är den gjord av flintglas. Tyngre och mjukare än ytterlinsernas kronglas.

Samma bild modifierad

Gravitationen är en sak, påtvingad deformation en annan. En gång tog jag ett fönsterglas ur en båge där träet krokat till sig. Glaset hade antagit samma krokighet. Det gick inte att återmontera i en rak fönsterbåge utan måste kasseras.

Om ett objektiv råkar ut för en skada kan spänningar från glasinfästningen deformera en lins eller flera. Resultatet syns omgående på bilderna. Kan såna deformationer permanentas med tiden?

Någon som vet?

syntax 2025-09-11 20:43

Högst intressant Måns!
Jag har ju hört talas om saken, och även i tanken satt det i samband med fotografiska objektiv.
Jag har aldrig själv kunnat ens ana en sådan förändring i ett fotografiskt objektiv, inte heller hört talas om någon annan som har iakttagit något sådant.
Saken kan ju ha sin förklaring i att fotografiska objektiv inte ligger stilla tillräckligt länge. I de fall där de skulle kunna ha gjort det, är det frågan om så uråldriga historiska artefakter – att ingen kommer på tanken att mäta upp dem eller fotografera med dem.
Fältet är öppet för vidare undersökningar...

När det gäller infattningen av de enskilda linserna i ett kvalitetsobjektiv, består den av en formbeständig metallfattning. När man lägger linsen i läge för att föra ner den i fattningen, är precisionen sådan att linsen långsamt "pyser" ner på plats. Luften pyser alltså långsamt ut i det minimala spelutrymmet i fattningen. Någon deformering är nog inte att vänta.
Jag har gjort sådana operationer många gånger.

Besvara

syntax 2025-09-11 22:49

Vad jag menar är att man naturligtvis kan slå sönder ett objektiv - men att om fattningen till en enskild lins blir deformerad, så har linsen blivit förstörd millisekunden före.

Svara

Svar från Måns H 2025-09-11 22:50

Tack Peter! Gravitationen som påverkande kraft är nog liten då det gäller små och lätta linser. Jag har inte hört nåt om att glaset i klassiska stora spegelteleskop skulle sagga med åren men vet inte om spegeln är understödd. Nya har ju dynamiska infästningar som korrigerar spegelformen hela tiden för att parera atmosfäriska störningar.

Då det gäller mekanisk påverkan syftar jag på att ett objektiv kan råka ut för en skada som deformerar linsinfästningen.

Jag har ju ett Carl Zeiss Jena Flektogon 20mm. Det var jättekänsligt för hur hårt man skruvade fast motljusskyddet. Gängan var inte bra. Ibland tecknade det konstigt i ena kanten. Jag skickade det till en proffsverkstad, Fotoservice Olbrich, Inhaber Andrea Schönfelder, Görlitz i östra Tyskland. Frau Feinmechanikermeisterin Schönfelder demonterade det, kollade allt, gjorde om filtergängan och monterade korrekt. Det blev bra!

Det var då jag började fundera på om en mycket långvarig deformation skulle kunna få en lins med vaj på infästningen att förbli deformerad.

Svara

syntax 2025-09-11 23:16

Jo - det finns ju ett moment till här. När linsen väl har pyst ner i sin precisionsfattning, skall den skruvas fast med en gängring. Denna rings gänga kanske inte passar perfekt i bredd eller stigning, till gängan som är urfräst i linsfattningen - då är det bäddat för problem. Om man därtill drar åt gängringen för hårt, kan linsen spräckas vid metallkrympning i låg temperatur.
Fallgroparna är många... :-)
Jag skulle kunna tänka mig att en snett åtdragen gängring skulle kunna deformera en lins bestående av mjukt högdispersivt glas.

Svara

Svar från Måns H 2025-09-12 10:38

Sens moral: Åtgärda eventuella deformationer i en linsinfästning medan påfrestningen är ny, efter många år kan linsen ha påverkats.

Svara

Benganbus 2025-09-12 06:03

Det Martinson gör är att använda glasets påstådda rörelse, med en obegriplig långsamhet, som även kännetecknar berättelsen i Aniara!
Så det är inte bokstavligt sant, men det är poetiskt sant ;)
vilket kan vara ännu mer kraftfullt! :)
/B

Besvara

Svar från Måns H 2025-09-12 10:36

Poetiskt sant och kraftfullt! Kanske inte helt osant bokstavligen heller, men det är ju gravitationen som gör att bubblan stiger nästan oändligt sakta. Martinson hittade tanken här nere på jorden jag hade också hört om den.

Svara

alf109 2025-09-13 02:58

Om jag förstått saken rätt är detta att glas skulle bli tjockare nedtill med ålder en myt:

"Det är en seglivad myt som ofta hörs, särskilt om gamla kyrkfönster eller äldre byggnader där man ser att glaset är tjockare i nederkant. Förklaringen är historisk och teknisk:
• Tillverkning: Förr i tiden tillverkades glas genom metoder som gav ojämn tjocklek (till exempel genom att blåsa en glasboll och sedan platta ut den, eller genom cylindermetoden). När man satte in glaset i fönstren placerade hantverkarna ofta den tjockare kanten nedåt för stabilitet.
• Materialegenskaper: Glas är en amorf fast substans (en “stel vätska” säger vissa populärt, men det är inte korrekt i praktisk mening). Vid rumstemperatur rör det sig inte märkbart alls – det skulle ta längre tid än universums ålder för det att flyta och förändra form.

Alltså: att gamla fönster är tjockare nedtill beror på hur de monterades från början, inte på att glaset har runnit eller förändrats med tiden."

Svaret från ChatGPT som verkar stämma väl med vad jag läst och hört på annat håll.

Besvara

Svar från Måns H 2025-09-13 09:52

Hej Alf och tack för påläst kommentar! Kul!

Jag hade också bett Chat GPT kolla på fenomenet. I det svar jag fick hade roboten använt en amerikansk professor som källa. Han hade undersökt gamla kyrkfönster i Europa och konstaterat att glasets ojämnheter är ursprungliga.

Det kan nog stämma, men är inte hela bilden.

Själv har jag alltså jobbat en hel del med gamla fönsterglas. Ganska många har varit tjockare nertill. Ett hade t o m släppt i bågen upptill så att det blivit en springa.

Ett hade följt efter trä som kroknat. Det behöll böjen sen jag tagit ur det från bågen. Om jag lagt det på en plan yta och väntat hundra år skulle det måhända blivit plant igen. Men jag valde att kassera glaset.

Andra fönsterglas har tett sig helt opåverkade. Min slutsats är att olika glassorter har olika egenskaper, inte bara optiskt utan även beträffande långtidsdeformationer.

Svara