Svenska Mad nr 1 återfunnet

På Whitelistade Kafé Kuriosa i Norrköping ligger ett samlingsnummer av svenska Mad i tidningshögen. Ett omtryck av nummer 1 från oktober 1960 ingår! Mad gavs ut av Williams förlag. Chefredaktör var Lasse O'Månsson. Svenska Mad blev en oväntad försäljningsframgång och kom att bli något av en kultfavorit för generationer av svenskar. 1993 lades Mad ner. Det blev ett antal återupplivningsförsök men 2002 var sagan all.

Det amerikanska originalet startade 1952 och höll ut till 2019.

Jag gillade Mad. Tidningen skämtade hårt med det mesta inklusive sig själv. Floskler och säljsnack hade den ett särskilt gott öga till. Ur minnet: amerikanska Mad hade annonserat efter en ny tecknare. In kom en sökande med sin portfolio. "En enastående tecknare. Helt mirakulöst bra! Humorn fick oss att skratta tills det gjorde ont!"  "Men han var för dyr för oss, så i stället anställde vi Don Martin".

Redan i första svenska numret försökte man sig på att parodiera aktuella fototrender. Suddiga bilder med högtravande texter.

Baksidan med fejkad Reader's Digest tycker jag håller än! Läs och lid!

Mera hägerjakt i Industrilandskapet

I går tisdag kollade jag igen efter hägern. Nu med FF-kamera och 77 mm objektiv. Till att börja med distraherade en dykand mig. Anden simmade fram, plums dök ner, dök upp, skakade fjädrarna. Här en 100 % crop  ur en mycket större bild.

Sen kollade jag efter hägern igen, men med annan kameraplacering och vinkel. Här ser man inte kraftverket utan Norrköpings stolthet Louis De Geer Konsert och Kongress.  Byggnaden var förr en pappersfabrik ritad av samme arkitekt, Ivar Tengbom, som formgivit kraftverket.Och där på räcket satt en fågel! Men inte hägern utan en annan fågel.

En fiskmås tronade där hägern satt dan innan.

Och vad kommer här om inte hägern.

Hägern flyger mot "sin" plats som är upptagen.

Nån jävla ordning ska det vara! Det här är MIN plats. STICK!

Dom cirklade runt varann i lufthavet en kort stund. Sen var ordningen återställd.Hägern på "sin" plats som ger full koll på fisket.

Jakt på hägern framför kraftverket.

I söndags 24 oktober 2021 bloggade Lena Eriksson med rubriken "Gult är väl höstens färg?". Bilden är en utomordentlig återgivning av kraftverket mitt i Norrköping. Vackert ljus. Speglingar i vattnet. En häger sitter på exakt "rätt" plats. Vi var många som föll pladask för bilden!

https://www.fotosidan.se/blogs/femminuter/gult-ar-val-hostens-farg.htm

Jag har gått förbi där tusentals gånger och inte sett bildmöjligheten. Hur bar sig människan åt? I går var jag där med mobilen i fickan. Ljuset inte alls tilltalande. På utsiktsplatsen ser man för all del byggnaden, men också en massa skyltar. Speglingen Lena hade med finns inte alls. Hade hon firat sig ner och tagit bilden med våtdräkt? Troligen inte. Det är förbjudet att simma där och skyltarna hade ju ändå kommit med.

Jpg ur mobilen.

För att få med den där speglingen måste man ner. Det gick en bit vänsterut. Motivet skymtade och HÄGERN satt på plats! Men allt skymdes ju av lövverk.

Jpg direkt ut mobilen. Hägern sitter strax t h om stupröret mitt i bild.

Vidare åt vänster och nedåt. HÄGERN satt kvar! Men också löven som skymde. Jag försökte sänka apparaten och sikta på känn. Det gick inget vidare.

Jpg direkt ur mobilen.                               

Har Lena suttit på kanten och blivit blöt om fötterna eller lagt sig raklång och plåtat? Eller hur bar hon sig åt? Jättebra jobbat, både exponering och efterarbete!

------

Här en vy från Gamlebro. Man ser kraftverket ritat av Ivar Tengbom nån gång på 1920-talet. Till vänster ett vattenpåsläpp på det skibord VBB konstruerade samtidigt. Till höger skymtar ställverksbyggnaden.

