Renovräkningar en tickande social bomb

Just nu pågår en debattstorm på SvD. Starten var ett tungt vägande inlägg som menar att det behövs bostäder till lägre hyra än vad de ibland överrenoverade kostar.

Enligt regelverket ska underhåll ingå i hyran. Ett stambyte räknas som underhåll. För att kunna höja hyran gör fastighetsbolagen ändringar som enligt reglerna räknas som standardhöjande. Dom som inte klarar den höjda hyran kan inte bo kvar. Hyresnämnderna går nästan alltid på fastighetsägarens linje. Läget förvärras av en ändring för några år sen att allmännyttan inte längre har uppdraget att tillhandahålla bra bostäder till lägsta möjliga kostnad utan  ska vara vinstdrivande.

https://www.svd.se/renovrakningar-ar-en-tickande-social-bomb

Nä nä nä skriver företrädare för fastighetsägarna. Så är det inte alls! Alla ska bo i modernt utrustade lägenheter med tidsenlig standard. Och hyresnämnderna går ju nästan alltid på fastighetsägarnas linje!

https://www.svd.se/nodvandigt-att-renovera-hoghusen

En lundanesisk docent fastighetsekonomi anser att lyxrenoveringarna är ett gigantiskt resursslöseri. Folk tvingas betala för pynt dom inte vill ha. Han menar att  fri hyressättning kombinerat med riktade hyresbidrag löser problemen.

https://www.svd.se/rikta-stod-direkt-till-de-fattigaste

Problemet är stort och universellt. Leilani Farha är FN:s speciella rapportör för adekvata bostäder. År 2017 skapade hon initiativet The Shift, en sammanslutning för städer som vill se bostaden som en mänsklig rättighet istället för en handelsvara. I mars 2019 anslöt sig Malmö som första svenska stad till The Shift.

Mest känd är kanadensiskan nog genom filmen Push som hon gjort tillsammans med filmaren Fredrik Gertten: ansiktslösa internationella fastighetsaktörer köper upp bostadsbestånd över hela världen, höjer hyrorna och tvingar människor med lägre inkomster att flytta. Förödande för dem, för städerna, för ett rimligt samhälle. Fotot taget under Almedalsveckan 2019. Hon framstod som ivrig, rak, enkel, chosefri, och fokuserad på det enorma problemet.

Silver Efex: Efternyansering med warmth och coolth

Gratisversionen av Silver Efex innehåller (eller innehöll, vet inte om den finns att ladda ner) ett antal bildstilar varav jag fastnat för Fine Art Process.

Från den svartvita bilden kan man gå tillbaka till en annan Efex-modul, Viveza, som jag använder  en hel del.

Där testar jag nu att lägga lite "warmth" på en del av en bild, i det här fallet nertill. Och så lite åt coola hållet i himlen. Så lite att det knappt syns. Det passerar säkert oförmärkt vid en rask genombläddring, men påverkar ändå  bilden. Warmth betyder ju värme på engelska, i bildsammanhang en sänkning av bildtemperaturen, coolth används numera inte men ni begriper vad jag menar, en höjning av bildtemperaturen, en dragning åt blått.

Översta bilden med de toningarna, nedre bilden renodlad gråskala. 

Bakgata i Norrköpings industrilandskap. Pentax K-1 med Pentax FA 35mm

Samma bild i gråskala utan toningar

Flämtande ljus i Visby hamn

En Vintersaga, text och musik Ted Ström och sång Monica Törnell, några rader:

...Flämtande ljus i Visby hamn ; Det är då som det stora vemodet rullar in;  Och från havet blåser en isande, gråkall vind;  Då det stora vemodet rullar in.

Fixa glapp i Nikkor Shift 28mm. PC-Nikkor 35mm.

Shiftobjektivet som startade min period som Nikonfotograf glappade påtagligt i sliden. Bildutsnittet flyttade sig av framdelens tyngd. Jag kände igen problemet  från ett shiftobjektiv jag hade hyrt. Om alla alltid använt ställvredet hade allt varit OK. Men om fotografen ofta trycker upp främre objektivdelen direkt blir det glappt.

(Pentax har en inställningsring som enda sättet att shifta. Ökar hållbarheten.)

Jag ringde en Nikonverkstad. Han trodde att det behövdes ett fastare fett. Jag provade. Noll effekt. Jag ringde tillbaka. Det visade sig att han inte ens sett nåt Nikkor Shift och förstås inte heller justerat sliden på något sådant

Då köpte jag en verkstadshandbok via nätet. Där stod hur man skulle göra. Skruvarna satt hårt fast och man behövde ha rätt mejsel. Vanliga kryssmejslar dög inte. Jag letade och letade och hittade till slut en på Bauhaus av alla ställen. Nu kan man köpa på nätet, det är nån japansk industristandard som gäller.

