Vin- och Spirituosakällaren

På Kulturnatten besökte 1500 personer Vin- och Spirituosakällaren i Norrköpings äldsta källarvalv. De byggdes på 1600-talet, då som källare och grund för Rådstugan,  föregångaren till senare stadshus och rådhus. 

Rådstugan revs, men grund och källarvalv sparades. På dessa återfinns nu Eschelsonska huset. Det byggdes kring 1730, byggdes till, byggdes om och har varit med om skiftande öden. Logi åt kungafamiljen då den var i stan, vinhandel i källaren, såptillverkning, bankkontor, tillhåll för Kriminalvårdsstyrelsens kursverksamhet.

I källarvalven har även Systemet lagrat vin under för drycken perfekta omständigheter. Den stupande källartrappen var nog mindre perfekt för dom som kånkade våtvarorna upp och ned. Byggnaden blev byggnadsminne 1978. Den är numera renoverad i Castellums regi, inrymmer restaurang och kontorslokaler. Jag har själv anlitat Notarius Publicus i den här byggnaden, lokalerna var påfallande stiliga. 

Här nedan nedgången till Vin- och Spirituosakällaren.

Bild nedan: Teglet i valven var målat med plastfärg. Då den togs bort följde lite av ytskiktet ibland med.

I bakgrunden informerar ägaren Lasse Fredrikson som driver verksamheten tillsammans med sin fru och delägare Paola Wickström-Fredrikson. Den vinintresserade kan hyra in sig och lagra dyrgriparna under optimala förhållanden, träffa likasinnade och kan också använda lokalerna till exempelvis nån mysig konferens. 

Bilderna från källarvalven togs med Pentax K3 II och Sigmazoom 17-50. Exponeringstid 2,5 sekunder.

Myshörna.

Huvudlagret. Mycket vin, ja mycket vin, ja detta gjorde han.

Elelement till återvinning

Made in Sweden på den tiden grejer var byggda för att hålla, men nu var dom slut. Glappet mellan inkoppling och urkoppling hade ökat betänkligt. Och siffrorna på termostaten hade krympt och blivit ännu mer svårlästa. (Det sista kan ju möjligen ha med mig att göra.) 

Jag har lyckan att ha elektrikern som granne och bad honom sätta in nya radiatorer. De skulle ha termostat högt upp och tydliga siffror, men inga onödiga finesser. Han sa tyvärr, sen ett par år säljs de elpaneler jag behöver bara med onödiga finesser. Termostatmodulen har inbyggd radiomottagare som kan kopplas till nån app som sällan fungerar. Så tyvärr, det var bara att beställa med dessa onödiga finesser. Idag har jag i alla fall lyckats ta reda på att själva grundfunktionen, ett skjutreglage för temperaturen, ska fungera utan app.

Nya elementen kan väl minska elförbrukningen lite. Fräscha termostater kan göra det möjligt att ha en låg men tillräcklig temperatur i huset vintertid.

Här bild på ett av de nya elelementen.

Här bild från återvinningsgården. Välskött utan flärd, personalen har inte frasande sidenklänningar och tiaror.

Här gråvädersbild från cirkulerande ekonomin. Vindkraftverken tillgodoser ortens elbehov på årsbasis. Gotland har f n cirka 50 % självförsörjning med el. Gutarna är rätt bra på att lämna in till återvinningen.

Då Mikael Odenberg var GD på Svenska Kraftnät fick han igenom att Gotland skulle få fler elkablar till fastlandet så att ön skulle kunna sälja ännu mer el till fastlandet (och kanske exportera till Tyskland). 2017 bytte han jobb. Efterträdaren Ulla Sandborgh rev omedelbart upp beslutet. Så på Gotland är det i stort sett stopp för ny vindkraft. Hon jobbar nu på regeringskansliet med nära relaterade frågor.

Skarpt läge!

Utmaningen Fotografera Folkhemmet.

Vi har fått in jättefina bilder, men det vore kul med fler! Kolla i ditt arkiv eller planera in en sväng till just din orts inslag från folkhemsepoken. Lägg in din bild/dina bilder på gruppen Cityscapes. Max tre bilder per deltagare. Se till att "Folkhemmet" finns med bland orden i rubriken.

Notera plats och gärna lite uppgifter om motivet i tillhörande text. Söndag 30 okt kl 24.00 är sista dag för inlämning.

Sen tar domaren över. Tomas Nyström är ordförande i Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Han är arkitekt och samhällsbyggare, kan ämnet och är sen många år en intresserad amatörfotograf. Förstapris blir ett års medlemskap i Byggnadsvårdsföreningen inklusive magasinet Byggnadskultur.

Kulturkanon

Nya kulturministern Parisa Liljestrand dömdes omgående ut av dem som inte hade en susning om vem hon är. Som DN:s kulturchef Björn Wiman skrev, i dessa sammanhang är Parisa Liljestrand inte ett oprövat kort, hon är inte ens ett kort.

Dom som känner henne tycker att hon är jättebra. Även politiska motståndare tycker så. Jag tror det kan bli bra. Sverige behöver en sån lärare. Känner vibbar som från Bengt Göransson, sosse med framtoning som en folkpartistisk folkhögskolerektor och som  blev den förste och kanske bäste innehavaren av kulturministerposten.