"Norrköpingsgult" är en kulör som under tidigare århundraden var vanlig även i Stockholm. Slottet hade en sån kulör. Den var billig. Man blandade järnklorid i kalkfärgen. Den fick en mycket svag grön ton. På plats på fasaden rostade järnet till en gul nyans. Orange om man använt för mycket, då blev färgskiktet också sprött. Numera vill man oftast inte chansa utan köper färdig färg eller kanske blandar egen med köpt pigment.

Norrköpings spårvagnar har gul kulör, dock inte med kalkfärg.

Iphonebild DNG/RAW med app Halide. 

Systemkö på Österväg

Visby: Österväg  är gamla infartsvägen från landet. Siktet var inställt mot Österport längst fram i bilden. Numera gång- och cykelväg. Gatstenen bevarad.

Systemet: Finns i vita huset framme till höger. Nybyggt kring 1975 . Systemets styrelseordförande ville ha fasadtegel, men  efter en kvarts snack med honom och KF ordförande som var delaktig i projektet accepterade han att fasaderna slammades. Ett projekt som skulle kunnat sabba hela den delen av stan blev  bra. Arkitekten Bengt Ågren förvaltade uppdraget väl.

Kön: Insläpp en i taget i takt med utsläppen. Känns som att det var jättelänge sen.

Pentax K3II med Sigma 17-50 2,8.  Maj 2021.

Byggnadsvård som historieförfalskning

Det finns dilemman även i väl genomförd byggnadsvård. Man tar bort eländet ur historien. Riv skiten tyckte många politiker och arkitekter på 1930- 40- 50- 60 och 70talen. Och många tycker fortfarande så. Politikerna, särskilt (S), därför att den befintliga miljön stammade från ett klassamhälle där de där uppe hade det bra och de där nere hade det dåligt.

Vi arkitekter medverkade och medverkar. Funkisen, senare modernismen, var den stil som gällde och gäller. Att riva och bygga nytt ger oss jobb och möjlighet att visa upp våra verk.

För jättelänge sen var jag expert i en statlig saneringsutredning. Obegripligt att en 28-åring kan utses som expert,  men det är så det går till. Jag hade i alla fall viss utbildning och examensuppsats från KKH "Saneringsideologin, nu och på 1930-talet". Borgarrådet (S) Erik Johannesson från Göteborg var ordförande i utredningen.

Urgöteborgare med ljust havsblå ögon och intensiv avsky för sin uppväxtmiljö. Råttor och torrdass på gården, kallt, trångt, dragigt, lyhört, för jävligt helt enkelt. Jag försökte argumentera att om man renoverade, isolerade, satte in varmvatten och badrum skulle de här husen i Annedal kunna bli helt OK att bo i och förbli lika snygga som de faktiskt var. Annedal var, eländet till trots, en jättefin miljö. Han hörde på, men sen rev Göteborg Annedal och byggde några anonyma längor där den utvändigt så sköna miljön stått. (De är en av dessa som sprängdes för några veckor sen.)

I Visby stod kommunen inför ett liknade dilemma för femtio år sen. Att rädda bebyggelsen skulle sannolikt medföra en så kallad gentrifiering. De som hade det sämst skulle kanske inte kunna bo kvar. Ett dilemma. Jag argumenterade för att i valet mellan att riva för att bygga moderna hyreshus och att behålla den historiska miljön så borde Visbys miljö bevaras. Det funkade hyfsat även socialt rätt många år. Nu måste man ha pengar för att kunna skaffa bostad där om man inte ärvt eller har rätt kontakter. -----------------

I innerstan är taken täckta med tegel av bränd lera. Materialvalet fanns med från 1970-talet som ett inte helt lagligt men dock krav vid byggnadslovsgivning,  En period var det svårt att få fram riktigt taktegel, men ägarna till Björkmans Byggvaruhus gav sig attan på att det alltid skulle finnas på lager hos dom. Numera finns takmaterialet med som ett krav i gällande detaljplan med byggnadsordning.

Pentax K3II med Sigma 17-50 2,8

Huset mitt i bild här nedan fick bygglov för en renovering. Ägarna var helt inställda på att behålla stommen och en hel del annat. Men sen visade sig att väggarna var helt irreparabla. Dom fick OK till att använda bygglovet fast det bara är trappen, dörren och butiksfönstren kvar från originalet.

Gamla brandstationen, rakt fram i bilden nedan, drevs (och kanske drivs) som en sorts museum av en förening med pensionerade brandmän. Byggnadens ekonomiska värde var närmast noll med den användningen. Kulturvärdet desto högre. Om den får konverteras till fritidsboende blir den värd miljoner. Så framtiden är osäker.