Nikon PC-NIKKOR 28mm f/3.5 i maximalt shiftat läge.

Sen städade jag köket. För själva jobbet höll jag till i ett kartonglock med lagom höga kanter och ett vitt A3-ark i botten så att inget skulle komma bort. Det fanns inga fjädrar och inga små kulor, så det var rätt enkelt att demontera objektivets bakre del. Då kom man åt sliden. På ena sidan var den justerbar. Med isopropanol och luddfria trasor gjorde jag allt alldeles rent och smorde in med en liten aning kvalitetsolja. Sen var det bara att klämma ihop lagom hårt så att sliden blev glappfri, men rörlig, och dra fast dom skruvarna. Då allting kändes bra monterade jag ihop alltihop och duttade lite LocTite på skruvarna och var noga med att hålla krysspåren rena. 

Det blev bra.

Här nedan en PC-Nikkor 35mm 1:2,8 som jag köpte på tyska ebay. Tyskarna använder ju titlar och jag anpassade mig. Egentligen ville Herr Doktor inte sälja utomlands, men min knaggliga skoltyska, genuina intresse och pampiga titel (jag jobbade just då som länsarkitekt) bevekade honom. Klart att Herr Baudirektor skulle få lägga ett bud! Det blev mitt och var i jättefint skick. På bilden syns sliden som alltså var precis lagom att använda. Ett mycket bra objektiv som jag använde mycket, både med och utan shift.

Pentax eller Nikon. Eller Leica?

Leica var ju länge verktyget för några och drömmen för många. Jag gillade ändå inte mätsökarkonceptet utan föll pladask då SLR kom.

Pentax eller Nikon?

Nikon hade en särskild klang! Så här i efterhand förstår jag varför. Krigsfotografernas val. Ungefär som en Leica måste man ta isär en Nikon F1 för att byta film. De första 50mm objektiven var verkligen skarpa. Och den fungerade alltid.

Pentax fanns inom ekonomiskt räckhåll. Jag fick en Pentax S1a med ett Auto-Takumar 55mm f 2,2 som present. Jag gillade kameran och skaffade så småningom ett 24mm objektiv som ännu känns bra. Och ett 105 som är fint byggt men blivit liggande.

Drömmen om Nikon fanns kvar. Då jag fick titta i sökaren på en F1 med shiftobjektiv kände jag direkt att oj, oj oj det här är ju precis vad jag behöver! Dessvärre kostade det objektivet typ tre månadslöner före skatt så annat, som mat till barnen, fick gå före. En gång hyrde jag ett 35mm Nikon shift hos Molanders, lånade ett kamerahus F1 av en kompis och ett superstadigt stativ av lantmäteriet. Hade tur med ljuset och fick bra bilder av Alingsås som jag då jobbade för.

Sen barnen flyttat hemifrån började jag kolla på shiftobjektiv på allvar. Pentax hade ett, men dåförtiden hittade jag inget till salu. Men fick syn på en annons för ett Nikkor 28mm 3,5 Shift. Nikon! Nikkor! En ny och högre division! Jag köpte.

Man skruvar på vredet och objektivets frontparti flyttar sig. I stället för att vinkla kameran uppåt skruvar man och tar bilder utan (eller med lagom svag) vertikal perspektiveffekt.

Säljaren var fotoproffs och föreslog att Nikon F3 skulle passa till. Jag köpte ett begagnat exemplar i utmärkt skick. Bra säljare här på FS. Han hade noga påpekat minsta skav.

Här skulle tas superproffsiga bilder! Så blev det inte. Jag försökte beräkna skärpedjupet och få skärpa från 3 meter till horisonten. Men det vart inte skarpt någonstans. Så småningom fattade jag att kameran var enkel och mycket bra, shiftobjektivet helt okej men inget skärpemonster. Mitt 24 mm Pentaxobjektiv var skarpare.

Här nedan en av de första Nikonbilderna jag lade in här på FS. Jag skannade med en flatbäddsskanner som inte heller var nåt skärpemonster. Bilden nedladdad från FS med dåvarande lilla filstorleken. Optiken tecknade rakt!

Nikon PC-Nikkor 28 mm 3,5 och Nikon F3 HP blev min introduktion till Nikon. Sliden på shiftobjektivet var lite glapp men jag fixade det. Sen skaffade jag några tillbehör och fler objektiv. Ett av dom ångrar jag att jag nånsin sålde!