Och så är det ett himla liv kring kulturkanon. Kulturkanon syftar ju oftast på konst och litteratur och musik. Här en riktig kanoncanon, Pachelbels Canon i D-dur, Orchestre de Chambre de Toulouse, dirigerad av Louis Auriacombe (1968). Man behöver ha ett attention span om fem minuter, det är länge! men spänn av, koppla av och lyssna!

https://www.youtube.com/watch?v=I8GLu7P2ClM

Jag som är mest intresserad av byggnadskultur har funderat på en byggnadskulturkanon. Här mitt förslag:

1. Ales stenar får representera forntiden och kontakten med havet

2. Visby innerstad får representera medeltiden och städerna

3. Vadstena Slott får representera kungamakten

4. Röda stugor får representera folkets byggnadskultur

5. Stockholms stadshus får representera städernas självstyre

6. Kiruna kyrka får representera svenska kyrkan

7. Olidans kraftverk i Trollhättan får representera industrin

8. Byggnadsstyrelsens trevåningshus (en sorts typhus) får representera folkhemmet.

9.

10. Masonithyddan Ingvar Kamprad byggde för IKEA:s avgående post får representera företagsamheten.

-----------

Jag lämnade nr 9 tom. Kommentera gärna listan! Lägg gärna in ett förslag på vad som borde stå på nr 9 (eller högre upp eller längre ner.)

En polariserad västvärld. Del 2 av 2

Från genetik till nutida amerikanskt vardagsliv. Då välbeställda familjen Redd (rött är republikanska kulören) flyttade till dynamiska Nashville, Tennessee valde de ut en välmående förort. Där togs de väl emot av grannarna och kyrkan. De har två biffiga suvar, en Chevrolet Suburban och en GMC Yukon XL. Hemmafru Redd tycker de känns trygga för de tre barnen. Två ton stålplåt och en rejäl motorhuv där fram skyddar mot omvärlden. Made in the USA känns rätt. Sist men inte minst har både föräldrarna och farföräldrarna hållit sig till bilar från General Motors.

Chevrolet Suburban 2015. Suburban har tillverkats sen 1935 och var fram till år 2021  fortfarande uppbyggd med ram, längsmonterad motor fram och bakhjulsdrift med stel bladfjädrad bakaxel. Foto Wikipedia signatur "order _ 242".

GMC Yukon 2015. Wikipediafoto sign Kevauto

Likaledes välbeställda familjen Bleu (blått är demokraternas färg) har ett enda barn, Esme. De har flyttat till en chic stadsdel i Nashville. I princip är de för kommunala skolor, men i praktiken valde de en privat skola med hög status. Dit kör de Esme med familjebilen, en Toyota Prius. Det ultimata liberala fordonet. Det är inte störst och tyngst, utan reducerar familjens fotavtryck på miljö och klimat. Bilen är ju japansk, men om någon skulle klaga så kan de svara att den monteras i USA. Och nog har de hört att Toyota tillämpar könsneutrala anställningsprinciper? Så om företagets vinster går till Japan, må så vara.

Förr träffades amerikaner med olika världsbild i vardagslivet, på jobbet, i skolan och i värnplikten. De flesta gick i kyrkan åtminstone emellanåt. Trots skilda världsbilder kunde man sympatisera med samma parti. Förr var det egalt om sonen eller dottern ville gifta sig med någon från det andra partiet. Nu är det verkligen laddat. Och man bor på olika håll, befolkar olika IT-bubblor och förstår sig inte alls på varandra.

Värst av allt, partisympatierna linjerar allt mer upp med de här gruppernas olika världsbilder i en självförstärkande spiral. I stället för viss likgiltighet har man fått hat. Allt mer blir inte förhandlingsbart. Politiken blir låst.

Ibland rapporterar media om hur delstaterna röstar. Men kartorna är alldeles för grova. "Fluids" bor ofta i de största städerna. Där kan en karismatisk politiker samla stora möten. "Fixeds" tenderar att bosätta sig i mindre städer och på landet. Dit är det svårt att nå ut på det sättet.

Åsikter om abort, vapen, invandring och hela den moderna samhällsutvecklingen delar folket. Uttalad rasism har blivit allt mindre accepterad, men finns kvar latent i bakgrunden. Donald Trump slog an på de strängarna i sin kampanj mot Barack Obama. Inte öppet utan genom att ifrågasätta att Obama är född i USA. Liberalerna försöker vara bättre men har ibland varit de som startat oförsonligheten.

Enligt Inglehart var det ökande välstånd och trygghet i vardagen som utgjorde fundamentet till den tidigare utvecklingen. Då vann modernitet och viss liberalism terräng. Då jobben hotas eller försvinner och inte heller medelklassen hittar fasta jobb eroderas det fundamentet. Samtidigt behärskar en liten klick superrika en allt större del av tillgångarna. Allt fler känner att utvecklingen spårat ur.

Hetherington och Weiler visar att motvilja mot modernitet, vetenskap och miljötänk är djupt rotad i många amerikaners arv och miljö. De framhåller också att modernitetsutvecklingen i Holland och de skandinaviska länderna i viss mån brutits av liknande orsaker. Forskarna har visat att denna  motvilja inte går att missionera bort med fördömanden. Att bli fördömd bara stärker motviljan. Det fungerar inte heller att argumentera med fakta. Vi människor är så funtade att den som ser fakta hota sin världsbild in i det sista förnekar fakta.

Ronald Inglehart, nestorn i sammanhanget, hävdar att det som behövs är en politik som skapar ekonomisk trygghet och framtidstro för alla grupper i samhället. Alltså en mittpolitik på höger-vänsterskalan. Det skulle lugna ner stämningarna. Samtidigt behöver man hitta sätt att få människor att mötas, se varandra som människor och hitta sätt att acceptera varandra. Det blir inte enkelt, men är nödvändigt.

-----------

Källor: Prius or Pickup? How the Answers to Four Simple Questions Explain America´s Great Divide. Författare Marc Hetherington och Jonathan Weiler. Förlag Houghton Mifflin Harcourt 2018. World Values Survey. Artiklar av Ronald Inglehart.

Länk till del 1:  https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/en-polariserad-vastvarld-del-1-av.htm